Därför ett antal frågor, som är relevanta att ställa i sammanhanget. Fundera över dem och över vad du skulle svara. Och tänk efter: Vilken inställning skulle du ha om du verkligen fick uppleva konsekvenserna av en stor och snabbt växande vargstam?

Några frågor

• Äger du några tamdjur?

• Har du någon aning om vilken arbetsinsats som krävs för uppsättning- och framför allt underhåll av rovdjursavvisande stängsel, som ändå inte skyddar tamdjuren?

• Har du en hund eller andra husdjur?

• Bor du i ett vargrevir med familj och minderåriga barn som har att gå ensamma några hundratal meter till skolbussens hållplats?

Förståelse saknas

Den som begrundar dessa frågor och vad svaren blir om man är i sådan situation, tycks sakna all förståelse för den oro som vargen skapar, framför allt hos boende i glesbygd.

Du tycks sakna all insikt om den urgamla jakttraditionen/kulturen i vårt land och som vargen håller på att spoliera.

Brist på empati

Jag har svårt att förstå den brist på empati som vargvärnarna och många av våra politiker visar inför de problem som vargen orsakar. 

Det är dags för regeringen att infria vallöften om en avsevärd minskning av vargstammen, som annars inom något år passerar 1.000 individer.
Hur ska detta annars sluta?

Kan göra mer

De kostnader som vargen åsamkar samhället bör kunna användas till annat.
Min uppfattning är att vargen inte hör hemma i Sverige, den är ingen utrotningshotad art. Den bör ha sin plats i vidsträckta vildmarker som saknas i vårt land. 

Här kommer kulturlandskapet att växa igen som en följd av att tamdjursägarna upphör med sin verksamhet om inte vargproblemet försvinner.

Våra jaktorganisationer bör kunna göra kraftigare insatser för att påverka önskad utveckling i vargfrågan.

Lars-Åke Larsson