De större skogsförvaltarna arbetar sedan länge för att hålla älgstammen nere med hög avskjutning av hondjur. Genom att successivt flytta utfodringen dit kan vargarna styras till områden där deras predation ligger i linje med markägarnas egna mål.
Utfodring av varg för att skapa vargrevir på deras marker är således en lösning som bör ligga i skogsbolagens intresse.

En opportunist

Ge vargarna mat – lägg ut åtlar. Vi använder redan metoden för andra arter. Det kan låta kontroversiellt, men det är biologiskt logiskt.

Vargen är en opportunist som vill spara energi. Forskning från Yellowstone visar att en mätt varg är en passiv varg. Efter ett stort mål mat kan flocken vila i upp till ett dygn – tid då de inte jagar älg eller rådjur.

Samtidigt kan jakt i större utsträckning riktas mot vargar som är mer benägna att vandra eller av andra skäl sällan besöker åtelplatserna.

Samma logik

Metoden kan även minska björnens och järvens predation på älg- och renkalvar, särskilt under kalvningsperioden när de nyfödda djuren är lätta byten.

Räven är också en viktig predator på rådjurskid och skogsfågelungar, vilket gör att riktad utfodring under yngeltiden kan minska problemen och underlätta hanteringen av rävbeståndet.

Vi gör det redan för allt annat vilt. Rovdjuren är i princip det enda vilt vi inte utfodrar.
Vi anlägger viltåkrar, stödutfodrar klövvilt och örn, tippar ut tonvis med mat till vildsvin, sätter ut saltstenar och matar småfåglar. Vill vi minska skadorna på vilt och tamdjur måste samma logik gälla även vargen.

Flera platser

En konkret lösning: Inrätta tre till fyra åtelplatser i varje revir, gärna med åtlar som flyttas några hundra meter vid varje påfyllning. Använd kött från slaktdjur som kasserats för människoföda, trafikdödat vilt eller slaktrester.

Även de 5,5 miljoner värphöns som byts ut årligen i Sverige är en outnyttjad resurs som i dag ofta kostar pengar att bli av med.

Lagliga källor för åtel:

• Trafikdödat vilt.

• Slaktrester från jaktlag (skinn, huvud, klövar, lungor).

• Mald och upphettad materia av djurkroppar som inte godkänts för människoföda.

• Vildfångad fisk och restprodukter.

Viktig resurs

Med hjälp av åtelkameror kan vi identifiera individer, styra tillgången på mat och hålla vargarna mätta på otillgängliga platser i skogen – i stället för att de söker sig mot bebyggelse, river tamdjur eller dammsuger markerna på vilt.

En systematisk användning av åtlar skulle dessutom gynna den biologiska mångfalden. I dag är det få stora djur som självdör. En åtel blir därför en viktig resurs för örn, korp och småfåglar.

Även räv och mård drar nytta av detta, vilket i sin tur kan minska deras predation på rådjurskid, skogsfågel och hare.

Nya metoder

Att enbart stoppa den legala jakten är ingen hållbar lösning. I Norge är nu tio personer åtalade för organiserad tjuvjakt på varg i en utredning där även svenskar figurerar.

Det visar att dagens situation inte fungerar – vi behöver nya, praktiska metoder. Eftersom EU:s direktiv styr jakten bör EU stå för kostnaderna.

Vi matar redan rådjuren och fåglarna. Ge vargarna mat också, så får vi behålla jaktbara stammar av älg även i områden med vargrevir.

Roy Eriksson