Vi jägare måste ta viltets parti när det jagas av olämpliga hundar. Förtroendet vi åtnjuter har tagit lång tid att bygga upp, men kan raseras under en förmiddags jakt.

Det är för många kockar i dagens viltsoppa. Jägareförbundet har helt rätt i att en ny viltmyndighet behövs. Om alternativet till att inte få en renodlad viltmyndighet är att låta nuvarande ordning råda, så är det ett misslyckande.

Det är beklagligt att regeringen inte ser problemen som djurrättsextremister skapar för människor på landsbygden. Djurrättsextremismen utgör ett allvarligt angrepp på demokratin.

Hemlig telefonavlyssning har vid flera tillfällen använts av miljöåklagarna vid utredningar av jaktbrottsmål. Dessa rutinmässigt upprepade, enligt RÅ ”ringa tjänstefel” begångna av miljöåklagarna, måste nu stoppas av ansvariga myndigheter. Vårt fortsatta förtroende för rättssystemet och hänsynen till de oskyldigt drabbade kräver att detta sker snarast.

I debatten om rätt ras till vilt har debattörerna rätt i att det inte är okej när hunden ger sig på viltet. Men det är fel att ta upp vissa raser. Hundar är individer och det kan gå snett om de kanske hamnat i fel händer under injagningen.

Regeringen går allt för långt när EU:s vapendirektiv nu ska implementeras i svensk lagstiftning. Moderaterna kommer att arbeta för att stoppa dessa förslag. Regeringens hetsjakt på laglydiga jägare och skyttar måste få ett slut.

I ett par nyligen införda debattartiklar på svenskjakt.se diskuteras vilka raser som är lämpliga att använda vid jakt på olika vilt. Som jag ser det är problemet lättlöst – sätt munkorg på hundar som tenderar att bita viltet.

I debattartikeln Jaga rätt vilt med rätt hundar hävdas att laikan som ras är lämplig att jaga vildsvin med. Jag har med egna ögon sett motsatsen.

Jag tittar en del på jaktfilmer på Youtube under den lite längre ”icke-jaktsäsongen” här uppe i Norrbotten. Jag har noterat att utbudet av sämre och ”överblivna” plotthundar har ökat.