Politikerna bär ansvaret när vargfrågan får sin lösning genom att människor tar saken i egna händer. Men de kommer knappast att förstå och ta ansvar för oskicket.

Hur ska vi lyckas med älgförvaltningen och nå målet som riksdagen en gång satte upp – ”En älgstam av hög kvalitet i balans med betesresursen”? Det går om vi får verktygen och strävar åt samma håll.

Svensk Jakts Martin Källberg måste ha missuppfattat mig allvarligt, skriver Naturskyddsföreningens chefsjurist Oscar Alarik i en replik på chefredaktörens krönika ”Kravet är en tydlig politisk hantering av vargfrågan”.

Stora klövviltstammar och färre aktiva jägare i glesbygden ger stora betesskador på skogen. Det leder till sänkt tillväxt och lägre kvalitet på virke som behövs i omställningen till ett fossilfritt samhälle, skriver företrädare för Sveaskog.

Vildsvinen kommer allt närmre där människor bor. De är kort sagt på väg in i städerna. Om kommunerna tar vara på jägarnas kompetens, kan problemen de orsakar mildras.

Vi nås i dagarna av allt fler rapporter om närgångna vargar. Vilda vargar som inte väjer för att gå bland hus och människor. Det är en oroande utveckling.

I skogarna ser vi nu en oroande ökning av skador som inte orsakas av vilt, från både insekter och svampar. Jag befarar att det beror på att vi har raserat den biologiska mångfalden så långt att de naturliga skyddsmekanismerna i våra gamla skogar är mer eller mindre borta.

Regeringens förslag om reglering av vapenmagasin riktar sig inte mot kriminella. Om det vore avsikten skulle lagförslaget ha utformats annorlunda.

Sveaskog avsätter hundratusentals hektar av sitt skogsinnehav för naturvård. Ställ det mot de 700 hektar som vandringsälgarna betar på.

Debatten om varg har gått hög på webbplatsen HelaHälsingland.se där det blandas med känslor och fakta utan källhänvisningar. Så vi i Moderaterna tänkte här bidra med vårt inlägg i debatten.

I en välskriven krönika på Svenskjakt.se tecknar tidningens medarbetare Olle Olsson en skrämmande bild av hur de boende i Ovanåker lever med vargen allt tätare inpå knutarna. Nödropet från verkligheten pekar ofelbart på ett länge känt faktum – att vargen om den inte jagas snabbt domesticeras. Den är inte längre rädd eller skygg för människan.

Precis som övriga delar av samhället reagerar landets jägare och sportskyttar på det våld och de skjutningar som återkommande sker i vårt land. Även vi önskar att åtgärder införs som stoppar och försvårar de kriminellas framfart. I den stundvis intensiva diskussionen kring vapenfrågorna är det dock lätt att fokus hamnar fel och att det blir viktigare att vinna debatten än att lösa problemen.

Ekorren var förr ett av de första vilt unga jägare fällde. Man lärde sig spåra, lokalisera ekorren uppe i trädet, fälla den med salongsgeväret och sedan ta reda på sitt nyss fällda byte. En ekorre är ett alldeles utmärkt första byte för unga jägare även idag. Självklart ska Svenska Jägareförbundet uppmuntra till att jakt på ekorre åter blir tillåtet.

Att ta bort hela vargrevir i samband med skador rovdjuren orsakar är bättre än att försöka leta upp och avliva enstaka individer.

Det band som funnits mellan den frivilliga skytterörelsen och arbetarrörelsen är uppenbart historia. Socialdemokratisk solidaritet gäller uppenbarligen bara när den tjänar egna syften.

Överheten stod en gång för länge sedan på samma sida som allmogen i rovdjursfrågan. Allmogen för sitt levebröds skull och makten av andra skäl. På senare år har maktens beslut gått stick i stäv med allmogens vilja och där tror jag en stor del av problemet ligger.

Länsstyrelsen i Gävleborg är mer stelbent när den prövar skyddsjaktansökan på varg än övriga län med täta koncentrationer av rovdjuret. Det är anmärkningsvärt eftersom regelverket är detsamma oavsett om problemvargar uppträder i Värmlands eller i Gävleborgs län.

Jag läser i Svensk Jakt om förslag om nya jakttider och jakt på nya arter. Jägareförbundet borde naturligtvis tillse att jakt på ekorre tas bort ur förslaget.

Sveaskog vill inte att skogen ska skadas av vilt, särskilt inte av älg. Ändå säger sig skogsbolaget vilja ha mångfald.