Storskogsbrukets tryck på glesbygden hårdnar. Sveaskog kastar ut jaktlag, och vill bedriva skarsnöjakt på älg. Samtidigt ödelägger skogsbolagen den nordsvenska naturen. De områden som bolagen roffade åt sig under baggböleriepoken bör återförs till privat och statligt ägande.

Den samiska politikern Stefan Mikaelsson och renskötande intressen vill exkludera i stället för att inkludera. Men frågan om rätten till våra svenska fjäll är inte enbart en samisk angelägenhet.

Oskygga vargar måste få jagas under augustijakten på bock och under älgjakten senare på hösten. Vi måste tidigt få bort dessa individer som systematiskt söker upp älghundar på ståndskall.

Bara för att en fråga är svår kan man inte bara strunta i den. Trots riksdagsbeslut om att regeringen ska arbeta för ett handelstillstånd för sälprodukter så väljer regeringen att göra som vanligt, ingenting.

Utan förvarning och med svepande och allvarliga beskyllningar i media blev vi plötsligt av med jaktmarken vi arrenderat av Sveaskog sedan 1970-talet. Är detta arbetssätt förenligt med det uppdrag Sveaskog fått av staten, frågar medlemmar i Grundforsbyggets jaktklubb i den här debattartikeln där hård kritik riktas mot skogsbolaget.

Älgen äter skog för sju miljarder kronor i Mellansverige, larmar skogsbruket. Om det vore sant, så är det flera hundra procent mer än under 1980-talets älgexplosion, och då var larmen mera sansade.

Jag vill se förenklingar av rutinerna kring skyddsjakt på varg. Att man tittar på ett mera övergripande mål med skyddsjakten än vad som sker idag. Mitt förslag är att vi bestämmer en kvot för antal vargar som får fällas för ett år under skyddsjakt. I procent av populationen helt enkelt. 

NRA (National Rifle Association) i USA säger: ”Om inte staten kan skydda dig, vem ska då göra det?” Jag ställer mig inte bakom deras inställning generellt, men frågan är intressant. Vem ska skydda mig och min egendom när staten inte gör det?

Jag har varit med vid besiktning av älgskyttebana vid många tillfällen. Långt innan det blev okunniga poliser som gjorde arbetet. Det blev aldrig någon allvarlig anmärkning.

Trots färre vargar har man i Norge en betydligt större licensjakt än i Sverige. Märkligt.

De senaste månaderna har många skjutbanor tvingats stänga på grund av utebliven besiktning. Detta har drabbat såväl skytteidrotten, som de jägare vilka inte kunnat öva inför jakten i den utsträckning de önskat. Det är angeläget att flytta ansvaret för att besiktiga skjutbanor från Polismyndigheten.

Medlemmen Olle B. Häggkvist frågar i debattartikeln varför Jägareförbundet Mittnorrland inte arbetar för att brunstuppehållet i älgjakten ska behållas. Ordföranden Gun Fahlander svarar direkt att det inte finns någon fråga som föreningen lagt mer arbete på i den pågående jakttidsprocessen än att behålla brunstuppehållet.

Älgen är en svensk nationalsymbol vars öde inte kan avgöras enbart av en intressegrupp. Att skjuta ner stammen som man gjort i Finland är inget att ta efter.

Chipmärk och dna-testa alla Sveriges vargar. Då kan snabbt rätt individ tas bort när de dödar tamdjur.

Jag är med och arrenderar en mark av Sveaskog i Örebro län. Häromdagen dök årets PM från bolaget ner i mailboxen hos vår jaktledare. Detta inleds trivsamt med ”det ska vara roligt att jaga på Sveaskogs marker”. Efter den inledningen är det roliga slut.

Förvalta Sveriges älgstam som man gör i Finland, där det tillåts max tre vuxna älgar per tusen hektar.

Länsstyrelsen Värmland har ett mycket viktigt beslut att meddela i dagarna. Ska det bli licensjakt på varg i länet och hur stor blir den i så fall?

Anders Friborg sprider falska påståenden och ägnar sig åt fria fantasier, skriver Södras Lars-Ove Johansson i en replik på debattartikeln Ridån dras ner för vår älgjaktkultur. Anders Friborg svarar direkt på anklagelserna.

Det blev inte som vi tänkt. Det nya älgjaktssystemet drivs nu av våra motståndare, det vill säga mot jägarnas inställning. Bygger det på brist på kunskap och fakta, eller mer på att motståndarna utnyttjar detta?