REPLIK. Liberalerna spekulerar hej vilt om vad S-förslaget om minskad vildsvinsstam skulle innebära i praktiken. De borde i stället fråga sig varför jägarna inte verkar vara villiga att skjuta vildsvin, ens mot betalning.

Vi är nu i den tid på året då jaktpremiärerna duggar tätt. En av de mest omdebatterade är björnjakten, som inleds den 21 augusti. För många väcker björnjakten starka känslor. Men känslor får inte ersätta kunskap när vi ska förvalta våra viltstammar.

Jakt är en del av vår kultur, och svensk jaktkultur är värdefull. Inte för att den är svensk, utan för att den är bra. Men det kan förändras snabbt. Socialdemokraterna förslag om att jägarna ska skjuta bort 99 procent av vildsvinen, utan att med ett ord nämna hur det ska gå till, är oärligt. Målet kan inte nås utan att man offrar etiken.

Skogens många arter bryr sig lika lite om fastighetskartor som älgen, och deras framtid avgörs av hur vi förvaltar skogen på landskapsnivå, inte av hur en enskild avverkning påverkar just den aktuella platsen. Skogsbruket behöver lära sig av jägarnas viltförvaltning, och inrikta sitt brukande på ett sätt som långsiktigt förvaltar värdena i de svenska skogarna.

Naturskyddsföreningen godkänner en licensjakt på upp till 80 vargar i januari 2027(?). Jag sätter ett litet frågetecken efter påståendet, men om Naturskyddsföreningen inte hittar på ett nytt argument för att sabotera den svenska förvaltningen av varg borde det kunna vara slutsatsen.

Landets 600 000 lagliga vapenägare är en stor tillgång för Sverige. De sköter om jakten, viltvården, eftersök med mera och ger oss goda tävlingsresultat i skytte, och landets vapensamlare vårdar vårt kulturarv. Tidöpartierna lovade att underlätta för denna grupp och några saker är levererade men arbetet är långt ifrån färdigt.

Enligt Skogsvårdsstyrelse är inventeringsmetoden Äbin kvalitetssäkrad. Man kan fråga sig hur denna kvalitetssäkring har gått till och hur inventeringen kan ligga till grund för älgavskjutningen.

REPLIK. Om man ska kritisera ett partis politik behöver det vara mer konkret än det som framförs i inlägget som vänder sig mot Miljöpartiets jaktpolitik.

Grundtanken med friskvårdsbidraget är enkel: staten ska inte styra vilken motion människor väljer, den ska uppmuntra fler att leva ett aktivt och hälsosamt liv. Det är en klok tanke. Men när regelverket säger ja till ridning, bågskytte och sportfiske – samtidigt som jakt och jaktskytte fortfarande ställs utanför – är det uppenbart att logiken har gått förlorad.

REPLIK. När väljarna röstar för mindre varg och tryggare landsbygd ska svenska politiker och länsstyrelser kunna genomföra det utan att internationella konventioner och domstolar ständigt stoppar de demokratiska besluten.
Den som argumenterar för motsatsen argumenterar alltså för att Sverige och svenskarna inte bör bestämma över svensk jakt, skriver Ungsvenskarnas ordförande Denice Westerberg.

REPLIK. Miljöpartiet drar åt tumskruvarna för de som försöker få sin utkomst av att producera mat för människor, vilket får till följd att mindre gårdar läggs ner. De har alltså med sin politik tvingat fram de köttfabriker som man nu kritiserar.

Att en ny sekretessbestämmelse införts, för att skydda personuppgifter i bland annat ärenden som rör jakt på stora rovdjur, är ett steg i rätt riktning.

Jakten har en lång och betydelsefull historia i den svenska kulturen. Jakten är också för många något djupt personligt, där det inte sällan finns en lång historia inom familjen. Jaktmarker ärvs och förvaltas med hänsyn till såväl dåtid som framtid och binder samman människor. Därför är det viktigt att jakten får förutsättningar att utvecklas i tiden och att de som vill ta del av jakten ges möjlighet till det, skriver Emelie Rossheim, ordförande för Centerpartiets ungdomsförbund, CUF.

REPLIK. Tack vare att vi agerade snabbt när Polisen omhändertog min väns vapen, efter att han drabbades av en lättare stroke, fick han behålla sina vapentillstånd och hans vapen återlämnades omgående. Hur vi hanterade hans ärende kan kanske vara av intresse.

Svensk vargförvaltning har blivit ett haveri där ingen längre vet vad som är tillåtet, vad som är möjligt eller ens vad som är målet.

Det ska vara högt i tak på en tidnings ledarsida. Men den är inte Facebook. Verifierbara fakta måste respekteras och tonen i meningsutbytet vara en annan. Där brister det för ledarskribenten Sara-Elvira Kuhmunen i NSD:s huvudledare den 17 april, där hon kritiserar Sverigedemokraternas uttalande om Girjasdomen.

Att gå en jaktstig är en av de bästa kombinationerna av skytte och gemenskap som finns. Men stigarnas framtid är hotad om inte yngre jägare engagerar sig i att hålla i gång verksamheten.

Styrelsen för Jägareförbundet Halland riktar kritik mot Länsstyrelsen Hallands agerande i samband med att en varg sköts under vildsvinsjakt 2024. Myndighetens hantering av händelsen är anmärkningsvärd.

Nyligen avslutades rättegången i Halmstad tingsrätt där en jägare stod åtalad för att ha skjutit en varg för att skydda en jakthund. Brottet som åklagaren menar att jägaren gjort sig skyldig till är grovt. Frågan jag ställer mig är hur jägaren hade kunnat agera annorlunda. Svaret jag kommer fram till: det finns inget annat sätt.