Torbjörn Lövbom har i sitt svar på debattartikeln "Jägareförbundets vapenpolicy otidsenlig" naturligtvis rätt i att vi behöver reflektera över hur jakten påverkas av den icke-jagande allmänhetens ögon och förhålla oss klokt till det. Man ska dock inte överskatta betydelsen av om en gevärskolv har pistolgrepp eller inte.

Jägareförbundets vapenpolicy är otidsenlig och utgör ett hinder för en effektiv och etiskt invändningsfri jakt, skriver debattörerna Leif Häggström och Christer Mattsson. De får svar direkt av Jägareförbundets Torbjörn Lövbom som menar att det är viktigt att göra avvägningar mellan det jaktliga ändamålet, och hur samhället i övrigt uppfattar ett vapen.

När järnvägssträckan Ockelbo–Järbo trädsäkrades efter stormen Gudrun påtalade vi för Banverket risken för älgolyckor om inte slyet röjs bort regelbundet. Men något intresse att lyssna på oss fanns inte.

Jägarnas pengar i Viltvårdsfonden används för att finansiera Naturskyddsföreningens naturvårdsprojekt. Det är hög tid att andra grupper än jägarna också betalar för att vistas i skog och mark.

Vilket värde har en vargtik som upprepar beteendet att döda jakthundar? Vilket värde har löshundsjakten i ett vargrevir i Hälsinglands skogsbygder? Vilka värden står på spel när det blir omöjligt att uppnå älgförvaltningens mål?

Miljöminister Åsa Romson sa i en debatt i Agenda med Centerpartiets Anders W Jonsson att forskarna ska komma med ett nytt svar på hur många vargar vi ska ha. Men är det inte politiken, med experters underlag, som ska besluta i denna typ av ärenden?

I debattartikeln nedan bemöter Jägareförbundets ordförande Björn Sprängare och generalsekreterare Bo Sköld ministrarna Buchts och Romsons inlägg på SvD Brännpunkt där de föreslår att vargfrågan utreds på nytt. Deras debattartikel kan läsas genom att klicka på länken här intill.

Typiskt när politiker inte kommer överens är att tillsätta en utredning. Nu ska vi ännu en gång utreda en fråga som vi inte behöver utreda ytterligare eftersom vi vet allt vi behöver veta.

Så har ”samarbetsregeringen” S och MP äntligen kunnat enas i en fråga. Olyckligtvis för alla som bor på landsbygden i vargtäta områden handlar det om att riva upp reglerna kring jakten på varg.

Klas Staffas hund vargdödades i höstas. Nu riktar han nedanstående hälsning till medlemmar, och blivande sådana, i Svenska Jägareförbundet.

Man brukar säga att om man kör över någon tillräckligt många gånger så kommer den överkörde att på något sätt se till att det upphör. Nu är det politikerna i riksdagen som ligger illa till.

Under årens lopp är det många jägare som fått känna på motståndarnas vrede. Oftast gäller det jakt efter de stora rovdjuren, men även bara det faktum att man är jägare.

Jag har länge frågat mig vad det är som är bra med varg i skogen. Vargen är inte utrotningshotad. Den är ett hot mot landsbygden genom att den dödar tamboskap och hundar.

Oron för inavel i vargstammen är inte obefogad, som Bertil Eriksson tror i en insändare här på svenskjakt.se. Inaveln finns redan bland vargarna.

11-åriga Lova skriver i den här insändaren om sina tankar om varg. Hon vänder sig till dem som motsätter sig vargjakten och som på olika sätt protesterar mot den.

När den nya älgförvaltningen infördes år 2012 var vi nog många som trodde att detta skulle bli bra. Till och med riktigt bra, trots att vissa regler förmodligen inte skulle föra älgförvaltningen framåt. Tyvärr har förhoppningarna inte infriats.

Vargjakten är i stort sett avslutad för i år. De tilldelade vargarna har skjutits utan några egentliga problem. Vilket inte är så konstigt med tanke på den låga tilldelningen. Men jag tror att detta är något vi får nöja oss med för nu.

Jag motiverar min jakt med att jag bara äter djur som jag själv skjutit, därför att jag vet att de levt ett bra liv. Jag tar hand om köttet och för inte bara en kunskap vidare – utan också en historia som riskerar att gå förlorad. Att lyfta fram jaktens helhet är viktigt när vi ska motivera jakten för allmänhet och framtida beslutsfattare.

I etikdebattens spår finns i dag en fråga som jag känner är nödvändig att ta upp. Jag har med åren som gått efter att vildsvinen etablerat sig på allvar, bekymrat kunna konstatera att den ohämmade utfodringen med otvättade sockerbetor i skog och mark verkar fortsätta och i vissa områden till och med öka.