”Alla djur är jämlika, men några är mer jämlika än andra”. Så lyder en flitigt citerad passage i George Orwells klassiker Djurfarmen.

I dagarna förbereder Sveriges Television en återupprepning av förra årets tittasuccé. Slow-tv, med vandringsälgar som passerar Ångermanälven i huvudrollerna – Den stora älgvandringen.

12 februari 2020 – startdatum för en ny runda i vargkarusellen?
Ja, redan nu kan nog gårdagens datum noteras för detta i de vargpolitiska historieböckerna.

Har du någon gång känt desperationen som kommer när du skriker efter hjälp utan att någon kommer till undsättning?
Precis så är det för oss som tvingas leva bland vargar som springer på våra gårdar.
För hur länge och hur högt vi än skriker verkar ingen politiker vare sig lyssna eller agera.

Högsta domstolens avgörande i Girjasmålet kommer att få konsekvenser. Men exakt vilka? Hur omfattande? I nuläget kvarstår många frågetecken.

När nyårsklockorna snart ringer ut 2019 breder ett nytt decennium ut sig framför oss. En ny horisont, med nya möjligheter och problem. Hur ser vi på landsbygden vid nästkommande decennieskifte?
Kring dessa ämnen rör sig nyårskrönikan, signerad Svensk Jakts chefredaktör Martin Källberg.

Det är inte bara i krig och kärlek som alla medel är tillåtna.
Det tycks gälla även inom politiken.
På annat sätt kan man inte tolka inrikesminister Mikael Dambergs utfall mot den dryga halvmiljon jägare och sportskyttar som Sverige hyser, vilka i en tweet från Damberg föraktfullt kallas ”vapenlobbyn”.

”Svaghet, ditt namn är kvinna!” utbrister Hamlet i William Shakespeares berömda tragedi.
Efter granskningen av hur Sveriges största ornitologiska förening förhåller sig till skyddsjakt på gråtrut säger jag: Hyckleri, ditt namn är Birdlife.

Naturvårdsverket överväger att åter börja flytta vargar över landet.
Nu? När samma myndighet redan stoppat förvaltningen av varg?
Nej, och tillåt mig parafrasera den gamle VPK-ledaren C.-H. Hermansson:
Någon jävla ordning får det väl ändå vara i en naturvårdsbyråkrati?

Läs citatet nedan! Orden skrevs för ett drygt år sedan av justitieminister Morgan Johansson (S). Men då var det valrörelsetider och det gällde att smöra för jägare och sportskyttar. Idag betyder de noll och intet.

Vad händer i ett samhälle där medborgarna slutar att lita på myndigheterna?
Naturvårdsverket gör sitt yttersta för att vi ska få svar på den frågan.

Åklagare Åse Schoultz önskade i gårdagens Aktuellt att Jägareförbundet utesluter personer som ägnar sig åt illegal jakt på varg. Det senaste decenniet har tre personer dömts för detta brott – ingen av dem är medlem i Jägareförbundet.
Vilka personer är det egentligen som Schoultz vill att Jägareförbundet tar avstånd ifrån?

Ska svenska myndigheter kringgå sina egna regelverk och därmed lägga sig i norsk inrikespolitik? Frågan är befogad, eftersom det är vad som nu har skett.

Det verkar alltid finnas ännu ett skäl för länsstyrelsen att avlysa småviltjakt på statens marker. Är det inte älgjakt så är det renskötsel eller något annat.
Det är ständiga strider från olika intressen och den som inte är insatt tror förmodligen att det är trångt på fjället. Men verkligheten är ofta en helt annan. Aldrig annars är du så ensam som på ripfjället.

Jakt är, om nu någon trodde det, inte enbart den högst konkreta handlingen att döda djur. Jakt är först och främst ett avbrott från allt annat.

”Alltid (!) på urfolkets sida. Alltid.”

Lördagens aktion av nynazistiska Nordiska Motståndsrörelsen utanför jaktmässan Swedish Game Fair på Tullgarns slott understryker att våldsbejakande extremister – av alla sorter – måste hållas kort.

I lervällingen i franska Verdun var striderna under första världskriget utdragna och frontlinjen ändrades inte. Det är bland annat därifrån vi lärt känna ordet skyttegravskrig. Bittra strider med stillastående försvarslinjer.

Tämligen frekvent matas vi genom teve-reklamen med bilder av den goda, svenska bonden som producerar något dyrare men samtidigt bättre och nyttigare livsmedel än utländska konkurrenter på matmarknaden.