375 000 fåglar motsvarar under den period de finns här en potentiell konsumtion på omkring 187 ton fisk om dagen, skriver debattörerna som vill se en skarp förvaltning av storskarven. Foto: Kristoffer Pettersson
Debatt: ”Sverige behöver en riktigt vass förvaltning av säl och skarv”
Svensk viltförvaltning bygger normalt på en självklar princip: livskraftiga viltstammar ska bevaras, men deras storlek måste samtidigt balanseras mot de skador de orsakar andra samhälls- och naturvärden. Det syns tydligt i vår syn på vildsvinen. När vildsvinen förstör lantbrukarnas grödor accepterar vi att stammen måste förvaltas. Men när vi kommer ut till kusten tycks samma princip plötsligt upphöra.
Publicerad 27 augusti 2026 - 05:00
Sverige är part i Helsingforskonventionen och därmed del av Helsingforskommissionen, Helcom. Det mellanstatliga samarbetet för att skydda Östersjöns marina miljö. Sverige har tillsammans med övriga parter ställt sig bakom gemensamma principer för bland annat förvaltningen av Östersjöns sälar.
Problemet är att dessa principer använder naturens så kallade carrying capacity – bärkraft – som en central referenspunkt för sälpopulationerna.
Betraktas respektlöst
Tänk om vi sa samma sak till en lantbrukare vars spannmålsfält förstörs av vildsvin: ”Vi beklagar skadorna, men vår utgångspunkt är att vildsvinen ska kunna bli så många som naturen förmår bära.”
Det skulle med rätta betraktas som respektlöst. Varför ska kustfiskaren behandlas annorlunda?
Samma problem finns i skarvförvaltningen. År 1995 hade Sverige 15 000–16 000 häckande par. Vid den senaste rikstäckande inventeringen räknades 74 767 bon – nästan fem gånger så många.
Med en använd schablon om cirka fem individer per häckande par efter häckningen motsvarar det storleksordningen 375 000 skarvar – närmare 400 000 fåglar.
Allvarlig predation
Naturvårdsverket anger en genomsnittlig konsumtion på omkring ett halvt kilo fisk per skarv och dygn. Populationen varierar över året och många skarvar flyttar söderut under vintern, men 375 000 fåglar motsvarar under den period de finns här en potentiell konsumtion på omkring 187 ton fisk om dagen.
Problemet handlar dessutom om betydligt mer än konkurrensen med yrkes- och fritidsfisket.
Predationen kan bli särskilt allvarlig i grunda kustvatten, mynningsområden och på platser där fisk samlas för lek eller vandring. När stora rovfiskar som gädda och abborre minskar kan hela kustekosystemet påverkas.
Färre rovfiskar kan gynna storspiggen, som i sin tur äter rovfiskarnas ägg och larver och därmed ytterligare kan försvåra deras återhämtning. Minskad mängd betande smådjur kan samtidigt bidra till mer trådalger och förstärka symptomen på övergödning.
Det är sådana ekologiska samband som forskningen nu undersöker. Skarvfrågan är därför större än en konflikt mellan fiskare och fåglar. Den handlar om hur vi vill att våra kustekosystem ska fungera.
Gynnsam status
Regeringen har gett en rad uppdrag till myndigheter med syfte att underlätta jakten på skarv. Regeringen agerar också pådrivande för att undanröja hinder från EU. Vi kristdemokrater ser att ytterligare steg behöver tas nästa mandatperiod.
”Våra barn och barnbarn ska kunna gå ner till bryggan eller stranden, ta med ett fiskespö och faktiskt ha en rimlig möjlighet att få fisk. Gädda, abborre, havsöring och andra kustnära fiskbestånd får inte bli något vi bara berättar om från förr.”
Naturvårdsverket bedömer redan att storskarven har gynnsam bevarandestatus. Sverige bör därför pröva att stegvis förvalta populationen mot 1995 års nivå, omkring 15000–16000 häckande par, samtidigt som utvecklingen följs vetenskapligt och gynnsam bevarandestatus säkerställs.
Gynnsam bevarandestatus måste vara ett golv för förvaltningen – inte ett argument för att populationen saknar tak.
Professionell kustförvaltning
Men numerära mål räcker inte om det saknas människor som kan genomföra förvaltningen.
Sverige bör därför bygga upp en permanent och professionell kustförvaltning i samtliga tolv kustlän. Hur stora resurser som behövs måste avgöras efter de lokala förutsättningarna. Stockholms vidsträckta skärgård har exempelvis helt andra behov än ett län med kortare och mer öppen kust.
Kustförvaltarna bör arbeta brett med kustens naturresurser, däribland säl- och skarvförvaltning, samt ha möjlighet att vid behov kontraktera utbildade lokala jägare för större förvaltningsinsatser. Verksamheten bör kunna finansieras genom förstärkta statliga medel för vilt- och skadeförebyggande åtgärder.
Det handlar inte om att utrota vare sig säl eller skarv. Det handlar om förvaltning och balans.
Rimligt att få fisk
Vi kristdemokrater står på landsbygdens och kustsamhällenas sida. Vi vill värna det småskaliga kustfisket, våra fiskbestånd och den kunskap och de traditioner som under generationer har byggts upp längs Sveriges kuster.
Men det handlar också om vilken kust vi lämnar efter oss. Våra barn och barnbarn ska kunna gå ner till bryggan eller stranden, ta med ett fiskespö och faktiskt ha en rimlig möjlighet att få fisk.
Gädda, abborre, havsöring och andra kustnära fiskbestånd får inte bli något vi bara berättar om från förr.
Peter Kullgren (KD), riksdagskandidat
Mattias Nygren (KD), Älvkarleby
Mattias Landin (KD), Nyköping
Delta i debatten
Skriv en debattartikel – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till debatt@svenskjakt.se
Du måste bifoga dina kontaktuppgifter: namn, adress, telefonnummer. Detta eftersom redaktionen måste veta vem du är (kontaktuppgifter publiceras inte).
Skribenter som skriver under med sitt riktiga namn prioriteras.
Om du önskar skriva under signatur ska det tydligt framgå. Du får inte använda en signatur som är ett riktigt personnamn, men som du inte själv heter.
Flera införanden av samma debattör i samma ämne är aktuella om det tillförs nya fakta eller argument i texten.
Svensk Jakt publicerar normalt sett inte debattinlägg som publicerats av andra tidningar.
Debattartiklar som skrivs i organisationers, myndigheters, politiska partiers, etc, namn måste också undertecknas av en företrädare.
Exempel: Fransbygdens jaktvårdsförening genom ordförande Kalle Karlsson