Dagarna efter Svenska Jägareförbundets kaosartade och splittrande årsstämma är det bedrövade länsordförande Svensk Jakt når på telefon.

De tillhör alla förlorarsidan, inte bara i striden om ordförandeposten där de länge argumenterat för Henry Sténson, utan också vad gäller styrelsens sammansättning, och valberedningens.

Historisk årsstämma: Jägareförbundet djupt splittrat

Länsordförandena fick se sina kandidater röstas ner, den ena efter den andra.

– En majoritets tyranni över en stor minoritet. På punkt efter punkt tryckte de ner oss. I Syd tilläts vi inte ens rösta in dem vi ville skulle representera oss i styrelsen. När vi senare föreslog ett namn till valberedningen blev vi överkörda, säger Gunnar Lindblad, ordförande i Jägareförbundet Jönköpings län.

 

– Jag vet inte hur läkandet ska gå till, men ett första steg är att styrelsen omgående kallar representanter för de två grupperingarna, för att försöka reda ut det här. Det är livsviktigt att man agerar, annars riskerar splittringen att fördjupas. Jag tror inte det går så långt som att Jägareförbundet spricker, men andra saker kan inträffa. Till exempel kan organisationsbidragen ur Viltvårdsfonden sökas av de som uppfyller kriterierna, fortsätter Gunnar Lindblad som har ett tydligt budskap till styrelseordförande Peter Eriksson:

– Skicka inte hit nyvalde styrelseledamoten K G Abramsson för att försöka lösa upp några knutar. Det kommer inte att sluta väl.

 

Söker svar

På frågan alla medlemmar som följde årsstämman och som läst Svensk Jakts rapportering från den ställer sig, hur kunde det bli så här illa, har de elva länsordförandena på den förlorande sidan inga svar.

Peter Eriksson ny ordförande i Svenska Jägareförbundet

Ja, man vet att majoriteten i de övriga elva länsföreningarna (22 jaktvårdsförbund bildar federationen Svenska Jägareförbundet, och antalet ombud varje förening har på årsstämman bestäms av antalet medlemmar) inte på villkors vis kunde acceptera Henry Sténson som ny ordförande.

Men man vet inte varför.

 

”Det är livsviktigt att man agerar, annars riskerar splittringen att fördjupas. Jag tror inte det går så långt som att Jägareförbundet spricker, men andra saker kan inträffa.”
– Gunnar Lindblad, Jägareförbundet Jönköpings län

 

– Varför situationen uppstått? Jag vet inte. Vi har inte fått svar på frågan vad det är som talar mot Henry Sténson som ordförande i Jägareförbundet. Endast att det är majoriteten som bestämmer, och det är ju helt galet att det resoneras på det viset, säger Ewert Frisk, ordförande i Jägareförbundet Kronoberg.

– Visst, man får i en folkrörelse finna sig i att val går en emot, så ska det vara. Men det är rimligt att få veta varför ens egna ställningstaganden är fel, eller inte passar, eller inte stämmer. Det får inte vi. De säger att de inte har förtroende för Henry, inget mer, och det är förstås inte tillräckligt. Det är inte så föreningsdemokrati fungerar, fortsätter han.

Sténson lämnade förbundsstyrelsen

 

Jobbat för samsyn

Det är uppenbart att de elva länsföreningarnas ordförande inte är beredda att ta på sig någon större del av skulden för att denna spricka uppstått i Jägareförbundet. Visst, de medger att det aldrig är bara ens fel när två träter, men av flera får vi höra att samförståndslösningar söktes, men att man möttes av kalla handen.

Tydlig på den punkten är Lars Persson, ordförande i Jägareförbundet Skåne:

– Jag jobbade närmast heltid i två månader för att försöka nå en samsyn, att komma fram till en lösning innan stämman, i stället för att skämma ut Jägareförbundet som nu blev fallet. Men de elva övriga länsförbunden ville inte lyssna, vi fick inget gehör. I stället blev vi totalt överkörda, utan någon förklaring. Jag är mycket besviken på att vi inte får veta varför.

