Om svenskt rättsväsende ska få tillbaka någon form av förtroende måste myndigheter och politiker ge Karl Hedin upprättelse för det rättsövergrepp som drabbat honom.

Myndigheternas beslut ignoreras och skogsbolagen ökar älgavskjutningen till högre nivåer än vad antagna planer anger. I det läget slår Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen fast att det inte finns behov av tvingande styrmedel i älgförvaltningen. Något som föranleder flera frågor. 

Hanteringen av älgförvaltningen i Norra Hälsingland är ett rejält magplask av Länsstyrelsen i Gävleborg. Det har funnits starka skäl för ansvarskännande markägare som Holmen att justera länsstyrelsens felaktigt nerpressade avskjutningsmål. 

Politikerna behöver vakna upp ur sin dvala och tillsätta en kommission som för en gång för alla besvarar frågan hur vargen återkom till vårt land.

För skogsbolagen handlar det bara om att maximera vinsterna från skogen. Att älgen och därmed jakten är en inkomstkälla tas det ingen hänsyn till. Det gör däremot de mindre privata markägarna.

Är Jägareförbundets medlemmar nöjda med hur Naturvårdsverket hanterar varg- och älgförvaltningen? Vid förra veckans konferens med länsförbundens ordföranden var man tveksam till en Viltmyndighet. Något som går på tvärs med stämmobeslutet att vi ska verka för en ny myndighet.

Många gånger har jägarna lite att sätta emot när markägarna dikterar villkoren för jakten. 

Trots att jägarna hävdar att de vet viltets bästa, fortsätter de att fälla vuxna älgar. Det är anmärkningsvärt, då vi behöver fler vuxna djur för att kunna fortsätta jaga.

Den felaktiga tolkningen av det juridiska begreppet ursprungsbefolkning späder på rasismen mot det samiska folket. Riksdagen har erkänt att samerna ska betraktas som urfolk enligt internationell rätt.

Senare tids resonemang och debatt om älgen och hur stor stammen ska vara har ett väldigt konstigt fokus, med starka utsagor från skilda intressenter. Egentligen är det ju vi jägare som avgör älgstammens storlek.

Det hävdas ofta att samerna är Sveriges ursprungsbefolkning. Jag har inte sett att man lägger fram några hållbara vetenskapliga bevis för att så skulle vara fallet.  

Centerpartiet vill att alla ska kunna fortsätta jaga och fiska på statens mark ovan odlingsgränsen och i renbetesfjällen utan att det blir avsevärt svårare eller dyrare. En ansvarsfull regering hade gjort ett omtag kring dialog, inriktning och direktiv för Renmarkskommittén.

Vi kan inte fortsätta bidra till rödlistning av älg. Vi måste ha bättre verktyg än Äbin för att mäta hur älgen påverkar skogsbruket.

Naturvårdsverket har tillsammans med några länsstyrelser, i framför allt Värmland och Gävleborg, bedrivit en av världens mest framgångsrika rovdjursuppfödningar, som skadat landsbygdsbefolkningen och dess försörjning med tamdjursskötsel. Nu gör man allt för att inte ta beslut om skyddsjakt och för att hindra licensjakter att fullföljas.

Nu hjälper älgarna vargbyråkraterna på Naturvårdsverket och landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) att komma ifrån riksdagens beslut om en minskad vargstam. Genom fokus på skogsskador och skogsbolagens ensidiga syn på betestrycket mot tallskogen, kommer roten till helvetet på landsbygden – vargen – i skymundan.

Naturvårdsverket påpekar i debattartiklar på Svenskjakt.se att riksdag och regering ger direktiv och stiftar lagar som myndigheten ska följa. Mot bakgrund av det undrar jag vad som hände med riksdagsbeslutet från 2013, som säger att det ska finnas 170–270 vargar i landet.

Det är regeringen som sätter agendan, och det är myndigheternas sak att genomföra det politiken beslutar.

Sluta tramsa om genetiskt viktiga vargar i Skåne och övriga landet. Det är dags att tänka om vad gäller vargen.

Det finns en enkel förklaring till varför älgstammen på sina håll är kritiskt låg och den stavas älgkor, eller snarare slakten på älgkor.