Sandra – hennes riktiga namn är ett annat – som är eftersöksjägare inom Nationella viltolycksrådet, NVR, hade kallats till en trafikolycka mellan personbil och älg.

Väl på plats såg Sandra att räddningstjänst, ambulans, polis och privatpersoner fanns på vägen intill platsen där älgen låg. Blått och gult ljus från tjänstebilarna blinkade i dunklet. I ett dike invid vägen låg en skadad och mycket stressad älg och slog med huvudet.

I slänten ner till diket var snön cirka halvmetern djup. I diket fanns det dessutom gott om stora stenar. Avståndet från vägbanan till älgen var fem–sju meter.

Skott i lungorna

Efter Sandra informerat sig om situationen tog hon studsaren ur bilen, satte i slutstycket och försåg sig med en ask ammunition samt begav sig till platsen där älgen fanns.

Då slänten till diket var brant samt belagt med halvmeter djur snö ansåg Sandra att hon inte kunde gå tillräckligt nära älgen för att avlossa ett dödande skott mot huvudet.

I stället sköt hon från vägen på ett avstånd om fem–sju meter ett skott mot älgens hjärt- och lungparti. Följden blev att älgen började sparka med benen. Då älgen fortsatte att sparka några minuter blev de kringstående personerna från polis, räddningstjänst och enskilda personer otåliga och ville att Sandra skulle skjuta ett skott till.

Älgen var död

Sandra förklarade att älgen dött efter skottet och att det skulle ta en stund innan älgen förblött, men beslöt sig att skjuta ytterligare ett skott. Denna gång mot halskotpelaren där halsen ansluter mot kroppen. Därefter låg älgen stilla.

Sandra varskodde jakträttsinnehavaren, som skulle ta hand om älgkroppen, utmärkte platsen med snitslar och åkte sedan hem. Här kunde allt slutat gott och väl om inte Polisen beslutat annorlunda.

Utan undersökning

I polisanmälan hävdar poliserna att Sandra gjort sig skyldig till djurplågeri enligt 16 kap 13 § brottsbalken, eller i varje fall syndat mot djurskyddslagen. Hon hade dessutom brutit mot vapenlagen genom att ha slutstycket i sin bössa under färden med bil till olycksplatsen.

På en bild tagen av älgen på plats har poliserna utmärkt att Sandras första skott träffade älgens buk och det andra i dess huvud. Således hade älgen utsatts för otillbörligt lidande. Någon undersökning av älgkroppen hade poliserna veterligen inte gjort.

Rutinerad eftersöksjägare

Sandra är eftersöksjägare inom NVR sedan sju–åtta år tillbaka. Hon har under denna tid åkt ut till trafikolyckor cirka 40 gånger per år för att avliva skadade djur och för att söka efter sådana med sina hundar.

Hon har haft jägarexamen i mer än 30 år och jagat lika många år på både egna och vänners jaktmarker. I huvudsak med kulvapen.

Sandra är således en mycket rutinerad jägare och eftersöksjägare.

Förnekar brott

Till sitt försvar hävdar Sandra – som förnekar brott – att hon på grund av vägslänten med djup snö inte kunde komma så nära älgen att ett tryggt skott mot älgens huvud kunde avlossas. Dessutom fanns stora stenar där nere som kunde ge rikoschetter.

I stället valde hon att skjuta i älgens centrala hjärt- och lungparti, som ju är det ställe en jägare vanligen placerar sitt skott. Ett sådant skott är direkt dödande.

Som alla jägare vet kan ett djur med en sådan träff förflytta sig både 50 och 100 meter, och kanske mer, innan det faller. Därför är det naturligt att älgen sparkade några minuter innan den förblött. En vuxen älg kan ha cirka 40 liter blod.

Laddar på plats

Vidare har det inte varit möjligt för poliserna att kunna se var hennes skott tagit på grund av älgens tjocka vinterpäls. Att det kommer blod ur älgens mun beror på att blod kommer upp från de genomskjutna lungorna. 

Något vapen med slutstycke i under bilfärd har inte förekommit. Sandra har en rutin där bössa, slutstycke och ammunition ligger i en låda i bilens baksäte. Väl på plats öppnar hon bakdörren och sätter i slutstycket i sitt vapen. Laddar gör hon på plats, när skott blir aktuellt.

Gjorde polisens jobb

Om nu de poliser som anmält Sandra för brott i stället hade sett till att få bort de personer som trängdes på vägen ovanför diket där älgen låg, hade de gjort mer nytta. Detta för att minska risken att någon skulle komma till skada av eventuell rikoschett när Sandra sköt. Fösa bort åskådare fick Sandra själv försöka göra.

Om poliserna bemödat sig att kontrollera sina uppgifter om skottens placering på älgkroppen och hur Sandra förvarar sin bössa vid bilfärd, och om poliserna hade informerat sig om hur trafikeftersök praktiskt går till, samt framför allt hur ett korrekt avlivat djur beter sig efter ett skott i hjärt- och lungpartiet, hade denna sorgliga historia undvikits.

Nerlagd undersökning

Således är det berättigat att ställa sig frågan i inledningen av artikeln: Hur är det med kunskapen om jakt och eftersök hos Polisen?

Tilläggas kan: Åklagaren har beslutat att lägga ner förundersökningen mot Sandra då brott inte kan styrkas.

Cai Inge Holm
Jägare