– Vad jag tror om orsaken? Jag har ingen aning. Det finns ett stort hat mot Henry Sténson, men jag vet inte varför. Det har pratats om dåligt uppförande, från båda lägren. Jag har i det fallet inget att skämmas för. Jag har jobbat för att nå en kompromiss, och när det inte gick röstade jag för den kandidat som jag tycker har bäst meriter, inget annat, säger Lars Persson.

 

”Jag jobbade närmast heltid i två månader för att försöka nå en samsyn, att komma fram till en lösning innan stämman, i stället för att skämma ut Jägareförbundet som nu blev fallet.”
– Lars Persson, Jägareförbundet Skåne

 

Enligt Lars Persson ligger ansvaret nu på de andra, de som inte ville ha någon samförståndslösning, att komma med idéer för hur Jägareförbundet ska läka. Och inför det har han ett klart besked:

– I Skåne kommer vi aldrig att acceptera att vi blir marginaliserade. Vi kommer att fortsätta att arbeta för våra medlemmars rätt. Skåne kommer alltid att vara en del av jaktens och jägarnas framtid.

 

Ett viktigt jobb

Magnus Kelldén, ordförande i Jägareförbundet Södra Älvsborg, bekräftar bilden som flera andra ger uttryck för, att det hade varit möjligt att nå en kompromiss om vilja funnits.

 

”Jakten i Sverige behöver ett starkt Jägareförbund, men om vi ska bli starka måste den andra sidan bjuda till.”
– Magnus Kelldén, Jägareförbundet Södra Älvsborg

 

– Vi hade en chans att ha en ordförande och en styrelse på söndagen som hela förbundet stått bakom. Den chansen försattes på grund av att de övriga elva länsföreningarnas ombud tyckte det var viktigare att pinka revir och trycka tillbaka oss andra, än att ha ett enat Jägareförbund.

 

Magnus Kelldén tror att Peter Eriksson, som han har uppfattat som lugn och lyssnande, kan bli en bra ordförande.

– Men för det behöver styrelsen reda ut vad som gick snett i valet. Och man behöver göra det ordentligt, där alla kort måste upp på bordet. Styrelsen har ett stort och oerhört viktigt jobb att göra för att ena oss. Jakten i Sverige behöver ett starkt Jägareförbund, men om vi ska bli starka måste den andra sidan bjuda till, säger Magnus Kelldén.

 

Något mycket värre

Olyckskorpar har i efterdyningarna till stämman gett uttryck för att motsättningarna kan leda till något betydligt värre, närmast ödesdigert. Att en eller två eller flera länsföreningar lämnar federationen Svenska Jägareförbundet.

Även om risken för det tonas ner av de flesta länsföreningsordförande Svensk Jakt har varit i kontakt med inför den här artikeln, finns det åtminstone en som inte utesluter en sådan utveckling.

 

”Om man inte vill ha någon dialog, inte nå kompromisser, i viktiga frågor i framtiden, är det så här det kommer att gå till då?”
– Linda Mattisson Olsson, Jägareförbundet Blekinge

 

Linda Mattisson Olsson, ordförande för Blekingejägarna, var en av de som inför stämman argumenterade starkt för att välja Henry Sténson.

Bland annat i ett par uppmärksammade debattartiklar på Svenskjakt.se (”Jägareförbundets framtid står på spel” den 29 april och ”Förtroende måste förtjänas” den 11 maj).

Hon har också i efterhand, i ett långt inlägg på Jägareförbundet Blekinges hemsida, givit sin bild av vad som drabbat Svenska Jägareförbundet, och varför det inträffade.

 

Spårar orsaker

Linda Mattisson Olsson ser en stor risk att motsättningarna fördjupas, och att det som hände inför och under årsstämman får långtgående konsekvenser.

– Det känns som att halva förbundet skiter i vad den andra halvan tycker. Kommer falangen att fortsätta på inslaget spår, att hävda att demokrati är att rösta och rösta enbart, utan att diskutera, utan att motivera, sina ställningstaganden? Om man inte vill ha någon dialog, inte nå kompromisser, i viktiga frågor i framtiden, är det så här det kommer att gå till då?

