Under den aktuella vildsvinsjakten, på annandag jul 2024, fälldes två vargar. Båda skyttarna åberopade jaktförordningens paragraf 28 och menade att de agerat helt korrekt och fredat jakthundar. Misstanke om brott lades ner för den ena jägaren, men den andra åtalades för grovt jaktbrott. Åklagaren menade att det var för stort avstånd mellan jakthund och varg och att det därmed inte förelåg ett direkt hot.

Böter och skadestånd

Nu har domen meddelats av Halmstads tingsrätt, som dömer jägaren till villkorlig dom och 100 dagsböter, totalt 46 000 kronor. Jägaren döms dock inte för grovt jaktbrott, utan jaktbrott av normalgraden då rätten finner att uppsåt saknats, men att den åtalade begått ett brott av oaktsamhet.

I tillägg till böter krävs jägaren på totalt 86 640 kronor i skadestånd till Naturvårdsverket.  Han ska också betala rättegångskostnader på drygt 70 000 kronor.

Rätten konstaterar att jakthunden inte befann sig i direkt närhet när den åtalade jägaren sköt och dödade vargen, men den kan varit något närmare än de 225 meterna som framgår av positioner och klockslag.

Det ställs höga krav

Vidare menar rätten att det ställs höga krav för att undantagsbestämmelsen vid paragraf 28, som ger rätt att fälla en varg, ska vara tillämpbar. Även om vargarna vid skottillfället hade vittring på jakthunden så är det enligt rätten inte säkert att de hade angripit hunden när de kom fram. Ett angrepp var därmed inte omedelbart förestående, enligt tingsrätten. Däremot anser inte rätten att det är styrkt att jägaren hade uppsåt, vidare skriver rätten i domen att jägaren inte heller agerat medvetet oaktsamt.

Men, skriver tingsrätten: ”… det kunde förväntats av honom att komma till insikt om risken att vargar så långt bort från en hund inte uppenbart kommer att angripa hunden. Det är därmed styrkt att XXX begick gärningen av oaktsamhet.”

När tingsrätten beaktar alla omständigheter i målet anser de att det inte föreligger skäl att bedöma brottet som grovt. Jägaren ska därför dömas för jaktbrott av normalgraden.

Skiljaktig mening

En nämndeman var skiljaktig och anser att jägaren borde frikännas:

”I likhet med majoriteten finner jag att det inte var uppenbart att ett angrepp mot hunden var omedelbart förestående. Däremot finner jag, med beaktande av den korta tiden XXX hade att agera, att det inte fanns något som han borde gjort under denna tid för att komma till insikt om den omständigheten. XXX har därför varken agerat med uppsåt eller av oaktsamhet och ska därför frikännas.”

Vill överklaga

Advokat Sven Severin, som företräder jägaren, är mycket besviken över domen.

Sven Severin.

– Det här sänder inte rätt signaler. Paragraf 28 kommer att sakna relevans. Följden blir nu att ingen jägare kommer våga fälla en varg om den inte sitter med tänderna i jakthunden. Jag är förvånad över hur rätten resonerat. Jag har haft en förhoppning om ett annat domslut.

– Nu ska jag sätta mig och läsa domen noggrannare, men jag skulle vilja överklaga och få det här prövat i en högre instans, säger Sven Severin till Svensk Jakt.