Jägareförbundet måste se över sin tjänstemannaorganisation. Förbundsstyrelsen måste våga styra över tjänstemännen. Låt det inte vara tvärt om.

Man får förutsätta att Skogssällskapet gjort en noggrann kontroll av den arrendator som är villig att betala ett överpris för viltfattiga marker i Roslagen.

Vi inom jägarkåren är ständigt övervakade och det sparas inte på resurserna för att hitta skäl att beslagta våra vapen. Då tycker jag det är oansvarigt att låta oerfarna personer avlossa skott mot levande vilt i Sveriges television.

Jag har från att ha varit en sovande medlem blivit en klarvaken medlem med uppspärrade ögon. Vad är det som händer? Ska Skedhult som stationeringsort för Svenska Jägareförbundets personal, avvecklas efter snart 50 års fungerande verksamhet på grund av mörker och möss?

Storskogsägarnas (och därmed också styrgruppernas) målsättning att minska älgstammen i Härjedalen har varit av högsta prioritet under en följd av år. Nu börjar det bli dags att dra i handbromsen!

När riksdagen hade möjlighet att avskaffa femårslicenserna för vissa vapen utgick vi ifrån att Centerpartiet och Liberalerna skulle stå bakom sin egen politik. Det gjorde de inte. Nu försöker i stället Centerpartiet begrava vapenfrågorna i en utredning över valrörelsen.

Vilket av Sveriges 16 miljökvalitetsmål hoppas Naturvårdverket uppnå genom att sponsra Svenska rovdjursföreningen med miljontals kronor per år? Bidrag som motsvarar mer än fyra gånger så mycket som föreningen drar in i medlemsavgifter per år.

Samer och fjälljägare har levt sida vid sida i hundratals år. Varför kan vi inte göra det nu?

När Naturvårdsverket delar ut miljonbelopp av jägarnas pengar ur Viltvårdsfonden för forskning på något som alla redan vet, är det en vinst för alla. Utom för jägarna och landsbygdens folk.

Feghet och okunskap dominerar rovdjursförvaltningen i detta land.

Så blev det likadant i år igen i våra två länder, Norge och Sverige. Vargjakten försiggår till stor del i domstol, resultatet av en stark internationell värnarideologi.

I de nordiska länderna finns ett fenomen som kallas för det Nordiska guldet. Det handlar om vår tilltro till myndigheter, vår tilltro till demokratin som helhet. Tilltro bygger på ömsesidig respekt. Bygger på att vi verkar tillsammans för samhällets bästa. Blir den tilltron blind och inte ifrågasättande är den livsfarlig för demokratin.

Tanken går till fablernas värld när man läser WWF:s debattinlägg på Svenskjakt.se. Rödluvan och vargen ligger nära till hands.

När vi eftersöksjägare anländer till en olycksplats händer det att viltet är borta. Inte på grund av att viltet gått vidare, utan för att det plockats upp av jakträttshavaren som passerat platsen. Jag vill vädja till jägarna att inte ta med sig trafikdödat vilt utan att först ha kontrollerat att olyckan är anmäld.

Vad vill WWF Sverige i vargfrågan, egentligen? Den ena månaden säger man en sak, i nästa en annan, skriver Svenska Jägareförbundets ordförande Peter Eriksson i en replik på ett tidigare debattinlägg.

Att det råder brist på vildsvinskött kanske främst beror på att jägarna får för dåligt betalt från vilthanteringsanläggningarna.

Fler eller färre vargar är egentligen inte det viktigaste. WWF vill fokusera på hur vi skyddar tamdjur och minskar den negativa påverkan en del människor upplever av vargen. Samtidigt vill vi ha en livskraftig vargpopulation. Vi vill hitta nya vägar framåt.

Vem i den privata stiftelsen WWF Sverige tar ansvar om deras anmälan till EU-domstolen får rakt motsatt effekt? Om förtroendet för svensk rovdjursförvaltning blir ännu lägre och polariseringen ännu värre den dagen EU-domstolens beslut kommer?

Ett beslut gällande utbetalningar av Viltvårdsfondens pengar är nära förestående. Jägarnas inbetalade medel ska absolut inte gå till organisationer som Svenska rovdjursföreningen och Jaktkritikerna som inte bidrar med en enda krona till att bygga fonden.