Skolverket vill ta bort jakten, det vill säga rätten till att jaga och hantera vapen på gymnasieskolor i utbildningssyfte. Deras argument är att de inte vill att det ska bli skolskjutningar så som i USA, Tyskland och Finland. Men vet de hur mycket vapen- och säkerhetshantering som görs på de svenska skolorna?

Sju av tio konsumenter vill köpa svenskt lammkött men den svenska produktionen räcker bara till tre av dem. Vi kan och vill förse marknaden med lammkött, men med nuvarande rovdjurspolitik går inte det.

Samtidigt som Sveriges regering representerar en linje i vapenfrågan som förankrats i riksdagen, ställer Miljöpartiets Bodil Valero krav i Europaparlamentet som är mer långtgående än kommissionens förslag. Det är anmärkningsvärt.

Dalarna och Gävleborg har förmodligen landets högsta rovdjurstryck. Det drabbar Dalfolket och Gävleborgsborna på olika sätt. Angrepp mot tamdjur av rovdjur i allmänhet och vargar i synnerhet är ett problem som inte längre får nonchaleras från Stockholm och Bryssel.

Öppet brev till ledningen för Jägmästarutbildningen på Sveriges lantbruksuniversitet.

I min jaktvårdskrets, Heby kommun, har rovdjursövervakning med kamera ifrågasatts och i vissa fall stoppats utan att någon förklaring lämnats, om man bortser från att man inte vill ha länsstyrelsens tjänstemän springande i skogen.

Miljöpartiets miljöpolitiska talesperson Stina Bergström föreslog nyligen att Svenska Jägareförbundet ska fråntas det allmänna uppdraget om viltvård. Efter att landsbygdsminister Sven-Erik Bucht uttalat sig i frågan är det uppenbart att det är Miljöpartiet som bestämmer över regeringen i jaktfrågor.

Tidigare i år beslutades det om en ny träffbild för älgfiguren, med en mindre målbild än tidigare. När vi medlemmar i Jägareförbundet vågar ställa höga krav på oss själva på skjutbanan tror jag vi kommer att nå nya höjder på skjutbanan, men dessutom inom inte helt väntade områden.

Det finns alltid mer att vinna på samarbete än konkurrens, i synnerhet när man driver gemensamma frågor. Jag vill se ett samarbete mellan de två jägarorganisationerna.

Är det inte dags att acceptera att Naturskyddsföreningen med flera har lagstöd för sina överklaganden och att Sveriges regering och riksdag inte kan överrida ingångna internationella avtal? Nu är det hög tid att börja jobba för en förändring av Art- och habitatdirektivet eller att få vargens skyddsklass ändrad.

Länsstyrelsen uppskattar att det finns mellan 1.000 och 2.000 åtelkameror uppsatta i Uppsala län. Samtliga saknar tillstånd. Oavsett förenklingar av regelverk kommer dessa att finnas kvar. Det är hög tid att tillståndskravet slopas.

Karl-Erik Nyberg är mycket kritisk till hur politiker och myndigheter hanterar vargfrågan, och han tycker inte att Jägareförbundet agerar tillräckligt kraftfullt för att få till en förändring. Nyberg får svar direkt av Torbjörn Lövbom i förbundets rovdjursråd.

Nyligen avslöjades att Naturvårdsverket gett tre miljoner kronor till Naturskyddsföreningen i ett projekt för att pröva lagligheten i riksdagsbeslutet om förvaltningsjakt på varg. Man kan tycka vad man vill om vargjakten, men att intresseorganisationer får betalt av staten för att lobba emot demokratiskt fattade beslut är anmärkningsvärt.

Per Stenquist skriver i debattartikeln ”Det finns ju ändå inte inget älgkött i butiken” att han kämpat en livslång kamp för att få tag i viltkött utan att lyckas. Han har uppenbarligen inte kollat speciellt noga i affärerna, för där finns vilt av alla möjliga slag.

Europaparlamentet har nyligen, otroligt nog, röstat nej till en modernisering av Art- och habitatdirektivet. I denna moderna dynamiska sammanslutning som EU är, är det märkligt att ett direktiv som så kraftigt inverkar på människornas vardag inte går eller får förändras för att möta dagens krav.

I debattartikeln ”Det finns ju ändå inget älgkött i butiken” beklagar sig Per Stenquist över att han inte får tag i viltkött. Tråkigt att du inte haft tillgång till viltkött under ditt liv. Själv äter jag nästan bara vilt när det kommer till rött kött. Och ja, jag jagar själv.

Nu har landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) förstått att det kokar i glesbygden och därför vill han inte svara på frågor angående vargen och än mindre lösa problemen. Taktiken nu är att vänta med att svara i flera månader tills ilskan har lagt sig, och sedan händer inget förrän det sker samma sak nästa år.

Jag läser i debattartikeln ”Ett slöseri med det bästa köttet” på svenskjakt.se att vi bjuder bort älgkött till vargen när det efterfrågas i butiker. Vilket älgkött, undrar jag.

Ibland blir jag så trött att tårarna kommer. Jag är rädd att tappa fokus, känner sorg över djur som dödats. Men mest över att vi förlorat livet vi en gång hade. Det liv som vi nu för en förtvivlad kamp för att få tillbaka. Mot vargvärnarna, mot domstolarna, mot den förda politiken.