I dag sätts mål för vargpopulationen för hela landet, men tittar man på den geografiska fördelningen återfinns 90–95 procent av stammen i Mellansverige. I södra och norra delen av landet och i storstadsområden är det i stort sett tomt på varg.

SVT:s Aktuellt vill gå på djupet. Analysera, förklara. För oss. Tittarna. Vi som inte förstår så mycket utan som måste få kunskapen serverad av en reporter, som intervjuar en expert… nä, förlåt – en annan reporter.

Om vi kan halvera antalet angrepp på vilt och tamdjur genom riktad utfodring motsvarar det i praktiken effekten av en halverad vargstam – utan att ändra dagens antal vargar. Om utfodringen dessutom successivt kan flyttas till skogsbolagens marker så kan antalet vargrevir på bönders marker minska i motsvarande grad.

REPLIK. Jag har jagat i närmare 60 år och växt upp med älgens uppgång och fall. Skogsbruket måste lämna löv som mat åt älgen för att barrträden ska få vara i fred.

Gjorde rödlistningen av älgen att det ringde i väckarklockan hos politikerna som ska ta beslut om de nya jakttiderna och de förändringar man föreslagit från Naturvårdsverket? Vi får hoppas att så är fallet.

Vi vanliga jägare har alltid varit hunsade av skogsbolag, myndigheter och markägare. Gemensamt för nutidens avskjutning är att tilldelade älgar ska skjutas utan någon form av urval för att få en sund älgstam.

Det börjar inte med ett brott. Det börjar med ett läkarbesök. Plötsligt är min man av med sina vapen.

Vägen var lång och tidskrävande innan årets licensjakt på lodjur till slut kunde genomföras. När jaktbesluten malt i rättsväsendets samtliga kvarnar stod det klart att jakten inte skulle komma att stoppas – trots att värnarorganisationer greppat efter de flesta halmstrån i hopp om annat.

Debatten om jakt, fiske och rätten till mark i norr har hårdnat efter Girjasdomen. Ofta framställs historien som enkel: samer på ena sidan, senare nybyggare på den andra. Men de äldsta källorna från Suonttavaara i Karesuandoområdet visar en betydligt mer sammansatt verklighet.

Vi har länge haft en fin älgstam där jag bor, men så kom vargen och nu hittar man bara rester.

Älgstammen minskar i stora delar av landet, samtidigt som styrningen av jakten premierar avskjutningskvantitet framför kvalitet. När lokal kunskap trängs undan av centrala mål och kortsiktiga incitament får det konsekvenser – inte bara för jägarna, utan för framtiden för vår viktigaste viltart.

Under flera års tid har onödiga viltolyckor inträffat där rådjur varit inblandade. 10 till 15 olyckor per år har inträffat inom eller i direkt anslutning till samhället, i tät bebyggelse. Det kan finnas naturliga orsaker till att vilt söker sig till bebyggelse vintertid, men uppenbart är den största orsaken den oansvariga utfodringen i villakvarteren.

Det har blivit en affärsidé att sälja drömmen om att bli jägare – på tre dagar. För 6 000–10 000 kronor lockas människor in i så kallade intensivutbildningar där budskapet är tydligt: ”Kom hit – åk hem som vapenägare.” Problemet är att verkligheten bakom dessa kurser är betydligt allvarligare än marknadsföringen.

Framtida generationer kommer med säkerhet att fördöma oss för att vi gav bort halva Sverige till något hundratal renskötande företagare. Därmed blir vi åskådare till vårt eget land. Det räcker att titta på effekterna av den så kallade Girjasdomen för att förstå det. I Girjas är småviltsjakt och fiske i stort stoppat för alla utom de privilegierade.

Målet måste vara att så snabbt som möjligt skapa en ny viltmyndighet. Alltså genomföra det vi i Tidö-partierna har varit överens om och som partierna har lovat sina väljare i valrörelsen. Sveriges jägare, skyttar, samlare och vapenhandlare är värda att få en myndighet som prioriterar sina uppgifter och som kan vapenfrågor.

REPLIK. Jag har en dröm. Jag drömmer om ett södra Sverige där de vidsträckta områdena där det i dag växer 100 procent gran skulle vara blandade med en del tall för att ge ljus i skogen, bärris på marken till viltet att äta och större biologisk mångfald.

REPLIK. Som skogsägare måste man ta ansvar för det vilda. Det går att nåbalans mellan vilt och skogsproduktion genom att agera rätt.

Överklaganden av jakten på våra rovdjur är en katastrof. Men har vi jägare själva skapat denna situation? Jag tror det är dags att tänka till och verkligen fundera på hur vi lever och lär när vi utövar vår jakt och när vi beskriver hur den går till.

Förslag har lagts på nya och längre jakttider på våra hjortdjur under vintermånaderna. I jaktetiken ingår att visa hänsyn mot det vilda genom att denna tid störa så lite som möjligt.