Att Socialdemokraterna nu går fram med att man vill minska vildsvinsstammen i Sverige från 300 000 djur till några tusen individer kan vid en första anblick låta bra. Men vad skulle ett sådant politiskt beslut faktiskt innebära i praktiken?

Jo, en statlig detaljstyrning som omkullkastar hela vår svenska viltförvaltning – där viltet förvaltas lokalt, utifrån lokala förutsättningar.

Samtidigt innebär det att Socialdemokraterna är beredda att frånta markägarna bestämmanderätten över sin egen mark. Litar Socialdemokraterna inte på att dem människor som brukar sin mark och förvaltat sitt vilt, kanske i generationer, fortsatt har förmågan att göra just det?

Det är anmärkningsvärt och direkt tondövt. 

Oroande utveckling

Vi ser i Sverige i dag en oroande utveckling där viltförvaltning tappar alltmer kontakten med verkligheten på landsbygden. Viltskadorna i jord- och skogsbruket har på många håll blivit ohållbara.

Vildsvinsstammen orsakar enorma ekonomiska bortfall för våra bönder och vargens utbredning tvingar djurhållare att lägga ner sin verksamhet.

Dagens centraliserade förvaltning är för långsam och saknar den lokala förankring som krävs för att lösa problemen. Socialdemokratiska drastiska utspel är ytterligare ett steg i den riktningen. 

Reform behövs

Vad Sverige behöver är en genomgripande reform av viltförvaltningen. För det första bör det inrättas en ny viltmyndighet, som samlar ansvaret och flyttar besluten närmare de människor som faktiskt berörs.

För det andra måste jaktlagstiftningen moderniseras. Lagens syfte kan inte bara vara att bevara arter; den måste också uttryckligen syfta till att minska viltskadorna och trafikolyckorna.

Vi vill se en effektivare jakt på vildsvin, men också på säl och skarv, samt att vargstammen begränsas i enlighet med riksdagens tidigare beslut.  

Stärkt äganderätt

Därtill är det nu en nödvändighet att stärka äganderätten i grundlagen. Återkommande ser vi att markägare tvingas bära kostnaderna när artskyddsförordningen används för att stoppa avverkningar på grund av vanligt förekommande arter, ofta utan att markägaren kompenseras fullt ut.

Det ska vara en självklarhet att ingen enskild ska behöva bära kostnaden för samhällets gemensamma miljömål. 

Levande landsbygd

Sverige behöver människor som vill och vågar satsa på de gröna näringarna. Det kräver långsiktiga spelregler, mindre byråkrati och en politik som litar på markägarens och jägarens kunskap.

Genom att stärka äganderätten och decentralisera viltförvaltningen skapar vi en levande landsbygd där miljöhänsyn och produktion går hand i hand.

Det är dags att gå från statlig kontroll till lokalt förtroende.

Sarah Norberg
Centerpartiet, riksdagskandidat Skåne västra