Om vi kan acceptera en utökad jakt på varg där hund används, finns det skäl att tro att vargar med tiden lär sig att undvika hundar, skriver debattören. Foto: Per Jonson
Det är mot bakgrund av vad som beskrivs ovan jag upplever att debatten om vargens vara i Sverige alltför ofta fastnar i ytterligheter. Antingen målas vargen upp som ett hot som måste bort, eller som något som ska skyddas oavsett konsekvenser.
För oss som lever nära frågan blir verkligheten mer komplex än så.
En aspekt jag tycker förtjänar mer uppmärksamhet är möjligheten till ett långsiktigt samspel. Om vi kan acceptera en utökad jakt på varg där hund används, finns det skäl att tro att vargar med tiden lär sig att undvika hundar.
Vargar är kloka djur som lär sig och anpassar sig. Det är ett naturligt beteende hos rovdjur som utsätts för återkommande störning.
På sikt skulle det kunna minska konflikterna och skapa bättre förutsättningar för att både varg och löshundsjakt kan existera i samma landskap.
En sådan utveckling kräver tid, tålamod och en förvaltning som får verka utan att ständigt ryckas i olika riktningar.
Här ser jag ett växande problem. De återkommande överklagandena av beslutad vargjakt riskerar att förstärka just den polarisering som redan präglar frågan.
När beslut gång på gång stoppas eller fördröjs, skapas frustration och misstro. I längden bidrar det till att driva människor längre ut mot ytterligheterna, i stället för att bygga förståelse och acceptans.
Jag hoppas också att vi inte hamnar i ett läge där ytterligheternas spel tillåts styra utvecklingen – där ständiga överklaganden och byråkratisk obstruktion i praktiken pressar fram en situation där jägare utmålas som ofrånkomliga lagbrytare.
En sådan utveckling riskerar att undergräva respekten för både lagstiftning och förvaltning. Jägare vill göra rätt för sig och verka inom ramarna, men det förutsätter också att systemet upplevs som legitimt och fungerande.
Som jägare vill jag se en förvaltning som är både tydlig och långsiktig. Vi behöver beslut som står fast, samtidigt som de bygger på kunskap och en vilja att hitta balans.
Det handlar inte om att vinna en konflikt, utan om att kunna leva med den verklighet vi har.
För i slutändan tror jag att de flesta av oss – jägare, djurägare, rovdjursförespråkare och naturintresserade – vill samma sak: ett levande landskap där både vilt, rovdjur och människor har en plats.
Frågan är om vi låter den gemensamma viljan få styra, eller om vi fortsätter låta ytterligheterna sätta tonen.
Mats Dahlin
Missa ingenting – få Svensk Jakts nyheter i din mejlbox
Nyhetsbrevet skickas ut varje vardag.
Delta i debatten
- Skriv en debattartikel – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till
debatt@svenskjakt.se
- Du måste bifoga dina kontaktuppgifter: namn, adress, telefonnummer. Detta eftersom redaktionen måste veta vem du är (kontaktuppgifter publiceras inte).
- Skribenter som skriver under med sitt riktiga namn prioriteras.
- Om du önskar skriva under signatur ska det tydligt framgå. Du får inte använda en signatur som är ett riktigt personnamn, men som du inte själv heter.
- Flera införanden av samma debattör i samma ämne är aktuella om det tillförs nya fakta eller argument i texten.
- Svensk Jakt publicerar normalt sett inte debattinlägg som publicerats av andra tidningar.
- Debattartiklar som skrivs i organisationers, myndigheters, politiska partiers, etc, namn måste också undertecknas av en företrädare.
Exempel:
Fransbygdens jaktvårdsförening
genom ordförande Kalle Karlsson
