Att öka jakttrycket genom längre jakttider, utan att ta tillräcklig hänsyn till stammarnas faktiska status och reproduktion, visar att Naturvårdsverket är på väg i helt fel riktning.

Förlängd jakt innebär ökad störning under känsliga perioder. Sen jakt riskerar att sammanfalla med dräktighet och perioder då djuren är mer utsatta på grund av klimat och födobrist.

Detta påverkar inte bara de djur som fälls, utan hela stammen genom stress, sämre reproduktion och ökade kalv- och kidförluster. Resultatet blir svagare stammar – precis det som många delar av landet redan brottas med i dag.

Ett högt spel

Särskilt oroande är situationen för älgen. På många håll är älgstammen redan pressad efter år av hård avskjutning, rovdjurspredation och förändringar i skogslandskapet.

Att i detta läge föreslå längre jakttider är inte ansvarsfullt – det är att spela högt med Sveriges viktigaste hjortdjur.

Bortser från etiken

Det finns också en tydlig etisk dimension som Naturvårdsverket tycks bortse från. Jakt bör inte bedrivas på vilt där fosterutvecklingen redan kommit långt.

Att fälla dräktiga hondjur sent på säsongen innebär i praktiken att även ofödda djur går förlorade. Detta strider mot grundläggande jaktetik och riskerar dessutom att ytterligare försvaga framtida stammar.

En viltförvaltning som tar biologisk hållbarhet på allvar måste respektera dessa gränser.

Oönskad avskjutning

Naturvårdsverket tycks utgå från ett förenklat antagande: att längre jakttider automatiskt leder till bättre kontroll och mer selektiv avskjutning.

Erfarenheten från fältet säger något annat.

Ju längre säsong, desto större risk för oönskad avskjutning, svårare urval och ökade etiska problem – särskilt när jakt bedrivs under perioder med sämre ljus, svårare väderförhållanden och ökad stress hos djuren.

Om målet verkligen är starka och livskraftiga viltstammar borde fokus ligga på kvalitet framför kvantitet: rätt djur, vid rätt tid, i rätt omfattning. Längre jakttider går i motsatt riktning.

Skogsbolagen vinnare

Regeringen bör därför säga nej till Naturvårdsverkets förslag i dess nuvarande form.

Att förlänga jakttiderna på älg och rådjur utan tydliga biologiska vinster är inte hållbar viltförvaltning – det är ett experiment med våra mest ikoniska viltarter som insats.

Det är dessutom svårt att bortse från vem som faktiskt vunnit på förslaget. I praktiken är det skogsbolagens långvariga krav på ökat jakttryck som nu fått genomslag, medan biologisk kunskap, jaktetik och långsiktig viltvård hamnat i skymundan.

Viltet förtjänar bättre. Och det gör också den svenska viltförvaltningen.

Johan Åberg