Jag tror inte att vi ska lägga ner så mycket mer energi på att klaga på antalet vargar och istället se framåt. Nu står vi inför många nya frågor.
• Blir det något rättsligt efterspel? Med EU och allt som verkar vara på tapeten?
• Blir det någon licensjakt nästa år?
• Hur ska vi hantera de militanta och stundtals rabiata värnarna?
• Hur ska vi få med oss flera in i de upplystas samvaro, alltså få folk att få upp ögonen för problemen som vargen skapar?

På den sista frågan tror jag mig delvis ha svaret.
Jägareförbundet har på senare tid lyft problemet med bilder på sociala medier.

Inget konstigt för jägare
Ni vet alla vilka bilder jag talar om. En passad älg med magen liggandes bredvid, en blodfläckig vintervit hare eller en varg liggande i en stor pöl av blod. Eller en posering med ett löjligt flin över hela ansiktet.
Detta är inget konstigt för oss jägare. Vi vet hur glad man är över att äntligen få skjuta den där stora älgen, eller haren som trilskats i timtal. Och vi vet också att djuren blöder och att man tar inälvor ur älgen.
Men detta vet inte nödvändigtvis ”Svensson”.
Senaste veckans alla publiceringar av skjutna vargar i ett vintervitt landskap ser mycket värre ut än vad det är, det vet jag.

God jaktetik
Men vi måste tänka oss för nu. Den svenska jägarkåren har allas ögon på sig i dessa dagar. För ett otränat öga kan en död varg liggandes i sitt eget blod se hemsk ut.
Jag tycker att vi måste tänka till och ta vårt ansvar för en mycket större fråga! Att lyfta fram jägarkåren som en folkrörelse med mycket god jaktetik, stor empati och som sanna djurvänner.
Det kommer vi att vinna på i det långa loppet!

Sofie Rockmyr
Högboda