Sveriges jägare och sportskyttar hör till de mest laglydiga och mest kontrollerade grupperna i samhället. Vi har länge efterfrågat en modernisering av vapenlagen – en lagstiftning som fokuserar på funktion snarare än utseende och som slutar jaga hederligt folk medan gängen skjuter vilt på gatorna. Tyvärr levererar regeringens nya förslag motsatsen.

Det värsta möjliga utfallet av detta förslag är inte bara ökad byråkrati, utan en total maktförskjutning där den enskilda handläggarens tyckande väger tyngre än lagen. Nedan följer fem punkter som visar varför förslaget riskerar att bli en fälla för svenska vapenägare.

En gummiparagraf

Regeringen föreslår en ny bestämmelse där licens inte får beviljas om innehavet innebär en ”betydande risk för allmän ordning och säkerhet som väger klart tyngre än nyttan”. Det låter oskyldigt, men i praktiken är det en blankocheck till Polismyndigheten.

Polisen har redan tidigare visat en tendens att väga in rent estetiska egenskaper – som pistolgrepp eller färg – i sina riskbedömningar. Med denna nya lagtext får myndigheten lagstöd för att neka licenser på vapen de subjektivt anser är ”onödiga” eller ”olämpliga”, även om vapnet tekniskt sett uppfyller alla krav för jakt eller skytte. Det är en rättsosäkerhet som inte hör hemma i en rättsstat.

Tillsynen är en fälla

Förslaget att slopa de förhatliga femårlicenserna för enhandsvapen och helautomater låter bra. Men ersättningen är ett tillsynsförfarande där Polisen när som helst kan förelägga den enskilde att inkomma med bevis på behov av vapnet.

I stället för en förutsägbar förnyelse vart femte år, kan Polisen nu genomföra massiva tillsynsinsatser med kort varsel. Missar du ett brev eller om postgången fallerar, ska licensen enligt lagtexten återkallas direkt. Tryggheten i att ha en licens giltig till ett visst datum försvinner och ersätts av en ständig osäkerhet.

Ett totalförbud

Lagförslaget innehåller ett uttryckligt förbud mot vissa halvautomatiska gevär för jakt om de kan ta magasin av militär typ som rymmer fler än tio patroner. Problemet? Begreppet ”militär typ” är juridiskt luddigt.

Många moderna civila sport- och jaktvapen använder standardiserade magasin (så kallade Stanag) just för att de är billiga och pålitliga. Risken är överhängande att Polisen tolkar detta extensivt och diskvalificerar en stor mängd civila vapen enbart för att de råkar dela magasintyp med militära vapen.

Det är symbolpolitik som drabbar jägaren som vill ha ett ergonomiskt och modulärt vapen, utan att det påverkar de kriminellas tillgång till illegala automatkarbiner.

Ekonomisk förlust

För de jägare som med den nya lagen inte längre vill ha kvar exempelvis AR-15, föreslås en inlösen till marknadsvärdet vid förvärvstillfället. Det låter rättvist, men varje vapenägare vet att vapnet bara är en del av kostnaden.

Många har lagt ner tiotusentals kronor på specialanpassade kolvar, optikfästen, trycken och annan kringutrustning. Det är högst oklart om denna utrustning ersätts fullt ut.

Den enskilde riskerar att stå med dyr, specialanpassad utrustning som blir värdelösa pappersvikter. Staten tvingar fram en förlustaffär för den enskilde medborgaren.

Jägaren blir förloraren

Sammantaget innebär förslaget att vi går från en lagstiftning baserad på regler till en baserad på godtycke. Genom att införa diffusa begrepp som ”betydande risk” och ”militär typ” i lagtexten, validerar regeringen den restriktiva praxis som Polismyndigheten utvecklat på eget bevåg de senaste åren.

Ta makten

Vi behöver en vapenlag som är tydlig, förutsägbar och som riktar in sig på det verkliga problemet: de illegala vapnen. Det här förslaget gör motsatsen.

Det är dags att politikerna tar tillbaka makten från myndighetsaktivister och stiftar lagar som respekterar laglydiga medborgare.

Om skribenten

Kai Rämö
Talesperson för försvar, jakt och sportskytte, Medborgerlig Samling