Många människor är oroliga över att samebyarnas ekonomiska föreningar och deras intressen ensam ska förvalta statens mark som i Girjas. Att en ekonomisk förening ska förvalta rättigheter enligt medlemmarnas intressen och perspektiv på rättvisa, i stället för en statlig förvaltning på vår gemensamt ägda mark.

En oro

Många har redan erfarenhet av den förfördelning som redan existerar. 
Renmarksutredningen utrycker sig som att Girjasdomen ska vara en ledstjärna i deras arbete. Många ser en oro i att samebyarna ska förvalta nyttjanderätten på statens mark.

Girjas med flera samebyar avlyser i dag oproportionerligt stora markytor för renskötsel, älgjakt med mera.

Man anser ofta att exploatering genom byggrätt på statlig och privat mark ger konsekvenser för renskötseln. Ofta sker detta godtyckligt, med förödande konsekvenser.

Inga kompromisser

Samebyarnas riksförbund har uttryckt att ”tiden för kompromisser är förbi” i SVT. Samelistan i Kiruna, där två tidigare ordföranden i samebyarnas riksförbund sitter, är tydliga med att rennäringen inte ska kompromissa med andra intressen, enlig SVT:s valkompass.

Utan insyn

Staten och även Renmarksutredningen verkar tro att de tillgodoser urfolkens rättigheter.
Sanningen är att staten nu utesluter människor från sin urfolksrätt. Människor som kan bevisa sin ursprungsrätt och tidigare renskötselrätt från generation till generation.

Rättigheter som staten tvångsinlöst lokala renägare från, fram till 1928. Efter 1928 fram till i dag har samebyföreningar inlöst renskötare enligt deras urvalskriterier.

Ett system utan insyn, där resurser i antal renar speglar olika medlemmars mandat.

Befogad hashtagg

Jag menar att hashtaggen #vifinnsocksåhär är synnerligen befogad gentemot Renmarksutredningen, i motsats till Linda Modig som representerar Centerpartiet i dessa frågor.

Krister Pounu (KD)
Kiruna