Jakt är inte bara jakt. Jakt är inte bara ett teoriprov. Jag är oerhört tacksam för att teoriprovet i jägarexamen nu upplevs som svårt.

Genom att jägare och skyttar går samman och köper större partier ammunition kan kostnaden hållas nere. Och man slipper lägga den tid det tar att ladda själv.

Nu är det hög tid att Jägareförbundet slår larm! Om en ny lag om jakt och fiske på statens marker i fjällen går i den riktning som Girjasdomen pekar, blir resultatet ökad polarisering med enorma spänningar mellan ortsbor och samebyar.

Länsstyrelsen i Jämtlands län gör helt rätt när man omfördelar licenserna på björn till områden där djuren faktiskt finns.

Att ladda sin egen ammunition är inte bara bra för plånboken, det är roligt också. Dessutom är min erfarenhet att den fungerar mycket bra.

Jag inser att kopparkulor kan vara lika effektiva som blydito, men att därmed kostnadsmässigt mer eller mindre uppmana till allmän hemmaladdning är väl ändå att ta i. Alla skyttar och jägare har troligen inte den förmåga som krävs att ladda själv.

Problemet med kopparkulor är inte att de är dåliga att jaga med, utan att de inte är kostnadseffektiva att träna med.

När älg skjuts med kopparkulor blir flyktsträckorna längre och eftersöken besvärliga. Det största problemet med denna ammunition är den undermåliga uppsvampningen.

I en demokrati ska självfallet myndighetsbeslut kunna överklagas, av de berörda. Men när diverse organisationer som inte har med saken att göra mer än möjligtvis känslomässigt överklagar allt som beslutas om jakt är det ett stort problem.

Detta med stopp för bly i ammunition har den svenska naturvårdsrörelsen hållit på med i alla fall de senaste tjugo åren. Inte för att jakten med blyammunition innebär ett jättestort blytillskott i skogen, utan endast som principfråga.

Hur blir man bra på fotboll? Genom att läsa reglerna, titta på matcher eller spela själv? Svaret är självklart. Detsamma gäller för jakten. Det krävs vissa teoretiska grundkunskaper, men det mesta lär man sig under praktisk jakt.

Jag tror jag förstår varför Svenska rovdjursföreningens ordförande Magnus Orrebrant använder 90 procent av sin replik på mitt inlägg om medlen i Rune Larssons stiftelse, till att anfalla den svenska jägarkåren, och inte på att utveckla hur hans förening lever upp till ansvaret att förvalta stiftelsens medel för att på bästa sätt hjälpa Upplands vargar.

Rovdjursföreningens ordförande Magnus Orrebrants senaste inlägg i debatten om varg och fårskötsel gör mig både chockad och illa till mods. Varför slänga rena lögner i ett media där han inte har sina ja-sägare som läsare? Var finner han fakta till det han påstår?

Många tamdjursägare är tveksamma till att sätta upp rovdjursavvisande stängsel, då de utsätts för påtryckningar från jägare. Om de gör det ändå riskerar de att bli utfrysta ur den lokala gemenskapen.

Har man utformat det digitala teoriprovet i jägarexamen för att mjölka pengar ur blivande jägare? Den som måste skriva om provet genererar fina pengar till Naturvårdsverket.

Kurt Ericsons skrämmande redogörelser för vindkraftens inverkan på jakt, djurliv och natur hoppades jag först var skrämselpropaganda i överkant. Men efter flera genomläsningar tror jag att skribenten har rätt. Han har dock inte tagit med hur mycket det kostar att demontera ett uttjänt vindkraftverk och vilka som får stå för notan.

Det stora arv som Svenska rovdjursföreningen förvaltar för att gynna vargar i Uppland hade med fördel kunna användas för att sätta upp rovdjursavvisande stängsel.

Efter turbulensen inför och under årsstämman finner jag att det inte är nog med detta elände. Den gamla styrelsen måste ha tänkt fel. För inte ska väl Jägareförbundet stödja den naturförstörande och därmed jaktförstörande vindkraften?

Jag är en 67-årig före detta universitetsadjunkt med ett stort natur- och fågelintresse som efter två försök på nya digitala provet för jägarexamen gav upp. Inte bara för att jag misslyckades med några poängs marginal, utan för att jag insett att jag nog ska fortsätta att ˝jaga” med kikare.