Jag läste med stigande förvåning artikeln på Svenskjakt.se om vildsvinsjakt i samband med skörd. Inte därför att grundprincipen är svår att förstå. Tvärtom.

En skördare ska självklart inte användas som jaktredskap. Jägare ska inte instruera föraren att köra på ett visst sätt för att driva fram vildsvin, styra skördemönstret för att pressa djuren mot utställda skyttar eller på annat sätt göra jordbruksmaskinen till en del av jaktens genomförande.

Där är principen både begriplig och rimlig.

Längre resonemang

Men i Svensk Jakts artikel förs resonemanget betydligt längre. Enligt Svenska Jägareförbundet begås ett jaktbrott om jägaren ”drar fördel av en skördare under jakten”.

Artikeln ger dessutom bilden att en jägare bara skulle kunna skjuta ett vildsvin som skrämts av en skördare om jägaren inte känner till att detta har skett.

Det väcker en betydligt större fråga: När övergår kunskap om vad som händer i landskapet till att man juridiskt sett använder ett motorfordon vid jakt?

Centralt i lagen

Jaktlagens paragraf 31 förbjuder jakt från motordrivna fortskaffningsmedel samt att sådana fordon eller andra motordrivna anordningar används för bland annat att söka efter, spåra, förfölja eller genskjuta vilt.

Det är alltså användningen som står i centrum.

I den nya utredningen om viltförvaltningslagstiftningen föreslås formuleringen att jakt inte får genomföras ”från eller med hjälp av” motordrivna fortskaffningsmedel eller andra motordrivna anordningar. Innebörden ska vara oförändrad.

I författningskommentaren anges att förbudet gäller förfaranden där motordrivna fortskaffningsmedel eller anordningar används under själva jakten.

Just ordet används är centralt.

Ett hjälpmedel

Anta att ett jaktlag kommer överens med lantbrukaren om att ett majsfält ska skördas på ett särskilt sätt. Skyttar ställs ut och tröskföraren instrueras att köra så att vildsvinen pressas mot dem. Då har tröskan gjorts till ett aktivt inslag i jakten.

Men anta i stället att lantbrukaren skördar sin majs därför att majsen ska skördas. Jägaren bestämmer varken tidpunkt, körväg eller skördemönster och kommunicerar inte med föraren om hur viltet ska sättas i rörelse.

Jägaren vet däremot att det ofta står vildsvin i majs och att skörden kan få dem att lämna fältet.

Är denna kunskap verkligen samma sak som att använda skördetröskan som hjälpmedel vid jakt?

Andra situationer

Problemet blir tydligt om samma resonemang tillämpas på andra situationer.

Kan vi bedriva älgjakt om en skördare arbetar på en annan del av skogen och vi vet att arbetet kan få älgar att förflytta sig?

Vad händer om en skotare transporterar virke genom jaktområdet?

Kan jag sitta på pass när grannen kör traktor på sitt fält om jag vet att det kan få vilt att röra sig?

Behöver förtydligas

Vilt lever inte i ett vakuum. Det påverkas ständigt av mänsklig verksamhet.

Här måste det gå att skilja mellan aktiv användning och passiv påverkan.

På ena sidan finns jägaren som initierar, samordnar eller instruerar användningen av ett motorfordon som ett led i jakten. På den andra finns lantbrukaren som skördar eller skogsbrukaren som avverkar helt oberoende av jakten.

Att jägaren känner till verksamheten kan knappast i sig vara samma sak som att jägaren använder maskinen.

Lantbrukarnas riksförbund, LRF, har också uppmärksammat just detta gränsdragningsproblem och efterfrågat ett förtydligande i den nya lagstiftningen.

En märklig paradox

Det finns dessutom en viss ironi i diskussionen. Under senare år har möjligheterna att använda tekniska hjälpmedel vid vildsvinsjakt utökats.

Mörker- och värmesikten gör jakten effektivare under de tider då vildsvinen är som mest aktiva. Ett viktigt skäl har varit behovet av en effektiv vildsvinsförvaltning och minskade skador.

Samtidigt skulle vi med den långtgående tolkningen i Svensk Jakts artikel kunna hamna i en märklig situation:

En jägare får använda avancerad modern optik för att upptäcka och skjuta ett vildsvin i mörker, men riskerar jaktbrott om han i fullt dagsljus skjuter ett vildsvin som lämnar ett majsfält därför att lantbrukaren, helt oberoende av jakten, skördar sin gröda.

Inte därför att jägaren styrt skördetröskan. Inte därför att föraren deltar i jakten. Inte därför att skördemönstret anpassats efter jägarna.

Utan därför att jägaren vet att tröskan finns där och förstår att den kan få vildsvinen att röra sig.

Det är svårt att se logiken i en sådan ordning.

En större fråga

Frågan handlar därför om betydligt mer än vildsvin i majs. Den handlar om förutsebarhet.

En jägare måste kunna förstå var gränsen går mellan att använda ett motorfordon vid jakt och att bedriva jakt samtidigt som någon annan, oberoende av jakten, använder ett motorfordon i landskapet.

Annars får vi den märkliga situationen att jägarens vetskap blir avgörande. Om jag inte vet att en skördare stött ett vildsvin skulle skottet enligt resonemanget kunna vara tillåtet. Men om jag ser samma skördare och förstår vad som sannolikt fått vildsvinet att lämna majsen skulle situationen vara en annan.

Tydlig skillnad

För mig är den principiella skiljelinjen tydlig: Ett motorfordon får inte göras till ett aktivt jaktredskap. Men förekomsten av ett motorfordon i landskapet kan inte rimligen i sig göra samtidig jakt otillåten.

Exakt var den juridiska gränsen går bör lagstiftaren se till att jägare, lantbrukare, polis, åklagare och domstolar slipper gissa sig till.

För frågan handlar i slutänden inte om huruvida en skördetröska har en motor.

Frågan är när jägaren kan sägas använda den.

Leif Kristiansson