Den som inte är nöjd med försäkringsbolagets reglering efter att en hund skadats kan överklaga för att få en rättelse. Men då gäller det att hundägaren har stöd för sitt missnöje i försäkringens villkor, det vill säga att försäkringsbolaget har frångått avtalet som träffades när försäkringen tecknades.

Varför pratas och skrivs det så lite om världens grundproblem, befolkningsökningen? I stället för att debattera mänsklighetens verkliga utmaningar står en fråga om bly i ammunition i centrum.

Öppenhet och transparens har alltid varit vägen till ökad förståelse mellan olika grupper i samhället. Tack vare de sociala medierna har möjligheterna det blivit större. Rätt använt är sociala medier, och egentligen hela internet, en nästan outsinlig källa till både information och människors olika perspektiv. Men myntet har även en baksida.

Ett nybildat vargrevir i Västra Götaland ger anledning till oro. För mina hundar, naturligtvis, men också för egen del. Kommer polisens insatsstyrka att storma mitt hem om jag skämtar i mobiltelefon eller på jaktradion?

Den utveckling som vi har sett över de sista 20 åren har accelererat betydligt de senaste 3–4. De som förespråkar ökat skydd för skogen, mera stöd för rovdjuren, och ytterligare inskränkningar på jakten och jägarna, har lyckats utöver vad som kan antas vara normalt i ett demokratiskt samhälle.

I stället för att stängsla in ungskogen, med de risker det på sikt innebär för vilt och hundar, är det bättre med en aktiv viltförvaltning som ger vitalare vilt.

Om Naturvårdsverkets förslag till nya jakttider på älg går igenom är det adjöss med älgstammen i vårt skötselområde i Skåne. Den adaptiva förvaltning som var målet med 2012 års älgreform tycks nu vara ett minne blott.

Hela rovviltspolitiken och särskilt vargfrågan är sedan många år ett totalt haveri. Jag har så många gånger trott att botten är nådd. Men nu närmar vi oss verkligen gränsen. Det enda som är kvar är att människor måste sätta livet till. Om det kommer att ske? Absolut!

Det är inte bara Miljöpartiet som ska bära sotdräkten för det som drabbar jakten och jägarna, även om det finns förklaringar till detta. Genom en omfattande reglering av jakten är det nu andra än jägare och markägare som bestämmer.

Jag är ingen lantbrukare, och behöver heller inte vara det för att inse att utan betande tamboskap minskar förutsättningarna drastiskt för att kunna hålla landskapet öppet.

När vi röstade om att bli medlemmar i EU blev vi jägare förda bakom ljuset. EU skulle inte påverka jakten. Nu har vi facit och det finns ingen som står upp för jakten och jägarna.

Starka internationella krafter arbetar för att ta ifrån oss den kultur vi är uppväxta med. Tumskruven dras åt och snart kan vi inte vistas i naturen såsom vi är vana och uppväxta.

I två repliker bemöts nedan ett debattinlägg där skribenten ser konspirationsteorier, som i sin tur var en replik på tidigare inlägg på Svensk Jakts debattsida.

En dansk jägare med jaktmarker i Sverige delar i den här insändaren med sig av sina tankar kring de svenska reglerna för hur ett jaktvapen får se ut, och hur en ombyggd bil kan vara godkänd.

Vi jägare ska vara stolta över vårt intresse och inte vara rädda för att visa upp vad det är vi sysslar med. Vi ska vara öppna och ärliga med vad vi håller på med när vi beskriver vår jakt i sociala medier, utan att för den skull publicera bilder som för tankarna till Stockholms blodbad.

EU gynnar oss på många sätt. För Sverige, som ett litet och exportberoende land, är internationella samarbeten helt avgörande. Men det händer att EU går för långt. Att försöka förbjuda bly i ammunition är ett sådant exempel, skriver EU-parlamentarikerna Erik Bergkvist och Johan Danielsson, båda (S).

I stället för att klaga på de stora kostnader älgens bete i ungskogar kostar skogsnäringen, skulle man kunna hägna in planteringarna för att hålla viltet ute. Kostnaderna för detta kan knappast överstiga förlusterna som skogsbolagen anger.

Jag har röstat på Socialdemokraterna i alla år, men nu får det banne mig vara nog. Inte i ett val till då man låter ett sådant marginalparti som Miljöpartiet bestämma i så många frågor.

Just nu känns det som att jakten är under angrepp från flera olika håll i samhället. Då tänker jag inte bara på diverse miljövårdsorganisationer, jag tänker framför allt på regeringen. Jag är oroad för jaktens framtid, för vad händer när jägarna väljer att i stället ägna sig åt en hobby som inte motarbetas av regeringen?