Situationen för älgstammen i södra Sverige är mycket allvarlig. Oavsett älgstammens storlek måste jakten utformas så att den efter jakten består av välväxta, högproducerande älgar och kalvar med goda utvecklingsförutsättningar. För detta krävs nu kraftfulla åtgärder vad beträffar jakten och fodertillgången – uppgifter för jägarna, markägarna och beslutande myndigheter.

Att få sitt europeiska vapenpass förnyat brukar inte möta några hinder och gå snabbt och smidigt. När jag skulle förnya det i år uppstod en byråkratisk vägg att tränga igenom och på jakten i Tyskland kunde jag inte använda mina egna vapen.

Att tro att Jägareförbundet och jägarna ska tillföra något nytt vad gäller förvaltningen av älgen med ytterligare byråkrati är nog bara en önskedröm.

När jag läser debattinläggen i utredningen om fjälljakten blir jag både besviken och arg på förslagen från Renmarkskommitténs ordförande Eric M Runesson.

Rättigheter och skyldigheter kan inte byggas på etnicitet. Det går inte heller att gottgöra tidigare generationers oförrätter mot en grupp och samtidigt bortse från att fler grupper utsatts för samma saker, skriver Birgitta Isaksson, Kiruna, om Renmarkskommitténs utredning.

I dag firar vi Sveriges nationaldag. Dagen då grunden till det moderna Sverige lades för 500 år sedan. Nu är en ny historieskrivning på gång, med förslaget från Renmarkskommittén då nedmonteringen av nationalstaten inleds.

Den svenska vapenlagstiftningen är omfattande och sträng. Svenska jägare och sportskyttar lyder under mycket strikta regler och det har länge funnits en majoritet i riksdagen för en absolut minimiimplementering av EU:s vapendirektiv. Ändå innebär förslaget som nu ska röstas igenom en överimplementering.

Skillnaden mellan att bita i ett stålhagel och ett blyhagel är dramatisk, där det förstnämnda riskerar att resultera i en allvarlig tandskada. Detta är ett problem som har belysts alldeles för lite.

Älg fanns knappt i fjälltrakterna förrän inpå 1960-talet. För att urminnes hävd ska gälla måste den fortgått under lång period. Hur kan ordförande för Renmarkskommittén överväga att låta samebyarnas älgjakt ingå i de rättigheter som omfattas av urminnes hävd?

Den pågående renmarksutredningen föreslår att gränsen för störning av renskötseln ska ändras från avsevärd olägenhet, till att renskötseln ska tåla ringa påverkan. Enligt Centerpartiet är det en blygsam ändring i lagen. Sanningen är att det är en ändring som får stora konsekvenser.

Jag undrar om du som på olika vis bidrar till att vi här i Sverige har en vargstam, som är i ständig ökning och som har en numerär vida överstigande tidigare fattat riksdagsbeslut, någonsin funderar över vilka konsekvenserna blir. 

Som socialdemokrat i hela mitt röstberättigade liv och med 40 års prenumeration på Norrländska Socialdemokraten (NSD), boende i ett av partiets starkaste fästen i landet, blir jag tvivlande på partiets demokratiska riktning i den aktuella renmarksutredningen. 

Skogsstyrelsen menar att betesskadorna på skogen leder till stora ekonomiska förluster för skogsägare och samhälle. Nu måste man bestämma sig, är skogen en resurs som är viktig för skogsbolag och övriga skogsägare?

Kristdemokraten Krister Pounu tycks tro att Renmarkskommittén ägnar sig åt fritt valt arbete. Sanningen är den att hans eget parti sitter på det fulla politiska ansvaret för såväl kommitténs direktiv som dess arbete. För att vara en politiker som gjort karriär på en fråga utanför den kommunala kompetensen, visar Pounu hur pinsamt dåligt påläst han är, skriver Centerpartiets Linda Modig i en replik.

Ända sedan Renmarkskomitténs tillkomst har jag följt de olika turerna om vad som bör gälla när det kommer till vilka som har rättigheter till jakt och fiske ovan odlingsgränsen. Jag har ofta förvånats över den lösmynthet som präglat dess ordförande. 

Hashtaggen #vifinnsocksåhär uttrycker folks rädsla för de konsekvenser en lagändring kan innebära angående renskötarnas rätt att upplåta jakt och fiske i fjällvärlden.

Heja Åland som vågar se sanningen med predatorer och bytesdjur när rovdjuren tillåts öka obegränsat. Det som drabbar ejdern är bara en effekt av för stora rovdjursstammar.

Att tidigare regeringar i nära samverkan med aktivister på myndigheterna låtit den svenska vargstammen öka explosionsartat är ytterligare ett problem som denna regering har fått ärva.

Vem eller vilka bär störst ansvar för att älgstammen havererat i stora delar av Sverige? Vem eller vilka tog fram och bestämde att den nuvarande älgförvaltningen skulle genomföras?