Att låta jaktfrågorna avgöra hur man röstar i ett riksdagsval där mycket står på spel är absurt, anser Thomas Berglund. Svensk Jakts chefredaktör Martin Källberg svarar direkt.

Sverige ska ha en livskraftig vargstam. Men det betyder inte att samma delar av landet år efter år ska bära nästan hela bördan för den svenska rovdjurspolitiken.

Vi värnar alltid medborgarnas trygghet och ordningen och säkerheten i samhället. Det är därför viktigt att vapenregelverket motverkar förekomsten av illegala vapen och den brottsliga användningen av vapen. Samtidigt måste vapenregleringen vara utformad så att legala vapenägare inte stöter på onödiga hinder, skriver företrädare för regeringspartierna samt Sverigedemokraterna.

För fyra år sedan hade nog många med mig en tro och förhoppning att tiden som nu har gått skulle ha gett ett säkrare och rättvisare förhållande i jakten och skyddet för oss jägare och djurägare på landsbygden. Men nästan allt som utlovades av självsäkra och ansvarsfulla representanter för den nu sittande regeringen med stödparti har misslyckats.

Sverige har omkring 300 000 jägare. De utför varje år ett omfattande arbete för viltförvaltningen, trafiksäkerheten, livsmedelsförsörjningen och naturvården. Ändå upplever många jägare att politiken och myndigheterna gör det alltmer komplicerat att bedriva jakt. Det handlar om allt från rovdjursförvaltning till jakt på statens mark. Det är dags att ändra inriktning.

Svensk viltförvaltning bygger normalt på en självklar princip: livskraftiga viltstammar ska bevaras, men deras storlek måste samtidigt balanseras mot de skador de orsakar andra samhälls- och naturvärden. Det syns tydligt i vår syn på vildsvinen. När vildsvinen förstör lantbrukarnas grödor accepterar vi att stammen måste förvaltas. Men när vi kommer ut till kusten tycks samma princip plötsligt upphöra.

Att förbjuda jakt på vuxen älg på små marker har inget stöd i lagen. Det är inte de små markägarnas fel att älgen har upptagits som rödlistad.

Jägareförbundets riksjaktvårdskonsulent Anders Nilsson svarar på inlägget direkt.

REPLIK. Dagens jakttryck är inte ett naturligt urval och ansvarsfull förvaltning, det är ett människostyrt uttag som vill minimera populationen. Det följer en helt annan logik än den som format björnstammens ålders- och könsstruktur under årtusenden.

REPLIK. Liberalerna spekulerar hej vilt om vad S-förslaget om minskad vildsvinsstam skulle innebära i praktiken. De borde i stället fråga sig varför jägarna inte verkar vara villiga att skjuta vildsvin, ens mot betalning.

Vi är nu i den tid på året då jaktpremiärerna duggar tätt. En av de mest omdebatterade är björnjakten, som inleds den 21 augusti. För många väcker björnjakten starka känslor. Men känslor får inte ersätta kunskap när vi ska förvalta våra viltstammar.

Jakt är en del av vår kultur, och svensk jaktkultur är värdefull. Inte för att den är svensk, utan för att den är bra. Men det kan förändras snabbt. Socialdemokraterna förslag om att jägarna ska skjuta bort 99 procent av vildsvinen, utan att med ett ord nämna hur det ska gå till, är oärligt. Målet kan inte nås utan att man offrar etiken.

Skogens många arter bryr sig lika lite om fastighetskartor som älgen, och deras framtid avgörs av hur vi förvaltar skogen på landskapsnivå, inte av hur en enskild avverkning påverkar just den aktuella platsen. Skogsbruket behöver lära sig av jägarnas viltförvaltning, och inrikta sitt brukande på ett sätt som långsiktigt förvaltar värdena i de svenska skogarna.

Jakten är en självklar del av Sverige. Den förenar generationer, binder samman stad och land och samlar hundratusentals svenskar varje år. För många är jakten ett intresse – för Sverige är den en viktig, men också outnyttjad samhällsresurs, skriver Louise Hammargren, ordförande för Kristdemokratiska ungdomsförbundet, KDU.

Naturskyddsföreningen godkänner en licensjakt på upp till 80 vargar i januari 2027(?). Jag sätter ett litet frågetecken efter påståendet, men om Naturskyddsföreningen inte hittar på ett nytt argument för att sabotera den svenska förvaltningen av varg borde det kunna vara slutsatsen.

Landets 600 000 lagliga vapenägare är en stor tillgång för Sverige. De sköter om jakten, viltvården, eftersök med mera och ger oss goda tävlingsresultat i skytte, och landets vapensamlare vårdar vårt kulturarv. Tidöpartierna lovade att underlätta för denna grupp och några saker är levererade men arbetet är långt ifrån färdigt.

Svensk jakt är en fantastisk folkrörelse. Den är också ett vitalt intresse för vårt skogrika och avlånga land. Genom ansvarsfull jakt förvaltas viltstammar, viltolyckor kan minska, skador på jord- och skogsbruk begränsas och mer hållbart, lokalt viltkött hamnar på svenska matbord. Men jaktens värde kan inte bara mätas i praktisk nytta, skriver Sebastian Rasmusson, talesperson för folkhälsa och regional utveckling i Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund, SSU.

Enligt Skogsvårdsstyrelse är inventeringsmetoden Äbin kvalitetssäkrad. Man kan fråga sig hur denna kvalitetssäkring har gått till och hur inventeringen kan ligga till grund för älgavskjutningen.

REPLIK. Om man ska kritisera ett partis politik behöver det vara mer konkret än det som framförs i inlägget som vänder sig mot Miljöpartiets jaktpolitik.

Grundtanken med friskvårdsbidraget är enkel: staten ska inte styra vilken motion människor väljer, den ska uppmuntra fler att leva ett aktivt och hälsosamt liv. Det är en klok tanke. Men när regelverket säger ja till ridning, bågskytte och sportfiske – samtidigt som jakt och jaktskytte fortfarande ställs utanför – är det uppenbart att logiken har gått förlorad.