 

– Vi i Blekinge är en liten förening med 2.500 medlemmar och är med i Svenska Jägareförbundet för att bli starkare. Men om det som är betydelsefullt alltid går emot vad vi tycker, används tyngden av våra medlemmar för att vända det emot oss. Det blir absurt, och då kan det vara bättre att som liten förening ha möjlighet att föra fram sina åsikter än att vara med i en stor som aldrig gör det, säger Linda Mattisson Olsson.

Blekingejägarnas ordförande spårar de bakomliggande orsakerna till dagens situation, till frågor som behandlats på tidigare stämmor.

Tvisten om nya stadgar, där förslaget var att medlemmarna ska vara medlemmar i Svenska Jägareförbundet och inte i länsföreningarna, och som stoppades på en stämma, är en sådan.

Hanteringen av jakttiderna en annan, där länsföreningar i syd kände sig överkörda när förbundsstyrelsen inte tog hänsyn till deras förslag vad gällde jakten på bland annat rådjur.

 

Ett vägförslag

Jägareförbundet Dalarnas ordförande Ulf Berg, som också tillhörde de tongivande i debatten inför och under stämman, är mycket besviken över vad som hände på årsstämman, även om han talar om att Jägareförbundet nu måste hitta en väg tillbaka. Och han har ett förslag till hur ett sådan process kan påbörjas.

 

”… styrelsen måste hitta de länsföreningar i Erikssonfalangen som inte är för djupt engagerade, och som har störst möjlighet att kompromissa och börja se framåt. Motsvarande finns det bland oss de som har hållit en lite lägre profil.”
– Ulf Berg, Jägareförbundet Dalarna

 

– Det är otroligt allvarligt när man med 52 procent mot 48 tar makten över ordförandeposten, över styrelsen och över valberedningen. Risken är uppenbar att man använder samma maktspråk för att avgöra andra viktiga frågor där vi inte har samsyn och där det krävs kompromisser i stället för maktspråk.

 

 

Besviken på vissa

Ulf Berg säger att han är särskilt besviken på länsföreningarna i Stockholms län och Mitt Norrland, som han menar hade kunnat spela en viktig roll för att lösa upp knutarna, men som inte tog den möjligheten.

– De 52 procent som slagit de övriga 48 i huvudet har ett stort ansvar nu. Man ska komma ihåg att det inte var vi som var kuppmakare. Vi röstade på valberedningens förslag. Att vi, när det föll, förde fram Henry Sténson och Birgitta Isaksson som förslag till styrelseposter var ju en följd av att vi förlorade det valet.

”Vi förtroendevalda har brustit”

– Nu måste vi försöka hitta vägar framåt för att skotta igen diket som uppstått. Det är inte min sak att driva det, men styrelsen måste hitta de länsföreningar i Erikssonfalangen som inte är för djupt engagerade, och som har störst möjlighet att kompromissa och börja se framåt. Motsvarande finns det bland oss de som har hållit en lite lägre profil. Genom att sammanföra dem kan en försoningsprocess påbörjas, säger Ulf Berg.

 

Två förklaringar

Ulf Berg ser också en risk för medlemstapp, något som vore mycket olyckligt med tanke på de viktiga jaktfrågor som Jägareförbundet har att hantera.

– Vi ska vara glada för att det andra förbundet också brottas med stora problem, för om det stått tryggt och stadigt är jag övertygad om att vi fått en medlemsflykt till dem.

Ulf Berg har precis som sin kollega i Blekinge funderingar kring varför Jägareförbundet har hamnat i detta allvarliga och svårlösta läge.

– Jag kan bara tänka mig två förklaringar. Att den gamla historien när Rickard Axdorff avsattes under förra årets stämma fortfarande spökar, trots att vi bestämt att vi ska lägga den bakom oss, eller att det är ett politiskt val. Man vill inte ha ett Jägareförbund som stör sittande regering. Det är det enda jag kan komma på, säger Ulf Berg.

 

Makt och politik

Magnus Stolpe, ordförande i Jägareförbundet Halland, beskriver det som hänt som ett maktspel och politik, som han inte trodde förekom i Jägareförbundet.

