Jag såg att det pågår en namninsamling mot vårjakt på råbock. Har inte Jägareförbundets länsföreningar i södra Sverige förtroende för jägarna?
Varför är det ingen som reagerar när den privata stiftelsen Världsnaturfonden, WWF, verkar för att slå undan benen för svensk viltförvaltning?
Varför licensjakt på varg enbart i gränsrevir? Alltså revir som delas mellan minst två län? Eller, som i fallet Römskogsreviret i västra Värmland, som delas mellan två stater – Sverige och Norge?
Svenska Jägareförbundet ska flytta sin personal från Skedhult till Jönköping. Det skulle vara klädsamt om förbundsstyrelse gav sin syn på lämpligheten att flytta personal från den egna länsorganisationens jakt- och viltvårdscenrum Skedhult till Hulukvarn arena, och därmed liera sig med en av landets vapenhandlare.
Den politiska superonsdagen den 24 november 2021 förde bland annat med sig att Socialdemokraterna lösgjordes från regeringssamarbetet med Miljöpartiet. Det innebär nya möjligheter, inte minst för viltförvaltningen.
Mitt ansvar är att se till att ledamöterna får den information som de behöver för att göra sina politiska överväganden. Det handlar om juridiken kring olika handlingsalternativ, men i lika hög grad om alternativens konsekvenser för berörda intressenter, som till exempel jägare, skriver Renmarkskommitténs ordförande Eric M Runesson i en debattartikel.
Ska vi ha en chans att komma till rätta med problemen rovdjuren orsakar är det hög tid att tala klarspråk. Det kräver att ord som nog och bör omgående ersätts med ska och måste.
Hela havet stormar i den svenska inrikespolitiken, men en sak är säker: Miljöpartiet lämnar regeringen – och jag tror det dröjer innan de återvänder till regeringsställning.
Det är inte rimligt att Naturvårdsverket sätter egna mål för en hälsosam vargstam, när riksdagen tydligt tagit ställning och fattat beslut. Under kommande jakt tillåts 33 vargar skjutas, trots att antalet vargar i dag överskridit riksdagens beslut på 170–270 vargar i Sverige.
Jag tycker att det är självklart att staten ska ta alla kostnader som vargen orsakar.
Nu börjar skadeläget på grund av vargförekomst blir allt tydligare. För markägare, jägare, bärplockare och friluftsmänniskor i största allmänhet. Jaktmarkerna blir i princip värdelösa när löshundsjakten omöjliggörs.
Det totala haveri i rättsapparaten som drabbat Karl Hedin tycks efter mer än tre år gå mot sitt slut. Det är dags att ställa frågan vad som måste göras för att inte andra oskyldiga jägare ska utsättas för miljöåklagares och miljöpolisers politiskt färgade aktioner.
Den rådande jaktpolitiken gör älgen värdelös. Ingen är rädd om något som saknar värde. Bilden som sprids av skogsbolagen är att älgen verkligen är ett hot. Det är så otroligt märkligt då Sveriges 300.000 älgjägare ser älgen som en av de största viltresurser vi har.
Direktivet till utredningen av rennäringslagen är utformat för att avskaffa fjälljakten som vi känner den i dag. Utredarna har fått i uppdrag att ta reda på vilka områden samebyarna har/ska ha ensamrätt till, inte om de ska ha ensamrätt.
Det har pratats i åratal. Faktiskt i mer än ett decennium. Nu krävs det åtgärder innan det är för sent.
Då jag tidigare har skrivit ett debattinlägg angående illegala vapen och tyvärr inte märkt någon reaktion från Jägareförbundet, så gör jag nu ytterligare ett försök.
Jag antar att det är årstiden som gör det.
Man kan för sitt inre måla upp bilden från Svenska Dagbladets redaktionsmöte: ”Nu är det jakttid. Vi borde kanske göra något på det?”
Goda älgstammar skapar långsiktigt stora värden i form av stabila jaktarrenden, uthyrning av boenden och ökade intäkter för det lokala näringslivet. Därutöver bidrar älgen till sammanhållning, möjligheterna till älgjakt för att kunna rekrytera och behålla kunnig personal, rekreation, jaktprodukter, och mycket mer. Ändå fortsätter storskogsbolagen med sin obegripliga hetsjakt på älgen.
Så har då årets älgjakt pågått i Norrbotten under drygt en månad. Älgtillgången anses på många håll ha varit god. Man har i stort kunnat fylla sina frysboxar med älgkött, och i de flesta fall redan kunnat hänga upp studsaren i väntan på nästa års älgjaktpremiär. Men till vilket pris?
Tillhör älgen den biologiska mångfalden? Det är en berättigad fråga, mot bakgrund av den massiva kampanj som bedrivs mot älgens nödvändiga födointag.