Jag sitter med avskjutningsrapporten som visar resultatet efter en månads älgjakt. Hälften av de tilldelade älgarna är fällda, vilket är färre än vid samma tid förra året.

Nu infaller den så kallade avlysningsjakten.

Alla i älgskötselområdet ska hjälpas åt att fälla det antal älgar som skogsbolagen till största delen bestämt. Nu har plötsligt den förmodade tillgången och med det tilldelningen per jaktlag ingen som helst betydelse. 

Godtycklig siffra

Vad visar sådana här siffror egentligen? Är älgstammen verkligen på väg uppåt, som det sägs i rapporten, om bara hälften är skjutna, vilket är sämre än förra året? Hur ska siffrorna se ut för att stammen ska vara på väg neråt?

Är siffran för tilldelningar till respektive jaktlag något godtyckligt, då den tappar sin vikt i början på oktober? Jaktlagens avskjutning till detta datum visar tillgången på olika områden, där en begäran på extra älgar vid behov vore riktigare för olika områden.

Lojala jägare

Är totalsumman att fälla för hela älgskötselområdet alldeles för hög, eller är alla siffror något som inte har med den egentliga sanningen att göra? Där rädslan för eventuellt förlorad jakt tvingar lojala jägare som försöker hålla älgstammen på en bra nivå, att skjuta ner älgen till en katastrofnivå.

Skogsbolagen har tagit sig rätten att bestämma och styra över älgstammens storlek. Jaktlagen tvingas rätta sig efter detta. Hur kan skogsbolagen ha den enda och aldrig ifrågasatta sanningen vad gäller älgstammens storlek och beskattning?

Skogsbolagen har under lång tid laborerat och misslyckats med älgförvaltningen, på samma sätt som förvaltningen och skapandet av nya skogar.

Sivert Öderyd
Koskullskulle