Det har gått en månad sedan Jägareförbundets stämma. Veckan efter stämman gjorde jag en intervju med Svensk Jakt. Efter det tänkte jag: Nu är det slut med kommentarer till den cirkus jag upplevt.

När man läser referatet från Jägareförbundets senaste årsstämma kan man inte annat än bli både snopen och förbannad. Så hanterar man inte en så viktig fråga som val av ny ordförande i en förening av vilken sort det vara månde.

En av de allra viktigaste målbilderna i Jägareförbundets projekt ”Jakten på framtiden 2024” var medlemmarna. Att vi skulle bli fler. Att vi skulle känna oss stolta över att vara jägare och medlemmar. Att medlemmar skulle känna sig delaktiga, och därmed vilja rekommendera andra att bli medlemmar.

Världsnaturfonden WWF. Kungen.
En före detta ståthållare och förbundsordförande.
En visselblåsare.
Och en bitter maktkamp mellan länsföreningarna.

Jägareförbundet ska vara opolitiskt, och jag vill inte välja sida i politiken oftare än vart fjärde år – och då i allmänna val.

Jägareförbundets senaste årsstämma har beskrivits som kaotisk och till och med ovärdigt en seriös folkrörelse med snart 200 år på nacken. Men det har stormat även förut i förbundets moderna historia.

Valberedningens tankar om en öppen process i valet av ny ordförande bidrog till öppen strid i Jägareförbundet. Men låsningarna och sprickan fanns där sedan tidigare.
– Vi hittade ingen dyrk som passade, konstaterar Jan-Olov Ragnarsson, tidigare ordförande i Jägareförbundets valberedning.

Demokratins grundprincip är nerifrån och upp. Förtroendevalda tillvaratar och genomför medlemmarnas idéer och förslag. I Jägareförbundet är det ofta tvärt om. Förslag kommer uppifrån och förankras neråt.

Torbjörn Larsson lämnar Jägareförbundet i en tid av hårda interna strider. Som en reflektion på årets dramatiska stämma hoppas han att alla inblandade kan sansa sig.
– För förbundets och medlemmarnas skull. Alla måste ta sig förbi det här debaclet, säger Torbjörn Larsson.

Jägareförbundet Lidingö jaktvårdskrets riktar stark kritik mot sin länsförening, Jägareförbundet Stockholms län. Anledningen är att kretsarna inte informerades innan förbundsårsstämma om hur länsföreningen tänkt rösta i valet till ny förbundsordförande. Nu säger vice ordförande i länsföreningen, Rolf Eriksson, att han avgår.

Ingen medlem i Svenska Jägareförbundet har kunnat undgå det totala haveriet inför och vid valet av ny förbundsordförande.

Striden inom Jägareförbundet har varit tydligt uppdelad med elva länsföreningar på vardera sida. Men alla länsföreningsombud röstade inte efter ”länslinjen” vid årsstämman.
I ordförandevalet valde Tomas Strandhag, ombud för Jägareförbundet Östergötland, att avstå i den slutna voteringen. Det berättar han nu för Svensk Jakt.

Svenska Jägareförbundets nyvalde ordförande Peter Eriksson har ägnat sin första tid åt att resa runt i landet. Han har träffat besvikna förtroendevalda, men också mötts av människor som vill kämpa för ett enat förbund.

Jag har svårt, mycket svårt att ta ställning i det som sker i Jägareförbundet just nu. Varför? För jag vet helt enkelt inte vad som sker eller varför. De som vet kniper som musslor.

Henry Sténson lämnade Jägareförbundets årsstämma efter första dagens förhandlingar. Efter att han under dagen förlorat i valet av ny ordförande och senare även en plats i förbundsstyrelsen.
– Det fanns inte ett uns av ambition att hela såren i förbundet, men jag var den enda som gick hem med rak rygg, säger Henry Sténson.

Dagen före årsstämman lämnade Jägareförbundets generalsekreterare Bo Sköld sitt uppdrag med omedelbar verkan. Efter att förbundsstyrelsen informerats och formellt godkänt uppsägningen fick alla anställda information. Personalens fackliga representanter uttrycker stor oro över utvecklingen inom förbundet.

ARTIKELN HAR UPPDATERATS. 49 ombud som representerar förbundets totalt 22 länsföreningar utgör ”Svenska Jägareförbundets riksdag”.
Detta är ledamöterna – och så röstade de på årsstämman.

Vad var det som ledde fram till Svenska Jägareförbundets kaosartade stämma, där det med mer än önskad tydlighet visades vilket bråddjup som uppstått mellan förbundets länsföreningar – elva på den ena sidan, elva på den andra? Svensk Jakt ser i tidslinjen nedan tillbaka, bland annat på tidigare konflikter där oenigheten varit stor.

ARTIKELN HAR UPPDATERATS. En bedrövlig stämma som aldrig får upprepas., men få konkreta svar på varför det blev som det blev – eller hur Svenska Jägareförbundet nu ska gå vidare och enas.
Flera av de elva länsordförande som stod på vinnarsidan menar att samtal och tid är några nycklar som behövs för att lätta upp de låsningar och den splittring som nu präglar Jägareförbundet.
Frågan är om det räcker?