Länsstyrelsen i Dalarnas län har beslutat att ändra gränserna för Bjursås, Gimmens, Lumshedens och Noppikoski älgförvaltningsområden. Beslutet har fattats i samråd med länsstyrelserna i Jämtlands och Gävleborgs län. Beslutet berör även älgförvaltningsområden i Gävleborgs län och träder i kraft 1 mars 2021.

En begränsande faktor vid adaptiv älgförvaltning är att de flesta har en alltför dålig kunskap om hur olika inventeringsmetoder fungerar. Spillningsinventeringen har så stora brister att metoden inte kan användas som ett lämpligt verktyg inom älgförvaltningen.

Länsstyrelsen i Jämtland har beslutat att ändra gränserna för älgförvaltningsområdena Berg och Härjedalen, efter samråd med länsstyrelserna i Gävleborg och Dalarna. De nya gränserna gäller från 1 mars 2021.

När det inte går som tänkt för staten via Sveaskog, Skogsstyrelsen och övriga intressenter i skogen har de ett gemensamt ordval – utrota. Och det är inget nytt utan så har det varit genom åren.

Länsstyrelsen i Norrbottens län säger nej till Sveaskogs begäran om att avliva älgar med hjälp av helikopter, drönare och snöskoter.

Sveaskog för fram hotet mot vårt klimat och att älgen hindrar oss att nå ett fossilfritt samhälle. Det statliga bolagets argumentation är upprörande.

Att man vid vissa tillfällen och platser behöver skjuta någon älg under februari månad måste vi jägare acceptera. Jag ställer mej dock inte bakom Sveaskogs skyddsjakt, då vintern börjar närma sig sitt slut.

Sveaskog vill svara på några vanliga påståenden gällande älgbete och Sveaskogs skötselprogram som framkommit i debatten. Genom detta bemöter företagets skogsvårdschef Mikael Lundberg flera inlägg som publicerats på Svenskjakt.se.

I jägarleden växer nu kritiken mot statliga Sveaskog som vill upplösa ett viltvårdsområde och skyddsjaga älg från helikopter.
K G Abramsson, ordförande för Jägareförbundet Västerbotten, riktar svidande kritik mot Sveaskogs agerande.

Staten genom Sveaskog är en stor skogsägare som har uppdrag att förvalta våra skogar på ett ansvarsfullt sätt genom att bedriva ett effektivt skogsbruk kombinerat med ett ambitiöst naturvårdsarbete. Men hur är det med den saken, egentligen?

Lars Johansson, chef skog och mark vid Holmen skog i Västerbotten, säger att det övergripande skälet till att bolaget vill att Hornmyrs viltvårdsområde löses upp är att det saknas samsyn i älgförvaltningen. Sveaskog vill inte kommentera frågan.

Styrelsen för Hornmyrs viltvårdsområde är starkt kritiskt till främst Sveaskogs och Holmens agerande.
Enligt ordförande för viltvårdsområdet, Jan-Erik Lindholm, agerar skogsbolagen både hotfullt och arrogant.

Statliga Sveaskog och Holmen vill upplösa Hornmyrs viltvårdsområde utanför Lycksele.
En av anledningarna är att bolagen tycker viltvårdsområdet skjutit för få älgar.
Länsstyrelsen har ännu inte beslutat om området och föreningen ska lösas upp.

Ägaren till kraftledningen ville röja bort all växtlighet under ledningen. Då reagerade sju markägare i området och skrev skötselavtal med ledningsägaren.
– Tar vi bort maten för älgarna så ökar betesskadorna på andra ställen. Nu får vi själva ta ansvar för röjningen, säger Håkan Svartvik, skogsägare i Värnäs.

I debattartikeln ”Hög tid att aktivera jaktvårdskretsarena” anser skribenten att älgförvaltningsgrupperna fattar odemokratiska beslut. Vi gör mycket i grupperna, men några beslut tar vi inte – varken odemokratiska eller demokratiska.

Jägareförbundets jaktvårdskretsar borde ges yttranderätt i älgförvaltningen.

Länsstyrelsen i Västerbotten säger nej till Sveaskogs ansökan om att få skyddsjaga 50 älgar i Lycksele.

Älgen verkar ha gått från att vara skogens konung till att bli skogens parasit.

En känsla av obehag infinner sig när man läser Sveaskogs ansökan om skyddsjakt på 50 älgar i ett område i Lycksele kommun. Jakten föreslås bedrivas från helikopter, från snöskoter och med hjälp av drönare.