Jag hoppas att någon organisation eller myndighet som värnar både om miljö och naturskydd överklagar förvaltningsrättens beslut att stoppa vargjakten, skriver debattören. Foto: Per Jonson
Riksdag och regering har fattat beslut om nivån på vargstammen. Naturvårdsverket ger som expertmyndighet anvisning om att jakt ska bedrivas, och hur.
Respektive länsstyrelse, som har fakta och förvaltning om jakt och viltvård, får uppdraget att besluta om hur jakten ska bedrivas regionalt. Länsstyrelsen beslutar om var, hur och i vilken omfattning jakten ska bedrivas.
Så långt fungerar demokratisk ordning.
När sedan beslut är fattat av myndigheter, överklagas beslutet av intresseorganisationer och förvaltningsrätten går på överklagarnas linje.
Förvaltningsrätten i Luleå lutar sig i sitt beslut om att ta upp ett överklagande på Miljöbalkens 16:e kapitel 3:e paragraf. Där framgår att en ideell förening om minst 100 medlemmar som funnits i minst tre år vars syfte är att tillvarata miljö- eller naturskydd, har rätt att överklaga.
2,5 miljoner människor – 23 procent av Sveriges befolkning – bor på landet. På landsbygden finns cirka 30 000 djurbesättningar som producerar livsmedel till hela befolkningen.
Livsmedelsproduktion som hamnat på dagordningen i och med världsläget och förståelse för att landet måste öka sin förmåga till egen produktion. I Sverige finns cirka 300 000 jägare eller 2,9 procent av befolkningen, varav 155 000 är organiserade i Svenska Jägareförbundet.
Ovanstående har intill visshet ett intresse att tillvarata och skydda miljö och natur. Lägg därtill statens intresse för livsmedelsproduktion.
Borde inte någon del bland detta falla under lagstiftningen i Miljöbalken som hänvisas till ovan, och därmed kunna överklaga förvaltningsrättens beslut?
Till exempel Lantbrukarnas riksförbund, Jägarnas riksförbund, Svenska Jägareförbundet, med flera. En sådan överklagan borde ha en viss tyngd, kan man tycka.
På tal om tyngd. En känd journalist och författare pekade nyligen i en kvällstidning ut cirka 23 procent av Sveriges befolkning som högerextrem, av orsaken att de bor på landet och har synpunkter på vargförvaltningen.
Man kan tycka att det är lite magstarkt att göra politik av frågan samtidigt som personen själv är medlem i Svenska Jägareförbundet.
Ordspråket ”kasta inte sten i glashus” kom jag att tänka på, apropå personens umgänge med KGB och PFLP en gång i tiden.
Kalla mig vad du vill, men låt mig inte falla in under begreppet högerextrem för att jag bor på landsbygden, jagar, är rädd om mina djur och jakthundar och värnar om en levande landsbygd.
Jag hoppas att någon organisation eller myndighet som värnar både om miljö och naturskydd överklagar förvaltningsrättens beslut.
Jag hoppas också att enskilda lagmän och andra tjänstemän inte bedriver myndighetsaktivism i sin tjänsteutövning. Demokrati och laga ordning ja, men det måste finnas sunt förnuft också.
Luttrad landsbygdsbo, jägare och djurägare
Delta i debatten
- Skriv en debattartikel – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till
debatt@svenskjakt.se
- Du måste bifoga dina kontaktuppgifter: namn, adress, telefonnummer. Detta eftersom redaktionen måste veta vem du är (kontaktuppgifter publiceras inte).
- Skribenter som skriver under med sitt riktiga namn prioriteras.
- Om du önskar skriva under signatur ska det tydligt framgå. Du får inte använda en signatur som är ett riktigt personnamn, men som du inte själv heter.
- Flera införanden av samma debattör i samma ämne är aktuella om det tillförs nya fakta eller argument i texten.
- Svensk Jakt publicerar normalt sett inte debattinlägg som publicerats av andra tidningar.
- Debattartiklar som skrivs i organisationers, myndigheters, politiska partiers, etc, namn måste också undertecknas av en företrädare.
Exempel:
Fransbygdens jaktvårdsförening
genom ordförande Kalle Karlsson
