Alliansen vill ha 170–270 vargar som golv i populationen. Socialdemokraterna vill ha 200, men Löfven vill att experterna ska ange bevarandestatus. Jägareförbundet vill ha 150 vargar söder om renbetesområdet.
Alla partier är överens om att vargkoncentrationen är för hög i Värmland och Dalarna men ingen av dem kan förklara hur det ska gå till att beveka EU.
Detta innebär samexistens med stor vargförekomst i det svenska kulturlandskapet vilket alltmer börjar ta en ände med förskräckelse.
Denna sommar har vargattacker, främst på får, avlöst varandra. 100-tals får har dräpts, fårfarmarna är förtvivlade och många börjar nu avsluta sina företag.
I enstaka fall beviljas skyddsjakt på någon enskild vargindivid. En lagändring har dock gjort att överklagan av dessa skyddsjakter nu endast går till Naturvårdsverket, vilket gjort det svårare för olika värnarorganisationer att kunna stoppa jakten. Ingen licensjakt är ännu beslutad.

Stort mörkertal
Enligt Naturvårdsverket har vi idag 370 vargar, årets valpar inte inräknade. Det är också bara revirvargar eller familjegrupper som ingår i dessa 370 så mörkertalet är stort.
Vi antar här att den verkliga siffran är drygt 600 vargar. Med en licensjakt på 30 djur, fem procent av stammen, en mortalitet på 13 procent, så hamnar vi på ett 80-tal djur.
Med en reproduktion på 15–20 procent har vi ett tillskott på upp till 120 vargar. Då skulle stammen i slutändan öka med 40 djur per år!
Med en sådan förvaltning skulle all mänsklig aktivitet med tamdjurshållning och jakt på landsbygden söder om renbetesområdet omöjliggöras. Redan idag är detta mardrömsscenario verklighet på många håll.

Skrapa på ytan
Förvaltning av varg med licensjakt har provats både i Ryssland och i USA. I inget av dessa länder har detta fungerat. Därför vore det naivt att tro att det skulle fungera bättre här.
En licensjakt som fungerar som ett skrap på ytan förvärrar endast situationen. Reviren störs, flyttar runt och vargarna sprider sig utom all kontroll ännu värre än idag.
Även om man får tillstånd att skjuta dessa fem procent eller upp mot det dubbla så är resultatet på årsbasis en ökning av stammen, plus att reviren skingras och sprider sig. Dessutom tenderar dessa vargar att lära sig hur man lurar jägarna.

Revir för revir
Varg måste, enligt de erfarenheter som gjorts på andra håll, jagas och skjutas ut revir för revir tills man nått det antal revir som våra myndigheter anser nödvändigt.
Vi inom Folkaktionen Ny Rovdjurspolitik anser dock att varg inom det svenska eller det västeuropeiska kulturlandskapet inte är förenligt med mänskliga aktiviteter och ska därför inte få finnas där. Detta får vi varje dag bevis på genom braskande nyheter i media.
Men hur tänker då våra myndigheter? Redan idag har vi så stora problem med varg att tamdjurshållning och jakt på stora delar av den svenska landsbygden börjar bli omöjlig.
Som inte allt detta var nog så har vi ju alltjämt en ohämmad tillväxt av varg och till råga på allt vill Naturvårdsverket fortfarande plantera ut vargvalpar!
Ska man nu som myndigheterna önskar, förvalta en redan ohållbar situation, är boskapsskötsel och jakt i Sverige söder om renbeteslandet som sagt omöjligt.

Avsikten att vinna tid
Meningen med rovdjurspropositionen kan aldrig ha varit ämnad att decimera vargstammen och lätta på rovdjurstrycket. Detta är hur tydligt som helst. Meningen har varit att vinna tid. Nytt val, nya regeringar och ny EU-kommission att ta rygg på.
Vi konstaterar att kunskapen i frågan, liksom engagemanget för landsbygdsbefolkningen, är totalt obefintlig hos de traditionella partierna. Landsbygdsbefolkningen förstår detta och missnöjesröstar på Sverigedemokraterna.

Ett litet hopp
Kanske har ändå något blivit till det bättre. Den nya EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Junkers val av miljökommissionär inger lite hopp.
Miljöorganisationerna är rädda för minskat inflytande över den nya EU-kommissionen och dessutom räds man över att habitatdirektiven kommer att försvagas.
Ett så kallat konkurrensfilter kommer troligtvis att ställas mot alla miljöinitiativ. I vargfrågan torde detta visa sig när man väger vargförekomst mot den stora predationen på tamdjur och det ekonomiska bortfallet på grund av rovdjur.

Gunnar Jakobsson
Folkaktionen Ny Rovdjurspolitik