Jag läser Svensk Jakts artiklar om vapenlagstiftningen och Polisens agerande vid licensansökningar med stort intresse. Som en liten motpol vill jag berätta om mitt fall, och om en vapenhandläggare som kunde sitt jobb och agerade därefter.

Jag läste nyligen om en jägare som haft vapenlicenser sedan 1980-talet och som varit eftersöksjägare inom Nationella viltolycksrådet, NVR, i ett antal år. Nu nekar Polisen honom licens på ett nytt vapen för att han inte har någon jägarexamen. Det är minst sagt anmärkningsvärt.

Sedan snart två år tillbaka är jag ordförande i Jägareförbundet Boden. Under dessa år har vi inte fått ihop en komplett styrelse. Efter årsmötet har det inte dröjt länge förrän en efter en av ledamöterna droppat av. På det här viset kan det inte fortsätta. Frågan är hur länge vi som är engagerade orkar?

Vi har tidigare kritiserat renmarksutredningen och nu läggs den äntligen ner, efter omfattande kritik. En ny utredning ska tillsättas och vi tycker att en sådan också ska se över hur privata markägare kan skyddas från intrång av rennäringen.

Utredningen var dödsdömd. Frågan var bara hur länge nådaskottet skulle dröja.

I dag utdelades det av regeringen, med landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) i spetsen.

REPLIK. En SM-tävling för älghundar lagd i nära anslutning till höstens jakt borde inte innebära några problem för varken älgar eller hundar. I trakterna kan vargar vara på väg att etablera sig. Då kommer döden till älgen utan några etiska synpunkter.

REPLIK. Etiken vid jakten med löshund har utvecklats positivt. Därför får Sveriges hundförare en eloge av mig som är lydnads- och eftersöksinstruktör i Jägareförbundet.

När medlemsantalet i Svenska Jägareförbundet minskar är det dags att ifrågasätta förbundets kommunikation. Med ett stort fokus på älgförvaltning, vargpolitik och brottmål kopplade till jakt missar förbundet att tillgodose de nyblivna jägarnas intressen – en snabbt växande grupp som utgör jaktens framtid.

Nyligen nåddes vi av den tragiska nyheten att två hästar skjutits i en hage, efter att ha misstagits för att vara vildsvin. Händelsen har med rätta väckt starka reaktioner och en debatt om ansvar, säkerhet och behovet av tydliga regler kring användning av avancerade sikten och andra hjälpmedel inom jakten.

I våra skogar har vi aldrig haft några problem med älgskador. Det kan bero på att vi lämnar löv i ungskogarna till älgen att äta av.

REPLIK. Skillnaden i jakten med älghund är stor mellan norra och södra Sverige. Om vi i syd lägger samman ståndhundar och vildsvinshundar som också driver älg är de snart lika många som vi har älgar. Vi flyttar älgar till grannen som i sin tur flyttar älgen till nästa granne. Det är fullt normalt att hundar förföljer en älg tio kilometer eller mer.

REPLIK. Som medlem i Jägareförbundet förväntar jag mig att ordförande i den länsförening jag tillhör har ett bra omdöme och är kunnig i det ämne som man pratar om. Speciellt innan denne sätter sitt namn och titel under en debattartikel. Då måste det finnas fakta bakom påståenden, inte bara personligt tyckande.

Skogsbolagen slår fast att avskjutningsplaner för älg måste följas, trots att jägarna med lokal kännedom hävdar att det inte går. När jägarna trots detta försöker att nå de avskjutningsmål som bestämts och släpper sina hundar, dödas de av vargen.

Jag läser ständigt om problem inom jakt och viltförvaltning. Är det inte problem med tjäder, så fattas det svenskharar eller är älgarna är på väg att utrotas. Själv så har jag sett och hört om dessa problem under många år, vilket fått mig att tänka till, och lämna min egen syn på vad som kan göras.

Visst är det något magiskt med jakt? Stå där i gryningen med geväret på axeln, känna historiens vingslag… fast vänta nu. Det är inte historiens vingslag vi hör, utan teknologins surr. Värmesikten, nattsikten, gps, jaktradio – allt har ju sina rötter i militära uppfinningar. Ja, tänk att vi jägare i dag blivit små soldater, fast våra ”fiender” är rådjur och inte soldater.

På 1990-talet inriktades Svenska Jägareförbundets verksamhet mot medlemmarna och organisationen präglades av öppenhet. I dag är det sekretess och låsta dörrar. Samtidigt har antalet medlemmar minskat med cirka 50 000 i en oroande utveckling, skriver tidigare ordföranden i Skånska Jägarsällskapet och förbundsstyrelseledamoten Claud Hamilton. Han får svar direkt av Jägareförbundets ordförande Peter Eriksson.

REPLIK. Jakten på älg med ställande hund är den lugnaste hundjakten vi bedriver i Sverige. Att denna jaktform är orsaken till att älgstammen ser ut som den gör är helt uteslutet.

REPLIK. Jag läser ganska ofta påståendet att ”lite betesskador i skogen bjuder vi mindre markägare gärna på för älgjaktens skull”. Det känns provocerande att se andra påstå sig tala för mig som småskalig markägare. Mitt i en grandominerad bygd planterar jag tusentals tallar, och mitt syfte är att de ska bli träd, inte foder till älgar. 

Det är alltid lätt att köra i gamla hjulspår och fortsätta som man alltid har gjort. Det är inte förrän det är för sent som man inser att man skulle bytt ha riktning. Precis så är det i älgdebatten och ingen verkar vara nöjd. Jägarna tycker det finns för lite älg och markägarna tycker det finns för många. Vem har egentligen rätt? Ibland kan det därför vara bra att titta utanför boxen och kanske till och med bakåt för att finna svar.