Att en ny sekretessbestämmelse införts, för att skydda personuppgifter i bland annat ärenden som rör jakt på stora rovdjur, är ett steg i rätt riktning.

REPLIK. Att jakt fortfarande inte omfattas av friskvårdsbidraget är svårt att motivera när så många andra natur- och motionsaktiviteter gör det. Om syftet med friskvårdsbidraget är att främja hälsa, motion och välbefinnande borde jakt vara ett självklart alternativ.

I teorin handlar svensk rovdjurspolitik om biologisk mångfald. I praktiken har den blivit ett storskaligt experiment där landsbygden får agera försökskanin. Frågan är inte längre om människor i vargtäta områden påverkas. Frågan är hur mycket de förväntas tåla innan någon i Stockholm erkänner att gränsen är nådd.

Jag tror att många som läser Svensk Jakt antingen inte hört talas om Ung vänster, eller tror att det finns ett stort motstånd inom vår rörelse gentemot jakt och i övrig landsbygdspolitik. Det är en falsk bild. Någon sådan motsättning finns inte. I den här artikeln argumenterar jag för hur den politiska förflyttningen åt höger som det svenska samhället genomlidit, i själva verket urholkar landsbygden, naturen och i förlängningen svensk jakt, skriver Elna Igeland, förbundssekreterare i Ung vänster, Vänsterpartiets ungdomsförbund.

Friskvårdsbidraget ska uppmuntra människor till ett aktivt och hälsosamt liv. Men när regelverket tillämpas uppstår ibland märkliga gränsdragningar som är svåra att förstå. Ett tydligt exempel är skillnaden mellan sportfiske och jakt.

Jakten har en lång och betydelsefull historia i den svenska kulturen. Jakten är också för många något djupt personligt, där det inte sällan finns en lång historia inom familjen. Jaktmarker ärvs och förvaltas med hänsyn till såväl dåtid som framtid och binder samman människor. Därför är det viktigt att jakten får förutsättningar att utvecklas i tiden och att de som vill ta del av jakten ges möjlighet till det, skriver Emelie Rossheim, ordförande för Centerpartiets ungdomsförbund, CUF.

Valrörelsen 2026 är i full gång. Partierna har rullat ut sina kampanjer och utfrågningar och debatter avlöser varandra. Men vad vill morgondagens makthavare i olika jaktfrågor? Under åtta sommarveckor berättar riksdagspartiernas ungdomsförbund om detta, i form av debattartiklar.

Naturvårdsverkets förslag om skyddsjakt på älgkalv är inte bara illa avvägt – det ger ett tydligt intryck av att myndigheten springer de stora skogsbolagens ärenden.

Hur har skogsbolag och markägare mage att som diktatorer styra jakten utan insikt om vad vi jägare bidrar med? Det är dags att älgförvaltningen blir demokratisk och vetot i form av utslagsröst inom älgförvaltningen ska bort med det snaraste. Arrendena måste även sänkas nu.

Sveriges bönder och skogsägare är ryggraden i vår ekonomi, vår livsmedelsförsörjning och vår klimatomställning. Men för att kunna fortsätta bruka jorden och vårda skogen krävs en grundläggande trygghet – respekten för äganderätten. Det behövs också en genomgripande reform av viltförvaltningen, skriver Sara Nordberg, riksdagskandidat för Centerpartiet.

Svenska Jägareförbundet som på sin årsstämma 13–14 juni ska besluta om höjd medlemsavgift har en lägre avgift för ungdomar. En sådan rabatt borde också gälla pensionärer.

REPLIK. Sedan jag följt debatten om betesskador orsakade av älgar har jag lite åsikter om detta. Mängden älg spelar naturligtvis roll, men viktigast är hur mycket älgbete som produceras.

REPLIK. Om jaktstigarna blir mer tillgängliga för nybörjare, kommer vi troligen att få fler yngre funktionärer som gärna är med och arrangerar stigarna.

Jag minns en tid då planering, disciplin och förståelse för markerna stod i centrum. Det fanns en ödmjukhet inför att jakten aldrig är densamma från dag till dag. Ibland får jag känslan av att vi numera tittar mer på skärmar än på skogen omkring oss.

Jag läste om incidenten mellan jägare och poliser i Mellerud. Polismyndighetens förslag i artikeln är något som inkräktar på våra rättigheter.

Vi har valt att lämna våra uppdrag som jägarrepresentanter i älgförvaltningsområde Orsa–Noppikoski efter innevarande säsong. Beslutet grundar sig på återkommande brister i förvaltningsprocessen som vi anser allvarligt riskerar att underminera både förtroendet för älgförvaltningen och möjligheterna att bevara en livskraftig älgstam.

Det har gått inflation i desinformation från de radikala antijaktgrupperna. I jakten på billiga poänger har de helt släppt kontakten med verkligheten. Genom känslomässigt gisslantagande, medvetna lögner och en systematisk demonisering av den svenska jägarkåren försöker de diktera villkoren för en natur vars komplexa ekosystem de helt verkar ha missförstått. Det är dags att klä av denna filterbubbla offentligt.

Jägareförbundets recept för en bättre älgförvaltning innebär stora kostnader för skogsägaren som försöker få upp tall på sina marker. Det finns anledning att granska och ifrågasätta förbundets argument.

Vinterns inventering visar att vargstammen minskar i vissa delar av landet, samtidigt som den ökar i andra. Många ställer sig då frågan om det handlar om brist på mat eller tjuvjakt. Självklart handlar det om tjuvjakt.