Vid senaste jakttidsberedningen togs det stortag. Älgjakten måste öka, fler djur måste skjutas och vad är det egentligen för trams med att starta jakten den andra måndagen i oktober?

Skogsbolag, LRF, myndigheter, politiker hade lösningen. Ett fast startdatum för älgjakten kommer att göra susen för jaktintresset, och med det minskade skogsskador. Gör med älgjakten som med alla andra jaktpremiärer och så kom man fram till att den 8 oktober var ett lämpligt datum för älgjaktpremiären.

Jag kan inte minnas att det var några omfattande protester mot förslaget. Kanske någon insändare på Svenskjakt.se. Jägareförbundet hade inte mycket att säga om saken.

Inte så konstigt kanske, vad har några dagar hit eller dit för betydelse? Och nu slipper vi krånglet med särskilda regler för älgjakten, gick resonemanget.

Även om de inte hördes i debatten fanns det varnande röster. Ute i jaktlagen såg många jägare inte med blida ögon på att de bestämmande var inne och petade på jakttiden och de varnade för vad det kunde innebära.

Visst, en krympande älgstam har förstås betydelse för jaktintresset, men i mina trakter har vi haft få älgar att jaga förr utan att det påverkat hur många gubbar och gummor som samlats första älgjaktmorgonen.

Jag gör inga anspråk på att tala för alla eller sitta på hela sanningen. Det finns förstås många jaktlag där det är precis som tidigare – något alldeles särskilt med älgjakten.

Det här skrivs också ur en sydsvensk jägares perspektiv. Men den norrländska älgjakten har också fått ett fast startdatum, 1 september, i stället för första måndagen i månaden, och kanske finns det jägare där som känner på samma sätt som jag.

För min del är den högtidliga känslan inför älgjaktpremiären borta. Tidigare var första älgjaktveckan helig. Vi tog semester hela veckan för att jaga älg. Helgen innan jakten ägnades åt de sista förberedelserna, som att något jakttorn behövde en ny stege eller att lite björksly röjdes bort på något pass.

Jag tror att det har blivit precis tvärt om mot vad skogsbolag och andra tänkte sig med det fasta startdatumet för älgjakten. Intresset ökade inte, det minskade.

Det fick samma effekt som när man släppte kräftfisket fritt i stället för att alla la sina burar i sjön den första onsdagen i augusti. Det blev helt enkelt inte något särskilt längre, utan som vilket fiske som helst, ungefär.

Så är det med älgjakten i mina trakter numera. Som vilken klövviltsjakt en lördag-söndag som helst.

Jag tror inte att vi blir särskilt många som strålar samman på lördag. Och jag tror knappast att någon i mitt jaktlag tar semester de följande dagarna för att jaga älg.

Det speciella med älgjakten, den närmast högtidliga känslan, viskandet i lantmannabutiken om vilka älgar som synts till, spårningarna av grusvägarna, förväntningarna som byggdes upp inför andra måndagen i oktober, då när i stort sett alla började jaga samtidigt. Det som tidigare kunde liknas vid en folkrörelse är ett minne blott.

Kanske är jag bara lite konservativ, här. Men för min del känns det som att något viktigt har gått förlorat.