Med en älgstam på ett djur per tusen hektar är äbinresultatet med åtta procent betesskador i Malå i mellersta Lappland en skriftlig bekräftelse på hur illa ställt det är med älgens naturliga vinterföda i norr. Dessutom talar det mesta för att samma situation snart kommer i dagen över riktigt stora områden.

Vi lever i en tid då ekologiskt, hållbart och rättvist är de gyllene ledorden. Tyvärr finns det produkter som trots detta hamnat i fel fack i de gröntänkande hjärnorna. Viltskinnen till exempel. Värdelösa i penningvärde och nedsmutsade av aktivister hamnar de oftast i gropen eller i bränntunnan.

Vi jägare måste ta viltets parti när det jagas av olämpliga hundar. Förtroendet vi åtnjuter har tagit lång tid att bygga upp, men kan raseras under en förmiddags jakt.

Det är för många kockar i dagens viltsoppa. Jägareförbundet har helt rätt i att en ny viltmyndighet behövs. Om alternativet till att inte få en renodlad viltmyndighet är att låta nuvarande ordning råda, så är det ett misslyckande.

Det är beklagligt att regeringen inte ser problemen som djurrättsextremister skapar för människor på landsbygden. Djurrättsextremismen utgör ett allvarligt angrepp på demokratin.

Hemlig telefonavlyssning har vid flera tillfällen använts av miljöåklagarna vid utredningar av jaktbrottsmål. Dessa rutinmässigt upprepade, enligt RÅ ”ringa tjänstefel” begångna av miljöåklagarna, måste nu stoppas av ansvariga myndigheter. Vårt fortsatta förtroende för rättssystemet och hänsynen till de oskyldigt drabbade kräver att detta sker snarast.

I debatten om rätt ras till vilt har debattörerna rätt i att det inte är okej när hunden ger sig på viltet. Men det är fel att ta upp vissa raser. Hundar är individer och det kan gå snett om de kanske hamnat i fel händer under injagningen.

Regeringen går allt för långt när EU:s vapendirektiv nu ska implementeras i svensk lagstiftning. Moderaterna kommer att arbeta för att stoppa dessa förslag. Regeringens hetsjakt på laglydiga jägare och skyttar måste få ett slut.

I ett par nyligen införda debattartiklar på svenskjakt.se diskuteras vilka raser som är lämpliga att använda vid jakt på olika vilt. Som jag ser det är problemet lättlöst – sätt munkorg på hundar som tenderar att bita viltet.

I debattartikeln Jaga rätt vilt med rätt hundar hävdas att laikan som ras är lämplig att jaga vildsvin med. Jag har med egna ögon sett motsatsen.

Jag tittar en del på jaktfilmer på Youtube under den lite längre ”icke-jaktsäsongen” här uppe i Norrbotten. Jag har noterat att utbudet av sämre och ”överblivna” plotthundar har ökat.

Debatter om älgen som skogens parasit är inget nytt. Påhoppen poppar upp med åtta–tio års mellanrum, med samma avsändare, Skogsstyrelsen.

Hur kan en åklagare på ett opartisk och objektivt sätt leda en förundersökning när hon redan från början ser oss jägare som några presumtiva brottslingar?

Det diskuteras ständigt om hur stor den illegala jakten på varg är. Siffror på 60–80 individer per år har nämnts, liksom att hälften av alla vargar som dör är illegalt dödade. Jag beslöt mig för att kolla upp vad man vet och lämnar vad man tror därhän.

Fokus måste ligga på att bekämpa de illegala vapnen, inte de legala, skrev socialdemokraterna Morgan Johansson, då ordförande i justitieutskottet, och Sven-Erik Bucht, då regionpolitisk talesman, i debattartikeln ”Regeringen fokuserar på fel vapen” den 18 mars 2014 på svenskjakt.se.

Är måluppfyllnad av avskjutning ett bättre styrmedel än spillningsinventeringen inom den adaptiva älgförvaltningen? Det frågade Carl Dahlöf i debattartikeln ”Realistiskt intervall bättre för älgförvaltningen”.

Vi hör ofta i debatten från regering och riksdag att förvaltningen av vilt ska handhas så nära invånarna som möjligt. Vi uppfattar dessutom att det råder ganska stor enighet om detta bland de politiska partierna. Men hur fungerar det i praktiken?

Vårda inte din skog. Då uppnår du biologisk mångfald och riskerar expropriering av din skog. Så känns det i dag för många privata skogsägare.

I går meddelades att riksåklagaren ska avgöra om inte bara åklagaren i Västmanlandsfallet, utan också tingsrättdomaren som tog beslutet om illegal telefonavlyssning, ska utredas för tjänstefel. Ett välkommet besked. Det handlar ytterst om tilltron till rättsväsendet