Debatt: ”När jakten blev en handelsvara – vem tar ansvar för viltet?”

Det är hög tid att granska vad som hänt med jakten i södra Sverige. Förr byggde jakten på erfarenhet, gemenskap och respekt för viltet. I dag riskerar kommersiella jaktupplåtelser och ett splittrat ansvar att leda till ett alltför hårt jakttryck. Därför behövs en utredning i varje län och en politisk prövning av regelverket.

Förr fick man förtjäna sin plats i jaktlaget. Många började som drevkarlar. Man hjälpte till att ta hand om fällt vilt, lärde sig marken och djurens beteende och fick efter hand jaktlagets förtroende.

I den äldre ordning jag minns hade jaktlagets intygande också betydelse vid ansökan om vapenlicens. Denna praktiska skolning lärde oss inte bara hur man skjuter, utan framför allt när man ska avstå.

Vi sparade hondjur för återväxten och kraftfulla handjur för beståndets framtid. Avskjutningen anpassades efter tillgången på vilt. Ingen såg det som ett misslyckande att gå hem utan att ha avlossat ett skott.

Om många jagar på små områden, utan samordning och uppföljning, riskerar viltstammarna att utarmas

Ingen ersättning

Jägarexamen ger i dag en viktig grund i säkerhet och jaktkunskap. Den som uppfyller övriga krav kan också söka licens på jaktvapen utan att först ha vuxit in i ett jaktlag.

Men ett godkänt prov kan aldrig ensamt ersätta erfarenhet, lokalkännedom och det ansvar som växer fram när man jagar tillsammans under många år.

Högt jakttryck

Södra Sveriges jaktmarker utsätts för ett växande tryck. Jakttillfällen säljs till både svenska och utländska jägare, ibland utan långsiktig anknytning till marken. Det är inte nationaliteten som är problemet. Det är risken att ingen tar ansvar för den samlade avskjutningen.

På ett sammanhängande område om 600 till 1 000 hektar kan det, enligt de förhållanden jag vill få granskade, finnas uppemot 20 olika såtar. Om så många som fem aktiva jägare jagar på 30–40 hektar måste vi fråga oss hur stort det totala jakttrycket blir.

Känner inga gränser

Varje upplåtare kan tycka att den egna jakten är rimlig. Men rådjuren och det övriga viltet känner inga arrendegränser.

Ett hondjur som sparas på en mark kan fällas på nästa. Ett lovande handjur kan skjutas innan det hunnit bidra till beståndet. Om många jagar på små områden, utan samordning och uppföljning, riskerar viltstammarna att utarmas. Det är denna utveckling jag vill stoppa innan skadan blir svår att reparera.

Kartläggning krävs

När pengar styr riskerar viltvården att förlora. Det är inte fel att upplåta jakt mot betalning. Men när jakten blir en handelsvara kan förväntan att få skjuta väga tyngre än skyldigheten att avstå. Viltvård får inte reduceras till en fråga om hur många jakttillfällen som kan säljas.

Jag önskar därför att regeringen ger länsstyrelserna i uppdrag att län för län kartlägga hur jaktmarker delas upp, hur många jägare som jagar, hur ofta jakt bedrivs och hur den totala avskjutningen påverkar viltstammarna.

Även den kommersiella jaktens omfattning måste undersökas. Bedömningen ska bygga på inventeringar och fakta, inte enbart på uppgifter från enskilda jaktarrangörer.

Statens ansvar

När resultaten finns på bordet måste riksdagen pröva skärpta regler för samordning, avskjutning och ansvar. Nya jägare bör också få bättre möjligheter till praktisk introduktion och mentorskap i jaktlag.

Staten måste ta ett tydligare övergripande ansvar för viltet som gemensam naturresurs, med respekt för markägarnas rättigheter.

Förvalta viltet

Det handlar inte om att stänga ute nya jägare eller jaktgäster. Det handlar om att bevara jaktens grundläggande princip: Vi ska förvalta viltet så att det finns kvar för nästa generation.

Det går att sälja ännu en jakt och dela upp ännu en mark. Men det går inte att skjuta samma levande djur två gånger.

Jakten måste anpassas efter viltet – inte tvärtom.

Delta i debatten

  • Skriv en debattartikel – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till
    debatt@svenskjakt.se
  • Du måste bifoga dina kontaktuppgifter: namn, adress, telefonnummer. Detta eftersom redaktionen måste veta vem du är (kontaktuppgifter publiceras inte).
  • Skribenter som skriver under med sitt riktiga namn prioriteras.
  • Om du önskar skriva under signatur ska det tydligt framgå. Du får inte använda en signatur som är ett riktigt personnamn, men som du inte själv heter.
  • Flera införanden av samma debattör i samma ämne är aktuella om det tillförs nya fakta eller argument i texten.
  • Svensk Jakt publicerar normalt sett inte debattinlägg som publicerats av andra tidningar.
  • Debattartiklar som skrivs i organisationers, myndigheters, politiska partiers, etc, namn måste också undertecknas av en företrädare.
    Exempel:
    Fransbygdens jaktvårdsförening
    genom ordförande Kalle Karlsson

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Mest läst

Mina artiklar

Senaste från Annonstorget