Med bestörtning läser jag att årets licensjakt på björn i Norrbotten kanske inte blir av. Detta på grund av en skoningslös skyddsjakt, där man hittills skjutit 40 djur i länet under vårvintern. Lika många björnar som sköts under hela förra året i Norrbotten.

Trots ett intensivt arbete från Jägareförbundet och ett starkt tryck från jägarna beslutade Norrbottens viltförvaltningsdelegation om tre års älgjakt utan uppehåll för brunst. Av samtliga Sveriges hjortvilt är det enbart älgen där man tillåter jakt på handjur under brunst, och detta sker enbart i Norrbotten.

I 80 år har Jägareförbundet haft hand om det allmänna uppdraget kring viltvård i Sverige. Men nu tycks Miljöpartiet använda EU som bräckjärn för att frånta förbundet den uppgiften. Om Socialdemokraterna inte sätter stopp för dumheterna hotas hela den svenska folkrörelsemodellen.

Sedan Svenska Jägareförbundet i dagarna skickade ut sin medlemsavisering har diskussionen i sociala medier om vilket jägareförbund man ska tillhöra skjutit fart. Tittar man på argumenten är det lätt att välja.

Vi lever i en urbaniserad värld och även i vårt land bor allt fler i större städer även om landsbygdsbefolkningen inte minskar. Vi tror att en av morgondagens stora utmaningarna är att värna jakten som har haft stor betydelse sedan urminnes tider.

Sedan Anders Bjärvall, verksam i Naturskyddsföreningen och sedermera Naturvårdsverket, släppte ut anden ur lampan i mitten av 1970-talet inom ramen för Projekt Varg, har den svenska landsbygden inte varit sig lik.

De borgerliga partierna i utbildningsutskottet påstår på svenskjakt.se att deras debattartiklar varit avgörande för regeringens arbete med inriktningar på gymnasieskolans naturbruksprogram. Med det sprider man en felaktig bild av regeringens arbete.

För nära 500 år sedan bröt Gustav Vasa med den katolska kyrkan och vägrade i samma tid betala mera till Hansan. Allt detta gjorde han för att kunna styra landet med dess egna lagar och behålla landets resurser.

Tack vare Alliansens gemensamma arbete i riksdagens utbildningsutskott har regeringen valt att slänga Skolverkets förslag angående utbildningen i naturturism i papperskorgen. Det gläder oss.

När jag började jaga och kom med i mitt första jaktlag var jakten annorlunda. Då blev man fostrad till jägare och fick lära sig om etik. Både jaktetik och jaktlagsetik. Med andra ord att respektera naturen och varandra i jaktlaget.

När man läser inlägg som handlar om viltskador tycker jag att det saknas idéer om vad som kan göras för att minska skadorna. Den i stort sett enda lösningen som förs fram är att skjuta bort viltet. Men det går att göra så mycket mer.

När jägare börjar tala om biologisk mångfald ska man granska fakta. Betande får gynnar inte en artrik flora. Istället utarmas sådana hagmarker.

Jägareförbundet Skåne behöver få fart på sin verksamhet. Oacceptabelt många valda bidrar inte till verksamheten.
Aktiviteter har för lågt deltagande. Men utvecklingen kan vändas genom att engagera unga intresserade jägare.

Jag är som EU-medborgare djupt bekymrad över den brist på demokrati som nu visar sig med stor tydlighet i EU. Med förvanskade fakta och genom att ägna sig åt falskspel drev kommissionen fram sitt förslag om nytt vapendirektiv till förhandling.

En överstor lodjursstam gynnar inte kulturlandskapet och biologisk mångfald. Om markägarna inte kan hålla får på grund av rovdjur planteras de biologiskt värdefulla hagmarkerna igen med gran. Därför är det en gåta att Naturskyddsföreningen överklagar licensjakterna.

Att förändra sammansättningen i viltförvaltningsdelegationerna gynnar inte förvaltningen. Tvärtom förskjuts inflytandet bort från lokala intressen och ger miljöorganisationer mer makt över exempelvis den lokala viltvården, vilket i första hand borde vara en fråga för dem som direkt påverkas av de växande klövvilts- och rovdjursstammarna.

Som aktiv i både LRF och Jägareförbundet blir jag allt mer störd av att företrädare för de båda förbunden inte kan samarbeta bättre. Ofta skäms jag över nivån på debatten och på de ständiga nålsticken.

Centerpartisten Per Åsling har bekymmer. Han är rädd för att myskoxarna i Sverige ska gå ett dystert öde till mötes. Det vore bättre om han bemödade sig om att de svenska djurbönderna får stöd så de slipper gå på knäna.

Jaga terroristerna, stryp deras tillgång till vapen och deras förmåga att sprida skräck och splittring i våra öppna samhällen – men jaga inte laglydiga jägare och sportskyttar, skriver moderaten Sten Bergheden.