Under hösten och vintern har vi sett flera hårda nyhetsartiklar och debattinlägg på Svenskjakt.se och i Svensk Jakt, där enskilda förvaltningsområden i norra och mellersta Sverige anklagats för att ha åsidosatt älgförvaltningssystemet och delat ut fler älgar än vad som beslutats i förvaltningsplanen.

Undergräver trovärdighet

Däremot har vi inte sett några insändare som kritiserar det omvända beteendet, att jaktlag och skötselområden medvetet avstår från att skjuta fullt enligt beslutad plan. Alternativt att man beslutar om lokala avskjutningsregler, som i praktiken leder till att man inte når avskjutningsmålen.

I båda fallen agerar man i strid med älgförvaltningssystemet och undergräver dess trovärdighet.

Systemet saboteras

Ambitionen i älgförvaltningssystemet är att låta olika aspekter och intressen komma till tals och att brett förankra planerna hos i första hand skogsägarna, jägarna och myndigheterna.

Många lägger ner ett stort arbete på att ta fram förvaltningsplaner, på inventeringar, rapporteringar, samrådsmöten, informationsmöten, uppföljningsmöten och revideringar.

De som då väljer att frångå dessa planer, vare sig det handlar om att dela ut fler älgar eller att avsiktligt skjuta färre älgar än plan, sätter sig över hela systemet och saboterar det.

Naivt sätt

Underförstått säger man att dagens älgförvaltningssystem är dåligt och att förvaltningen blir bättre om man själv, det egna jaktlaget, skötselområdet eller förvaltningsområdet på egen hand får bestämma.

Detta är ett naivt förhållningssätt i en komplex fråga.

Tack och lov så vill jag tro att flertalet av skötsel- och förvaltningsområdena fungerar bra och i stort som det är tänkt.

Man enas om ambitioner och planer, förankrar dessa, får länsstyrelsens beslut i ryggen och ser därefter till att planerna följs, alternativt reviderar dem och förankrar på nytt om så skulle behövas.

Gustav Tibblin