Debattinlägget ”Vi kan inte ha en älgstam som riskerar att rödlistas” av Dalarnas förbundsordförande och ordföranden för länets jaktvårdskretsar, tar upp att jägarna är de som trycker på avtryckaren men skyller älgens tillbakagång på att markägarna pressat på.

Det är inte förvånande om de flesta involverade i älgförvaltningen, nu och under lång tid framöver, kommer att belasta varandra för den nuvarande situationen. Det kommer sannolikt att följa ett ännu sämre tillstånd för älgstammen.

Pressade jägare

När det gäller älgen som en nationell resurs, och då inte bara för jägare, kan man se hur debattörerna beskyller skogsbolagen för rådande situation.

Man skriver också att de egna representanterna i älgförvaltningsgrupperna känt sig pressade att följa de förslag om tilldelning/avskjutning som man i samråd med markägarna lagt fram på länsstyrelsebordet.

Kritisk granskning

Fick jägarnas representanter tillräckligt stöd av sitt förbund för att kunna/våga uttala en tydligt avvikande mening? Om dessa kände sig pressade, sökte man stöd?

Det är väl ändå inte så att en så stor grupp av Jägareförbundets företrädare har munkavle när det gäller komplexa och svåra frågor kring jakt? 

Vi måste kritiskt granska oss själva och alla debattinlägg gällande älgjakt och det egna ansvaret. Det är bra att Svensk Jakt startar upp en medlemsdebatt. 

Viss självkritik

De som har haft ett stort förvaltningsansvar det senaste decenniet bör ifrågasättas som företrädare. Detta inte minst nu när Dalarnas jaktvårdsförbund med ordförande Ulf Berg och alla jaktvårdskretsar på Svenskjakt.se framlägger åtgärder för en uppbyggnad av älgstammen. 

Man uttrycker att det är jägaren som trycker på avtryckaren men att markägaren bestämmer när och hur ofta.

Här finns en viss självkritik, men de stora markägarna kommer säkert att ifrågasätta påståendet. Till sitt försvar kommer de nog att säga att man bara i samråd med jägarna lagt fram ett förslag.

Jägare och rovdjur

Vidare sägs det i debattinlägget: ”i områden med högt predationstryck från rovdjur måste vi också få ha en större älgstam”.

Hur menar man att budskapet ska föras ut till Dalarnas jägare? Menar man att det är för att rovdjuren måste ha gott om mat?

Hur får man ihop resonemanget i ett Jägareförbund med att det går att ha en hög stam av jaktbart matvilt med en hög stam av matvilt för rovdjur? Var någonstans i Dalarna har vi inte en hög stam av varg och björn?

Jaktens framtid

Man avslutar sitt inlägg med att vi ska verka för en avskjutning av minst 3 vuxna älgar per 1.000 hektar och 50 procent kalv i avskjutningen. 

När man inte med ord i sin skrivelse tar upp det problem som alltför stora rovviltstammar utgör för jaktbara viltstammar, undrar jag hur det blir med jakten framöver.

Den nya älgförvaltningen innebar att markägare och jägare med flera i samråd skulle ansvara för att älgens status, som Sveriges i särklass viktigaste vilt, bevaras som jaktbar.

Prioriterade rovdjur 

Länsstyrelserna och inte minst Länsstyrelsen i Dalarna, är de beslutsfattare som har den avgörande möjligheten att sätta älgens bevarande i fokus. Det har de uppenbarligen inte gjort. Andra viltslag, inte minst stora rovdjur, har prioriterats före älgen och jakten.

Länsstyrelsen i Dalarna har tidigare anfört att de tycker sig sakna mandat med den nya ordningen. Detta följde med det nya älgförvaltningssystemet, som gjorde att de känt sig pressade att följa markägare/jägarnas förslag om älgtilldelning. 

Jägare och markägare

Länsstyrelsen har haft mandat, men även myndigheter kan känna sig pressade.

Vilka har då utfört själva jobbet? Svaret måste bli jägare och markägare.

Har markägare och jägare lyckats i sitt uppdrag, att i samråd förvalta älgstammen? 

Nej, i större delen av Sverige har man tyvärr misslyckats. Frågar vi Svenska Jägareförbundets medlemmar blir svaret säkerligen nej. Frågar vi skogsbolagen och deras styrelser blir svaret troligen ett annat.

Hotad existens 

Den för bara några år sedan väl jaktbara älgen har i dag, i stora delar av Sverige, en numerär som på flera håll inte är jaktbar.

När en viltstam inte är jaktbar är den hotad till sin existens om andra predatorer inte har samma uppfattning. 

Många jägare beskyller i dag stora skogsbolag för att älgstammen kraschat. En orsak är en alltför snabb och hög avskjutning, inte minst av älgkor. Skogsbolagen skyller i sin tur på älgen som ett betesmonster, vilket snabbt måste begränsas av rent ekonomiska skäl.

Små och stora

Jag konstaterar att här skiljer sig de stora och små markägarnas uppfattning åt, beträffande betesskadornas omfattning samt älgen som resurs. Det är ju ingen nyhet att små och stora markägare har olika uppfattningar. 

När det gäller Äbin (älgbetesinventering) har denna först nu börjat ifrågasättas.

Jägarna hade med förbundets hjälp, mycket bättre kunnat komma i gång med den spårsnöinventering som under några år ändå pågått inom Rättvikskretsen.

Denna form av viltinventering hade på bara några år med stöd av förbundet bättre kunnat genomföras över större områden, och därmed gett oss jägare en betydligt bättre bild av både rovdjur och älg.

Viktig diskussion

De personer som aktivt deltog i att ta fram den nuvarande förvaltningsplanen, ska givetvis lägga fram idéer och förslag. Förslagen bör dock granskas och debatteras av många, inte minst av förbundets medlemmar. 

Det blir givande att se om Svensk Jakt nu tittar på sitt ansvar i detta sammanhang och värnar medlemmarnas åsikter.

Jägarnas synpunkter är viktiga och det behövs ett forum för detta. Inte minst i en tid då många medlemmar förlorat ett av sina största intressen, en bra och givande älgjakt. 

Höjer rösten

Det passar väl inte att påstå att Dalarnas förbundsordförande har för låg röstvolym eller har svårt att uttrycka sig. Men när man som avslutning i sitt och kretsarnas debattinlägg, skriver att man nu höjer rösten när det gäller att skjuta kalv före vuxen älg, är detta ingen nyhet. 

Det borde självfallet vara jägarna med företrädare som tydligt vågar uttala och försöka förklara att den snabba utvecklingen av antalet stora rovvilt i Mellansverige inte går ihop med vare sig folk eller fä eller jaktbart vilt.

Nödvändig genomgång

Det är nödvändigt att de som företräder den stora gruppen av jägare i Sverige, tillsammans med oss alla, går igenom hur det kommer sig att den största och viktigaste viltresurs som älgen är, på bara några år kunde komma att stå nära att rödlistas i stora delar av Dalarna.

De enda involverade individer i denna för älgen och jakten svårlösta situation som inte behöver granska sig själva, är de stora rovdjuren. 

Hasse Svensson
Dådran