I ett svar på Magnus Erikssons insändare i Svensk Jakt och på svenskjakt.se skriver miljöpartisten Per Gahrton att hans parti älskar gröna jägare. I en replik ställer sig Magnus Eriksson tvivlande till den saken.

I sitt svar på en debattartikel i Svensk Jakt nr 11 och på svenskjakt.se skriven av Magnus Eriksson ger Per Gahrton ett svar som ligger mycket långt ifrån hur Miljöpartiet i verkligheten hanterar jaktliga frågor.

I en insändare (på svenskjakt.se och i Svensk Jakt nr 11/2014) undrar Magnus Eriksson: ”Varför hatar MP mig?”. Han anger inte ett enda konkret bevis varför Miljöpartiet skulle hata jägare.

På riksdagens hemsida läser jag ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare”. Men är det verkligen så. Stora miljöorganisationer förespråkar en annan ordning.

Bland svenska och framför allt bland norrländska jägare är det djupt rotat att på bästa sätt tillvara det byte man får från jakten – kött och päls. Att inte göra det eller att inte få göra det skulle för de flesta jägare te sig som orimligt och oetiskt. På grund av EU är detta inte längre självklart.

Jag har de senaste 15–20 åren köpt viltskinn från svenska jägare till mycket varierande priser. Dagens priser går inte att jämföra med de höga nivåer som fanns under sent 1970-tal. Tyvärr lever ovanstående prisnivåer kvar i sinnet hos många jägare, som har svårt att förstå prisutvecklingen på viltskinn.

Att ha vargen som hobby är en märklig företeelse. Det är nog det enda svenska fritidsintresset som kan utövas på bekostnad enbart av andra, helt utan att man tar minsta notis om de konsekvenser det medför.

UPPDATERAD TEXT Vad har hänt med det sunda förnuftet? Varför kan inte en omdömesgill jägare med licens på aktuell vapentyp få låna ett vapen från butiken för att provskjuta med det i lugn och ro?

För en vecka sedan tog Svensk Jakts Jan Henricson i en krönika upp Skogsstyrelsens senaste utspel i älgfrågan. Nu svarar Johan Wester, enhetschef på Skogsstyrelsen.

Efter valet har det politiska landskapet förändrats. Det är fortfarande otydligt vilken väg jaktfrågorna tar. Hur kommer vargfrågan att hanteras, älgjaktssystemet, fjälljakten, lagstiftningen med mera? Många jägare oroar sig med all rätt för hur det ska gå med Miljöpartiet i regeringen.

Jag läser alltid Svensk Jakt och har tyckt bra om tidningen, men blev minst sagt förvånad när jag började läsa nr 10/2014.

Som de allra flesta redan vet så är snart landsbygden, dess gröna näringar, hobbys, rekreation och kultur ett minne blott. Nu är det dags för våra två jägarorganisationer att gräva ner stridsyxan och stå enade.

När älgjaktlag ökar samarbetet för en mer rationell jakt går vissa områden rakt motsatt väg, man upplöser fungerande viltvårdsområden.

Då är ministrarna på plats, med en miljöpartist som miljöminister. Det finna anledning till oro. Kommer verkligen hela Sverige att leva?

Om Jägarnas Riksförbunds förslag om att landets viltvårdsområden ska upplösas får gehör innebär det en katastrof för 100.000 jägare.

Magnus Eriksson har skrivit en debattartikel där han välmotiverat undrar varför Miljöpartiet är så negativa till jakt och jägare.
Varför svarar inte någon från Miljöpartiet på hans fråga?

Frågan i rubriken kan tyckas tillspetsad, men den måste ställas. Under sommaren och särskilt under valrörelsen har jag förstått att sådana som jag inte passar i Miljöpartiets Sverige.

Länsstyrelsen i Skåne vill sätta upp viltkameror för att inventera rovdjur. Det tycker jag är ett klokt initiativ. Ett sådant projekt bidrar till att minska journalisternas skepsis mot fotografering i allmänhet och viltkameror i synnerhet.

Vad händer med rovdjurspolitiken i en kommande regering? Vågar man ta strid mot naturfundamentalister och vilseledda EU- kommissionärer, och skapa en tydlig och hållbar rovdjurspolitik? Är det ens möjligt med tanke på samarbetspartiernas olika syn i rovdjursfrågan?