Det är inte bara i krig och kärlek som alla medel är tillåtna.
Det tycks gälla även inom politiken.
På annat sätt kan man inte tolka inrikesminister Mikael Dambergs utfall mot den dryga halvmiljon jägare och sportskyttar som Sverige hyser, vilka i en tweet från Damberg föraktfullt kallas ”vapenlobbyn”.

”Svaghet, ditt namn är kvinna!” utbrister Hamlet i William Shakespeares berömda tragedi.
Efter granskningen av hur Sveriges största ornitologiska förening förhåller sig till skyddsjakt på gråtrut säger jag: Hyckleri, ditt namn är Birdlife.

Naturvårdsverket överväger att åter börja flytta vargar över landet.
Nu? När samma myndighet redan stoppat förvaltningen av varg?
Nej, och tillåt mig parafrasera den gamle VPK-ledaren C.-H. Hermansson:
Någon jävla ordning får det väl ändå vara i en naturvårdsbyråkrati?

Läs citatet nedan! Orden skrevs för ett drygt år sedan av justitieminister Morgan Johansson (S). Men då var det valrörelsetider och det gällde att smöra för jägare och sportskyttar. Idag betyder de noll och intet.

Vad händer i ett samhälle där medborgarna slutar att lita på myndigheterna?
Naturvårdsverket gör sitt yttersta för att vi ska få svar på den frågan.

Åklagare Åse Schoultz önskade i gårdagens Aktuellt att Jägareförbundet utesluter personer som ägnar sig åt illegal jakt på varg. Det senaste decenniet har tre personer dömts för detta brott – ingen av dem är medlem i Jägareförbundet.
Vilka personer är det egentligen som Schoultz vill att Jägareförbundet tar avstånd ifrån?

Ska svenska myndigheter kringgå sina egna regelverk och därmed lägga sig i norsk inrikespolitik? Frågan är befogad, eftersom det är vad som nu har skett.

Det verkar alltid finnas ännu ett skäl för länsstyrelsen att avlysa småviltjakt på statens marker. Är det inte älgjakt så är det renskötsel eller något annat.
Det är ständiga strider från olika intressen och den som inte är insatt tror förmodligen att det är trångt på fjället. Men verkligheten är ofta en helt annan. Aldrig annars är du så ensam som på ripfjället.

Jakt är, om nu någon trodde det, inte enbart den högst konkreta handlingen att döda djur. Jakt är först och främst ett avbrott från allt annat.

”Alltid (!) på urfolkets sida. Alltid.”

Lördagens aktion av nynazistiska Nordiska Motståndsrörelsen utanför jaktmässan Swedish Game Fair på Tullgarns slott understryker att våldsbejakande extremister – av alla sorter – måste hållas kort.

I lervällingen i franska Verdun var striderna under första världskriget utdragna och frontlinjen ändrades inte. Det är bland annat därifrån vi lärt känna ordet skyttegravskrig. Bittra strider med stillastående försvarslinjer.

Tämligen frekvent matas vi genom teve-reklamen med bilder av den goda, svenska bonden som producerar något dyrare men samtidigt bättre och nyttigare livsmedel än utländska konkurrenter på matmarknaden.

2013 beslutade riksdagen med stor majoritet att vargstammen skulle minska i de områden där koncentrationerna var som tätast. Men Naturvårdsverket fortsätter tvärt om att arbeta för att vargstammen ska växa där den redan är som tätast.
Hur kan våra politiker låta detta ske?

”I Stockholm är vi ju positiva. Vi omfamnar ju vargen”, säger SVT:s Anders Lundin.
Är vi verkligen det? undrar jag.

Hur utbrett är egentligen bilåkandet i syfte att under jakt genskjuta vilt? Att döma av de reaktioner som kommit på min krönika ”Kan du stå för din jakt” tycks bilåkandet i alla fall inte vara ovanligt.

Det kommer då och då rapporter om jägare som enligt uppgift använder bil för att genskjuta vilt. Det tycks numera vara ett så vanligt att lagbrottet beskrivs som vanlig jakt i reportageform.

Oväld.
Ordet används sällan nu för tiden, men dess innebörd – och vad det representerar – är mer aktuellt än någonsin.
Eller kanske snarare: Det borde vara det.

Under gårdagen rapporterade Svensk Jakt och flera andra medier om hur betalningslösningsjätten Klarna sagt upp avtalet med ett jaktföretag i Piteå, Fritid & Vildmark. Detta efter att en av företagets anställda twittrat om saken.