– Det har varit en smutsig process, och något som jag inte trodde jag skulle få uppleva i Jägareförbundet. Jag har alltid haft lätt att motivera varför man ska vara medlem, när någon frågat. I dag känns det inte så enkelt. Men den som är missnöjd kan alltid byta länsförening, säger Magnus Stolpe.

Valberedningen: Henry Sténson föreslås som ny ordförande i Jägareförbundet

Liksom de övriga ordförandena beskriver Magnus Stolpe en vår där man försökt nå kompromisser, men inte fått någon respons.

– Att man i en förening förlorar i sakfrågor för att andra tycker annorlunda, och att man gör olika personval är som det ska vara. Men att kasta in ytterligare en motkandidat samma dag som stämman hålls är inte seriöst. Nu raljerar jag lite, men jag visste inte mer om Peter Eriksson än att han har fyra jämthundar, när vi skulle rösta. Vem kan göra ett bra avvägt val på de premisserna?

 

Två sidor

Magnus Stolpe säger att han är en diplomatisk person som alltid försöker se till båda sidor av myntet innan han bestämmer sig.

Henry Sténson – om varg, allmänna uppdraget och Jägareförbundet

– Men i ordförandevalet har det varit omöjligt att se myntets andra sida, för vi har inte fått veta något. Jag är inte konspiratoriskt lagd, men det är inte utan att jag börjar snegla lite åt foliehatten. Man kan förstås spekulera i vad det hela beror på, men jag tycker det är bättre att de som är ansvariga får berätta hur det hänger ihop, varför förbundet störtats ner i denna moras, säger Magnus Stolpe.

 

”Jag har alltid haft lätt att motivera varför man ska vara medlem, när någon frågat. I dag känns det inte så enkelt.”
– Magnus Stolpe, Jägareförbundet Halland

 

Styrelsens syn

Att den nya styrelsen med Peter Eriksson i spetsen inte får vila på hanen för att påbörja en helandeprocess understryks av Birgitta Isaksson, ordförande i Jägareförbundet Norrbotten.

– Annars kommer semestrar och jakten i höst emellan, och jag befarar att läget då kommer att cementeras. Jag läste att Peter Eriksson ska kontakta alla de länsföreningar som inte stod bakom honom. Det borde han ha börjat med i går, säger Birgitta Isaksson när Svensk Jakt når henne ett par dagar efter årsstämman.

 

Hon efterlyser också styrelseledamöters syn på det inträffade, att de som suttit i styrelsen tillsammans med Henry Sténson träder fram.

– Kunskapen borde finnas bland de som varit styrelsekamrater med Henry Sténson under dessa år. Vad är det som har hänt? Vad känner de inför att en styrelsekamrat behandlas på det här sättet?

 

En annan norrlänning

I valprocessen föreslogs Birgitta Isaksson att ta plats i styrelsen i ett av fyllnadsvalen, något hon sagt ja till efter flera dagars betänketid då hon tillfrågades.

Valberedningen föreslår Isaksson

– När jag föreslogs säger ordföranden i Uppsala län, Torsten Nilsson, att Jägareförbundet inte behöver fler ledamöter från Norrland i förbundsstyrelsen. Fem minuter senare väljer man in K G Abramsson från Västerbotten, som betett sig så illa den här vintern. Som inte bryr sig ett dugg om förbundets värdegrund, särskilt inte den som talar om respekt. Det visar att det är en maktdemonstration det är frågan om. Inget annat, säger Birgitta Isaksson.

Missnöjda medlemmar uppmanas byta länsförening

Hon uppmanar de jägare som nu tvekar på sitt medlemskap att tänka efter noga.

– Det finns de som säger att de nu ska lämna förbundet. Det är det sämsta man kan göra. Det gynnar bara jaktmotståndarna. Jägareförbundet behövs och vi behöver vara många för att vara starka. Vem skulle annars stå upp för jakten?

 

”Kunskapen borde finnas bland de som varit styrelsekamrater med Henry Sténson under dessa år. Vad är det som har hänt?”
– Birgitta Isaksson, Jägareförbundet Norrbotten

 

Knutar måste lösas

I Värmland skriver ordföranden Anders OIsson under på att Jägareförbundet behövs i dessa tider kanske mer än någonsin, och att det behöver vara starkt för att nå framgång.

