Om beslut om jakt på rovdjur konsekvent fastnar i rättsprocesser riskerar vi något farligare än en tillfälligt utebliven jakt: vi urholkar förtroendet för hela systemet, skriver debattörerna. Foto: (i hägn) Kristoffer Pettersson
Vi räknar, inventerar, beslutar och följer upp. Riksdagen sätter referensvärden. Länsstyrelserna fattar beslut. Viltförvaltningsdelegationer samlar regional kunskap. Systemet är byggt för balans.
Ändå stoppas licensjakt på rovdjur gång på gång. Inte för att stammen är hotad, utan för att processer överklagas med stöd av Århuskonventionen.
Det är hög tid för en förändring!
Licensjakt är inte ett uttryck för rovdrift. Det är ett verktyg för att upprätthålla gynnsam bevarandestatus, minska skador på tamdjur och skapa legitimitet i rovdjurspolitiken.
När stammen ligger över riksdagens referensvärde ska förvaltning kunna ske. Om beslut konsekvent fastnar i rättsprocesser riskerar vi något farligare än en tillfälligt utebliven jakt: vi urholkar förtroendet för hela systemet.
Århuskonventionen syftar till insyn och rättssäkerhet i miljöfrågor. Gott så. Transparens är en styrka i en demokrati. Men när internationella regelverk gör det möjligt för organisationer utan lokal förankring att gång på gång stoppa regionalt förankrade beslut, då har balansen rubbats.
Frågan är inte om miljöorganisationer ska ha talerätt. Frågan är om systemet är rimligt när överklaganden rutinmässigt används som ett politiskt verktyg för att i praktiken omintetgöra beslut som redan är demokratiskt förankrade.
Om ett internationellt avtal i praktiken försvårar riksdagens beslutade rovdjurspolitik måste vi våga diskutera konsekvenserna.
Sverige ska självklart värna biologisk mångfald – men vi bör även värna landsbygdens legitimitet och en fungerande viltförvaltning.
I exempelvis Finland fungerar detta, av den anledningen att Finland inte tolkar konventionen som Sverige gör.
Om viltvårdsförvaltningen upplevs som tandlös lurar andra faror bakom hörnet som minskad acceptans för rovdjur, ökad polarisering mellan stad och land och ett växande misstroende mot myndigheter.
Det är ingen vinst för vare sig lodjuret eller samhället.
Att värna demokratiskt fattade beslut är inte ett hot mot miljön. Det är en förutsättning för att miljöpolitiken ska fungera långsiktigt.
Bengt Stor (M)
Kommunalråd, Rättvik
Ulf Berg (M)
Oppositionsråd, Region Dalarna
Mikael Östling (M)
Kommunalråd, Malung-Sälen
Anders Wiklund (M)
Eftersöksjägare, Falun
Delta i debatten
- Skriv en debattartikel – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till
debatt@svenskjakt.se
- Du måste bifoga dina kontaktuppgifter: namn, adress, telefonnummer. Detta eftersom redaktionen måste veta vem du är (kontaktuppgifter publiceras inte).
- Skribenter som skriver under med sitt riktiga namn prioriteras.
- Om du önskar skriva under signatur ska det tydligt framgå. Du får inte använda en signatur som är ett riktigt personnamn, men som du inte själv heter.
- Flera införanden av samma debattör i samma ämne är aktuella om det tillförs nya fakta eller argument i texten.
- Svensk Jakt publicerar normalt sett inte debattinlägg som publicerats av andra tidningar.
- Debattartiklar som skrivs i organisationers, myndigheters, politiska partiers, etc, namn måste också undertecknas av en företrädare.
Exempel:
Fransbygdens jaktvårdsförening
genom ordförande Kalle Karlsson
