Alla borde begripa att en arts population normalt, om goda förutsättningar finns, växer till någon dödlighet begränsar den. Är arten också ett skadedjur ökar skador från dessa, alltid i proportion till antalet djur i populationen.
Beroende på livsåldern sker denna ökning logaritmiskt, för vissa arter, till en populationsstorlek som är olämplig eller omöjlig av många skäl att härbärgera i området.

Med en stor demonstration mot den förda rovdjurspolitiken kan vi påverka beslutsfattare både i Sverige och EU. Jag föreslår att vi under samma dag demonstrerar i 112 kommuner i hela vargbältet. Det skulle ge eko över hela Sverige och höras ända till Bryssel.

Invandrade vargar gör att förökningstakten i vargstammen ökar, på grund av deras förmåga att få fler och större kullar. Därför är det dags att fundera på hur vargstammens storlek beräknas.

De löften angående jakten som gavs inför folkomröstningen om EU för 20 år sedan hade inte mycket substans. Makten över jakten i Sverige utövas numera i Bryssel.

Debatten kring vargstammens utveckling syns inte avta trots att riksdagen fattat beslut om intervall för lägsta nivå på stammen och att Naturvårdsverket satt ner foten och lagt en miniminivå på 270 och spetsat med ytterligare 60 vargar. Det har blivit en valfråga.

Få tillfällen har ställt en politiker så villigt i situationen att göra en pudel som onsdagen den 7 maj under tv-programmet Toppkandidaterna i SVT. Under programmets senare del fick jag ett antal snabbfrågor i följd varav en löd ”ska EU kunna stoppa den svenska vargjakten?”. Mitt svar, var ja.

EU-kommissionen har tagit fram ett manifest för människors samexistens med stora rovdjur i Europa, ”Coexistence between People and Lage Carnivores”, som inte bådar gott för landsbygdsbor och jägare. Trots att den första versionen redigerats är det fortfarande ett illavarslande dokument. Det skriver Calle Seleborg i en debattartikel.

För Sveriges 300.000 jägare är jaktfrågorna viktiga inför valet till Europaparlamentet. EU har idag ingen kompetens att besluta om jakten och så ska det förbli. Det håller företrädare för alla partier med mig om när de får frågan från jägarhåll. Men i Bryssel svajar det rejält. Risken är stor att det slutar med att jakten i allt högre grad styrs från EU i framtiden.

Med dagens rovdjurspolitik bevaras inte gråvargen som en utrotningshotad art. Istället skapas en ny art, en ny predator, i den svenska naturen.

Landsbygdspartiet oberoende vill inte ha någon frilevande varg i Sverige. På förekommen anledning kommer här ett förtydligande av vårt partiprogram.

Naturvården i Sverige har en del av sina rötter i lokala jaktvårdsföreningarnas arbete med att bevara jaktbart vilt. Svenska Naturskyddsföreningen bildades år 1909, men redan år 1825 hade hovjägmästaren Herman Falk lyckats genomdriva ett tioårigt förbud mot älgjakt. Kanske har vi honom att tacka för att älgen finns i Sverige.

Med anledning av att Rikspolisstyrelsen skyller de långa handläggningstiderna för licensärenden på jägare och sportskyttar.

I flera år har Jägareförbundet utbildat viltundersökare, jägare som ska kunna göra en grundläggande undersökning av fällt vilt. Men hur många vet vad en viltundersökare är och gör? Varför marknadsför inte förbundet sin verksamhet?

Den utveckling som beskrivs i artikeln ”150.000 kronor för en björn” på svenskjakt.se är i själva verket en dödsstöt mot den svenska jakten som vi känner den. En annan siffra är 10.000 kronor för ett dygns älgjakt.

I ett öppet brev till Länsstyrelsen i Västerbotten kritiserar Jägareförbundet och två fågelhundsklubbar förändringarna av småviltjakten.

Allt eftersom vargstammen växer blir inventeringarna sämre och sämre. Forskarna hade från början kontroll på i stort sett samtliga individer. Anslagen har sedan släpat efter. Men det finns lösningar på problemet.

Efter många om och men och med sju års misslyckanden i bagaget fick så regeringen igenom sin proposition om en ny rovdjurspolitik. ”Fritt fram för vargjakt”, sa en glad talesman för Alliansen.

Jag har länge tänkt skriva ett positivt inlägg om jakten, vad den betyder för mig och vad den betyder för samhället. Tyvärr har det kommit en hel del vargcirkus av det mer absurda slaget emellan, men nu har det blivit dags.

Det krävs att vi ändrar lagar och arbetssätt för att till exempel bättre dra nytta av kött från vildsvinen. Det skriver två M-politiker i en debattartikel i Svenska Dagbladet. Men har de verkligen tänkt klart här, undrar Thomas Ekberg. Vi…