– Den viktigaste frågan just nu är hur vi ska komma framåt. Vi måste hitta sätt att lösa knutarna. Om inte blir vi ett förbund som under lång tid kommer att lida av splittringar och förtroendekris. Helandet kommer att kräva uppoffringar. Mer av vissa, mindre av andra, beroende på hur hårt man låst fast sig i olika uppfattningar.

 

Anders Olsson har liksom sina ordförandekollegor ingen tydlig bild av varför förbundet hamnat i den här situationen, med misstroende och splittring.

– Jag kan konstatera att redan vid mötet då valberedningen presenterade sitt förslag blev det genast ett hårt tonfall i debatten. Många trodde att valberedningen då skulle lansera ett eller två förslag för oss att diskutera, men man hade redan bestämt sig för Per Klingbjer. Det blev hårda positioneringar väldigt tidigt. De olika sidorna låste fast sig direkt, och sedan förstärktes motsättningarna under våren. Den bilden kanske är den enda vi är överens om.

Jakten på förbundets nya ordförande

 

Valberedning oroar

Nu är Anders Olsson orolig inför framtiden. Han ser risker med att valen till förbundets valberedning utföll som de gjorde.

– Att majoriteten plockade fram den styrelse man vill ha kan jag köpa. Men att man dessutom handplockade vilka som ska sitta i valberedningen och på så sätt tog kontrollen över den är illavarslande. Vi har nu en valberedning med svag legitimitet, med risk för att den ifrågasätts för att inte vara opartisk och objektiv. Det är inte så aktuellt i dag, men det bäddar för en fortsatt konflikt. Om det upplevs att valberedningen går någons ärende öppnar inte det för en bra fortsättning, säger Anders Olsson.

 

”Helandet kommer att kräva uppoffringar. Mer av vissa, mindre av andra, beroende på hur hårt man låst fast sig i olika uppfattningar.”
– Anders Olsson, Jägareförbundet Värmland

 

Väljer andra ord

I Jägareförbundet Kalmar län tonar ordföranden Bill Nelson ner bilden av ett splittrat Svenska Jägareförbund.

– Jag kan tycka att det är ett överdrivet ordval, för det handlar om att vi har olika åsikter.

Han har emellertid reagerat starkt på påståenden om att det är de elva länen som ville se Henry Sténson som ordförande som bär skulden till det inträffade.

– För det stämmer inte. När Jonas Paulsson lanserades som motkandidat försökte vi jämka. Jag ringde själv till ordförandena på Gotland och i Östergötland för att få till en lösning där vi accepterade honom, medan Henry Sténson skulle få en plats i styrelsen. Men det var helt omöjligt att få med dem på det, och det är naturligtvis djupt olyckligt, säger Bill Nelson.

Ordförandekandidat hoppar av och lämnar styrelsen

 

För medlemmarna

Göran Eriksson, ordförande i Jägareförbundet Örebro län, är också han försiktig när han kommenterar splittringen i Jägareförbundet. Han säger att alla har ett ansvar, även de som stödde valberedningens förslag till ny ordförande i Henry Sténson, men kan inte svara på varför förbundet hamnat i detta svåra läge.

– Det får du fråga Johan Lundberg i Gävleborg om.

– Men jag har inga hårda tankar. Vi står nu bakom Peter Eriksson och har bjudit in honom till ett styrelsemöte i augusti. Om det finns sår att läka, det får du fråga andra om.

Göran Eriksson pratar hellre om verksamheten som pågår i hans län.

– Vi hade en kretskonferens i går kväll där stämman togs upp som en punkt, som inte tog särskilt lång tid att avhandla. I stället pratade vi om medlemsnytta, om den verksamhet som ska genomföras i kretsar och länsförening i år och nästa år. Stämman är en fråga som är passerad. Vi måste leverera medlemsnytta och det finns absolut ingen anledning för medlemmar att lämna förbundet. Vi gör lika mycket för jakten och viltförvaltningen som tidigare, säger Göran Eriksson.