Enligt jaktpressen blir en man anmäld av en vargvän för att hans tunnelfälla avsedd för räv saknar märkning med namn och adress. En åklagare hugger på betet hon kastar till honom och driver saken till rätten utan att ta reda på om fällan är i bruk eller ens funktionell. För att citera NOA-polisen i tingsrätten under förhandlingen mot Hedin, på frågan om varför insatsstyrkan användes: ”Det är ju jägare.”

Med anledning av att Jägareförbundet ger råd om hur jägare och jaktlag ska hanteras om de konfronteras av jaktsabotörer vill jag göra några förtydliganden om vad som gäller för vägar som går genom jaktmarkerna.

Den som anger någon till polis eller annan myndighet utan att ha saklig grund för anmälan, begår enligt brottsbalken ett brott.

Polisens anti-terrorstyrka med en polishelikopter angrep obeväpnade personer i en stuga utanför Orsa och lämnade en hund i ödemarken. Hundägaren, helt oskyldig, fördes till Mora fem mil bort. Polisens vilda framfart är helt orimlig och borde granskas av JO.

Hundar som inte är rådjursrena släpps i förhoppningen att de ska jaga vildsvin, och rådjur kan skjutas som en bonus i väntan på grisarna. Ingen verkar ha en tanke på om snabbsprungna hundar blir belönade genom att få lugga rådjur och befästa jaktintresset.

Med rådjursexplosionen blev det plötsligt okej att jaga rådjur med långbenta hundar, och så har det fortsatt sedan dess. Det är hög tid att det förändras.

Nu är jag otroligt trött på denna rättegång mot Karl Hedin och de andra. Det är uppenbart att det inte finns några bevis i en utredning som kostat så mycket pengar, för oss medborgare till ingen nytta.

Jag får en klump i magen när jag tar del av hur jägare betraktas av vissa poliser och åklagare. Man undrar om det är filmen Jägarna som satt stämpeln farlig på oss?

Jag har funderat på vad som gjorts från Jägareförbundets Kustråd, senare Kustseminarium, angående ejderns tillbakagång i Östersjön. Jag har knappast hittat något att läsa om det i Svensk Jakt i alla fall.

Det har på senare tid varit många inlägg i media om länsstyrelsens arbete mot illegal jakt efter rovdjur, många av dem felaktiga. Vi på länsstyrelsen förstår att både rovdjur och illegal jakt kan röra upp känslor. Vi vill poängtera att seriösa jägare – jägarkåren – inte har någon koppling till illegal jakt.

Den som inte är nöjd med försäkringsbolagets reglering efter att en hund skadats kan överklaga för att få en rättelse. Men då gäller det att hundägaren har stöd för sitt missnöje i försäkringens villkor, det vill säga att försäkringsbolaget har frångått avtalet som träffades när försäkringen tecknades.

Varför pratas och skrivs det så lite om världens grundproblem, befolkningsökningen? I stället för att debattera mänsklighetens verkliga utmaningar står en fråga om bly i ammunition i centrum.

Öppenhet och transparens har alltid varit vägen till ökad förståelse mellan olika grupper i samhället. Tack vare de sociala medierna har möjligheterna det blivit större. Rätt använt är sociala medier, och egentligen hela internet, en nästan outsinlig källa till både information och människors olika perspektiv. Men myntet har även en baksida.

Ett nybildat vargrevir i Västra Götaland ger anledning till oro. För mina hundar, naturligtvis, men också för egen del. Kommer polisens insatsstyrka att storma mitt hem om jag skämtar i mobiltelefon eller på jaktradion?

Den utveckling som vi har sett över de sista 20 åren har accelererat betydligt de senaste 3–4. De som förespråkar ökat skydd för skogen, mera stöd för rovdjuren, och ytterligare inskränkningar på jakten och jägarna, har lyckats utöver vad som kan antas vara normalt i ett demokratiskt samhälle.

I stället för att stängsla in ungskogen, med de risker det på sikt innebär för vilt och hundar, är det bättre med en aktiv viltförvaltning som ger vitalare vilt.

Om Naturvårdsverkets förslag till nya jakttider på älg går igenom är det adjöss med älgstammen i vårt skötselområde i Skåne. Den adaptiva förvaltning som var målet med 2012 års älgreform tycks nu vara ett minne blott.

Hela rovviltspolitiken och särskilt vargfrågan är sedan många år ett totalt haveri. Jag har så många gånger trott att botten är nådd. Men nu närmar vi oss verkligen gränsen. Det enda som är kvar är att människor måste sätta livet till. Om det kommer att ske? Absolut!

Det är inte bara Miljöpartiet som ska bära sotdräkten för det som drabbar jakten och jägarna, även om det finns förklaringar till detta. Genom en omfattande reglering av jakten är det nu andra än jägare och markägare som bestämmer.