Det är ingen mänsklig rättighet att få terrorisera sin omgivning med dessa fyrverkeripjäser. Inte bara hundar blir vettskrämda av smällandet.

Endast dagar hinner gå efter att vi bjudit in Jägareförbundet till en försonande fredspipa innan Torsten Nilsson i Jägareförbundet Uppsala län, tar stridsyxan i högsta hugg. Det får det nyligen så välsmakande julbordet att vända sig i magen.

I ett av polisen hemligt avlyssnade telefonsamtal mellan mig och Karl Hedin registreras vad jag anser vara mina politiska åsikter. Jag är inte misstänkt för brott, och har vad jag vet inte begått något. Det här är ett exempel på varför jägarnas organisationer måste ta Riksåklagarens begäran om utökade möjligheter att avlyssna oskyldiga jägare på största allvar.

Snabba vassa ljud från fyrverkerier riskerar att skrämma även hundar som är vana vid jaktskott.

Hur mycket spannmål behöver en vegan? Hur ska de få föda när grödan torkar bort?

Det var förutsägbart att Naturskyddsföreningen hyllar Jägareförbundets ställningstagande när det gäller att vilda djur (varg) inte ska orsakas onödigt lidande, på grund av svårtolkade lagar och ”rädda” tjänstemän inom berörda myndigheter.

Mer än smällen i sig verkar det vara situationen som avgör om hunden blir rädd eller inte. Hundar känner av om husse och matte inte ger trygghet och säkerhet.

Naturskyddsföreningen underblåser en tystnadskultur och illegal vargjakt, genom att i tid och otid överklaga alla strävanden till laglig och förutsägbar förvaltning av våra rovdjursstammar.

Jägarnas köttkonsumtion består mest av älg, rådjur, vildsvin, hjort och småvilt. Förutom att vildsvin förser sig från åkrar så åtgår inget spannmål för att producera detta kött.

Med Naturskyddsföreningens nya syn på jakten isas blodet i ådrorna på människor med ett stort naturintresse.

Jag har sökt en del på nätet och försökt förstå varför det har blivit ett sådant stort problem med nyårsfirande och hundar, utan att hitta några direkta svar.

Det är inte många glada texter under rubriken Opinion på Svenskjakt.se. Här är en text om något som gör mig glad.

Fallet med den skadskjutna vargen i Linghem i Dalarna som myndigheterna inte eftersöker, är ett utmärkt exempel på när vi i Naturskyddsföreningen anser att Jägareförbundet kan göra ett viktigt arbete.

För att få ett kilo nötkött krävs det sju kilo spannmål. Om alla var veganer skulle det krävas mindre odlingsmark.

Under hösten har vi i media berättat hur Sveaskog behandlat vårt jaktlag. Vi har under lång tid försökt få ansvariga i bolaget att inse att anställdas arbetssätt inte överensstämmer med bolagets interna policy.

Om viljan finns och alla inblandade anstränger sig tror jag att det kan fungera med varg kontra människor. Men då måste alla bjuda till, myndigheter, jägare och vargvärnare.

Det råder delade meningar om blyets vara eller icke vara i ammunition, men för mig blir det en ickefråga, en fråga som det läggs ner alldeles för mycket energi på, samt ur min skjutvinkel, fel skjutriktning.

De myndigheter som har möjlighet att besluta om fortsatt eftersök på den skadade vargen i Linghed i Dalarna men inte gör det, borde anmälas för djurplågeri.

Varför finns det inga regler som skyddar de vilda klövdjuren? I första hand tänker jag på älgen som ju är utrotningshotad inom flera områden.