På gården hos Jana och Bror kommer en bil inkörande. Ut stiger en man som berättar att man ska försöka hitta och avliva en älgko som blivit påkörd av en bil.

Vi behöver göra ett eftersök här bakom ert hus, säger mannen. Ni hänger väl med? Syskonen hämtar sina skidor och gevär. Snabbheten gör att man får en känsla att gevären nog inte förvarats på ett reglementsenligt sätt.

Inga kontroller

I avsnittet görs ingen kontroll av vapenlicenser, statligt jaktkort eller ansvarsförsäkring. Bara en kommentar av jaktledaren: ”Jag ser att du har farsans gamla bössa på dig. Bror och Jana, ni går från vändplanen in i skogen”.

Ingen upplysning om var de andra jägarna befinner sig med tanke på lämpliga skjutriktningar, med mera. Efter en stund smäller ett skott och någon ropar i radion att det är träff på en älgko. 

Sprit i dunk

Urtagningen av älgen i skogen skildras så grymt som möjligt, med kraftiga yxhugg och mycket blod. Allt för att skildra våldsamheten hos jägarna. Och en av deltagarna föreslår att jägarna behöver ta en liten sup efter det här.

Transport av älgen görs till jaktstugan och när älgen hänger flådd och är putsad och klar säger någon: ”Nej, ska vi ta oss en jävel?”

Och så kommer det fram en plastdunk som det förmodas serveras hembränt ur.

Oerhört upprörd

Jag har jagat i över 50 år i en liten by utanför Lycksele och i 45 år varit ordförande i vårt viltvårdsområde. Det gör mig oerhört upprörd att jakten måste skildras på detta sätt.

Vi som jagar känner absolut inte igen oss. Och hur påverkas allmänhetens uppfattning av oss jägare när vi beskrivs så här?

Roland Heldestad
Lycksele