REPLIK. Jag har vid flera tillfällen lyckats rädda livet på mina hundar tack vare den gps-baserade pejltekniken. Det är den verkliga fördelen med att använda gps.

Älg och etik är två av de tre viktigaste frågorna som medlemmarna vill att Jägareförbundet ska arbeta med under de kommande sex åren. Älgarnas hälsa och brunst, varmare inledning på jaktsäsongen samt ökad hundanvändning och jaktstart är viktiga frågor som många just nu funderar på. Vi har på senare tid märkt en förändring i jaktkulturen som gör det ännu svårare för älgarna.

Att avfärda tekniska hjälpmedel i jakten för att de riskerar att missbrukas är fel väg att gå. Hundpejlar är bra, för att hitta hunden naturligtvis, men de betyder mycket också på andra sätt.

REPLIK. I ett debattinlägg visar Naturvårdsverket sitt dåliga omdöme vad gäller förvaltningen av rovdjur.

Det debatteras hit och dit om hur älgstammen minskar. Är det inte hög tid att gå från ord till handling? I mitt förra inlägg förespråkade jag ett nationellt jaktstopp på älg, vilket jag fortfarande håller fast vid.

På filmer i sociala medier ser man hur jägare använder sina hundpejlar för att komma i förhåll för viltet. Jag vill se ett förbud mot att pejlarna används på det sättet.

Tidigare var älgjakten en av årets höjdpunkter. I år går jag till skogen missmodig. Varför?

REPLIK. Enligt det aktivistiska Naturvårdsverkets representant Hanna Ek, har Karl Hedin fel när han beskriver hur undermåligt älgförvaltningen fungerar.

REPLIK. Att mäta älgens vara eller icke vara i dessa ständiga siffror är vare sig rätt eller etiskt. Att älgstammen var på tok för hög på 1980-talet kan nog alla hålla med om, men det var då. Nu, 2024, har vi en helt annan situation.

REPLIK. Naturvårdsverket anser, tvärtemot min uppfattning, att den adaptiva älgförvaltningen är i högsta grad levande. När centrala myndigheter tror sig veta bättre än de människor som lever, arbetar och jagar i skogarna kan förvaltningen aldrig bli adaptiv.

REPLIK. Älgförvaltningen är adaptiv och i högsta grad levande. I motsats till det Karl Hedin för fram om Naturvårdsverkets syn på älgförvaltningen anser vi att älgförvaltningen är och ska vara regionaliserad, skriver Hanna Ek på Naturvårdsverket.

Den vi oroat oss för i många år är nu här, vargen. Vare sig vi vill eller inte så är det ett faktum. När jag möter jägare i västra delen av Jönköpings län slås jag av uppgivenheten de känner. En uppgivenhet som varvas med ilska och sorg. Sorgen över att ingenting kommer att bli sig likt.

Liberalernas representant i Renmarkskommittén Jakob Olofsgård vill i nuläget inte låta sig intervjuas av Svensk Jakt. I stället har han mejlat nedanstående kommentar till redaktionen.

REPLIK. Det sägs att betesskadorna inte minskar trots att älgstammen gör det. Skogsstyrelsens diagram 2023 säger annorlunda om man ser till större områden.

REPLIK. Älgförvaltningen ska vara adaptiv och kunskapsbaserad. Därmed ställs tydliga krav på objektiva inventeringar och insamlande av data som ska ge bra underlag i förvaltningen. Älgobs, spillningsinventering, kalvvikter och Äbin är några metoder.

Jag har efter kontakt med björnjägare i Jämtland och Härjedalen uppmärksammats på ett inlägg på Polisen Jämtland Facebooksida, utlagt den 28 augusti 2024. Inlägget andas konfrontation och en nedlåtande attityd visavi jägarkåren. Det är svepande anklagelser och påståenden om grova brott.

Älgbetesinventeringen, Äbin, är en mätmetod för att beräkna andelen stamskadade tallar mellan en och fyra meters höjd i förhållande till alla tallar på provytan. Det är visserligen konstigt att Äbin-resultaten inte går ner när älgstammen minskar, men det är en annan sak. Problemen uppstår när Äbin används för att uppskatta framtida kvalitetsskador på sågat virke, skriver skogsägaren och sågverksentreprenören Karl Hedin.

Nu sker vargangreppen som ett på löpande band och man använder skyddsjaktsbegreppet som en fattig lösning. Beslut tagna av våra myndigheter kan inte vara så svaga så det går att överklaga till förvaltningsrätten med följden att jakten inhiberas varje gång myndigheten tar beslut.

För att få en likvärdig myndighetsutövning av vapenlicensärenden har Polismyndigheten inrättat en nationell kö, det ska alltså inte spela någon roll i vilken region den sökande är bosatt för att få sitt ärende handlagt inom rimlig tid. Men den nationella kön fungerar inte.