Jag läser att Rovdjursföreningen fått en ny ordförande. Spännande, men låt oss titta på vilka typer av engagerade människor som kan finnas i föreningar av det här slaget.

Om en månad ska Naturvårdsverket börja dela ut pengar ur Viltvårdsfonden, som till 100 procent finansieras av människor som arbetar hårt för att vi även fortsättningsvis ska ha Europas bästa viltvård. Pengarna ska gå till organisationer som i ett debattinlägg nyligen beskriver dessa viltvårdare närmast som lustmördare.

Naturskyddsföreningen och Rovdjursföreningen uppmanar nu EU-kommissionen att ta den svenska regeringen till EU-domstolen för brott mot fridlysningsreglerna för varg.

Naturskyddsföreningen säger sig vara för skyddsjakt på närgångna vargar. Ändå överklagade Naturskyddsföreningen länsstyrelsens beslut om skyddsjakt på det vargpar som revirmarkerade på hustomter i Hälsingland.

Bara dagar efter att de nya reglerna för hur Naturvårdsverket ska fördela jägarnas pengar i Viltvårdsfonden införts, börjar huggsexan. Först i kön står Naturskyddsföreningen och rovdjurscentret De 5 stora som vill ha miljonbelopp för att gynna vitryggig hackspett och informera om varg.

En mer demokratisk ekonomi krävs för att stoppa klimathotet och andra miljöproblem. Det skriver Fältbiologernas i sitt nya program för miljörättvisa.

När man tittar på hur Naturskyddsföreningen driver frågor om svensk natur och biologisk mångfald i dag, är det lite som tyder på att föreningen ens lever upp till den officiella beteckningen – en medlemsstyrd, ideell miljöorganisation.

När opinionen svänger till jägarnas fördel, för jakt och mot rovdjur, tvingas Naturskyddsföreningen att tänka om.

Endast dagar hinner gå efter att vi bjudit in Jägareförbundet till en försonande fredspipa innan Torsten Nilsson i Jägareförbundet Uppsala län, tar stridsyxan i högsta hugg. Det får det nyligen så välsmakande julbordet att vända sig i magen.

Det var förutsägbart att Naturskyddsföreningen hyllar Jägareförbundets ställningstagande när det gäller att vilda djur (varg) inte ska orsakas onödigt lidande, på grund av svårtolkade lagar och ”rädda” tjänstemän inom berörda myndigheter.

Naturskyddsföreningen underblåser en tystnadskultur och illegal vargjakt, genom att i tid och otid överklaga alla strävanden till laglig och förutsägbar förvaltning av våra rovdjursstammar.

Med Naturskyddsföreningens nya syn på jakten isas blodet i ådrorna på människor med ett stort naturintresse.

Naturskyddsföreningen har nu överklagat förvaltningsdomstolens besked om att vinterns vargjakt inte bryter mot lagstiftningen. Föreningen begär att jakten i Värmland och Gävleborg stoppas.

Fallet med den skadskjutna vargen i Linghem i Dalarna som myndigheterna inte eftersöker, är ett utmärkt exempel på när vi i Naturskyddsföreningen anser att Jägareförbundet kan göra ett viktigt arbete.

Länsstyrelsen i Gävleborg avfärdar påståenden från bland annat Naturskyddsföreningen att beslutet om licensjakt handlar om genetiskt viktiga vargar.

Moderata riksdagsledamoten John Widegren reagerar starkt på att miljöåklagare Åse Schoultz har utsetts till expert i miljödepartementets utredning om artskyddsförordningen.

Naturskyddsföreningen är en folkrörelse med en vision om en hållbar framtid på en planet. I det arbetet är fakta och forskning lika viktigt som aktivism och engagemang – här finns helt enkelt ingen motsättning.

Sveriges största ideella miljöorganisation har förfallit till att driva aktivism, spela på känslor och prioritera pengar före resultat. Den svenska miljön och den biologiska mångfalden betalar ett högt pris för denna strategi.

Det blir ingen utökad licensjakt på lodjur i Dalarna. Och lodjursjakten stoppas heller inte i något av de län där länsstyrelsens jaktbeslut har överklagats av jaktkritiska föreningar.