Den nya inriktningen av civilförsvaret är att bland annat öka vår självförsörjningsgrad vid en tänkt krigs- eller krissituation.

Rätten att jaga och fiska på statens mark håller på att urholkas. Inte genom riksdagsbeslut, utan genom domstolspraxis som förskjuter makten från demokratin till juridiken. Det är dags att politiken sätter ner foten.

Naturvårdsverkets förslag om att förlänga jakttiderna på älg och rådjur är ett allvarligt felslut. I stället för att stärka viltförvaltningen riskerar förslaget att försvaga redan pressade viltstammar och undergräva grundläggande biologiska och etiska principer.

Nu har ändå vargfrågan fullständigt havererat. Med haveriet kan man fråga sig om inte demokratin satts ur spel.

Jakttiden på älg som Naturvårdsverket vill förlänga till februari månad ut är ett slag mot allt vad älgförvaltning heter. 

I Sveriges televisions nyhetssändning Aktuellt måndagen den 15 december fanns ett inslag om den stoppade vargjakten. Där fick Rovdjursföreningen framföra sin syn både på jakten och risken för utrotning av vargstammen helt utan något bemötande.

I Rapports sändning den 15 december klockan 19.30 sändes ett inslag om jakt på varg. Huvudnyheten var att Förvaltningsrätten i Luleå beslutat att stoppa den planerade licensjakten på varg i början av 2026. Skillnaden mellan hur olika intressen fick föra fram sina ståndpunkter var påfallande.

I vargfrågan gäller fortfarande att ju mer villkoren förändras, desto mer förblir allt vid det gamla. Vi har blivit förda bakom ljuset i mer än 45 år vid det här laget. Det känns som att besluten från förvaltningsrätten bara innebär ännu ett ”Gå tillbaka till gå” i detta eviga spel med landsbygdsbefolkningen.  

REPLIK. Hundklubbarna väljer att blunda för att hundarnas användningsområde är betydligt mer omfattande i dag och ser lite annorlunda ut mot vad det gjorde för 50 år sedan.

I dag har regeringen beslutat om en lagrådsremiss med förslag som kommer innebära stora lättnader för legala vapenägare. I flera fall går vi längre än utredningens förslag, skriver företrädare för de tre regeringspartierna och Sverigedemokraterna.

REPLIK. Debatten om stövarens användningsområde är på sina håll genomsyrad av okunskap.

REPLIK: Sedan urminnes tider har den svenska jägarkåren utbildat sina hundar på det vilt som man vill jaga. Att börja tumma på det är att äventyra vår jaktkultur.

Ser vi George Orwells 1984 på riktigt eller är vargjakten så brännhet och länsstyrelserna så skitskraja att de inte skyr några medel?

REPLIK. Jägareförbundets avgående ordförande gjorde sakerna i rätt ordning när han lämnade sitt uppdrag. Men det finns anledning för de som är både politiskt aktiva och verksamma i vårt förbund att tänka på hur de agerar.

När Sverigedemokraterna nu håller stämma ska en rad motioner behandlas, där partiledningens restriktiva hållning till halvautomatiska jaktvapen ifrågasätts. I och med partiets ställning som regeringsunderlag har vad som beslutas potentiellt stor betydelse.

Jag har under åren sett att inflödet av utländska stövarraser ökar kraftigt. Detta i takt med att den svenska vildsvinsstammen ökar. Jag ställde tidigt frågan varför vi inte använder de svenska stövarraserna, men det var lite som att svära i kyrkan.

Enligt svensk lag är jakträtten kopplad till markägaren, och förmodligen en del av grundlagen genom äganderätten. Att då ta ifrån markägaren allt bestämmande när det gäller jakttider och avskjutning kan knappast vara förenligt med gällande lagar.

Äntligen ska vargstammen minska i Sverige. Jag tycker det är konstigt att det inte ska finnas några vargar från Jämtland och norrut.

Årets björnspillningsinventering i Jämtlands län är avslutad. Omkring 3100 prover har kommit in och det visar på ett stort engagemang hos de många som har deltagit. Bra! Resultatet ligger något över den målsättning som ansvariga på länsstyrelsen har satt upp för årets insamling. Men vad säger siffrorna, egentligen?