Här följer Thorbjörn Perssons slutreplik i debatten som följt på Evald Hellgrens debattartikel Älgarna betalar sin mat.

När systemet med älgskötselområden infördes var intentionerna att flytta ansvar och förvaltning till en lokal nivå där styrelser har en bättre kontroll över älgstammen i sitt område. Med hjälp av jaktlagen i området kan ta de beslut som krävs för en god förvaltning.

Svar på Thorbjörn Perssons replik angående mitt inlägg Älgarna betalar sin mat.

Risken för att en vargstam på 100 inavlade vargar ska dö ut inom ett sekel är 10 procent – givet de värsta katastrofer forskarna kan tänka sig. Nu har Naturvårdsverket bestämt att det behövs minst 300 vargar (varav 30 i Norge).

Replik på Evald Hellgrens debattartikel Älgarna betalar sin mat. Det vore intressant om skogsägaren/jägaren gjorde en kalkyl över vad han skulle tjäna om han avverkade ett hektar per år och sedan fonderade överskottet efter att skogsvården är utförd enligt de…

En kalkyl över det ekonomiska utfallet av en tallplantering börjar med ett stort underskott. Men hur blir det om man gör en kalkyl över inkomsterna från älgar istället för att vänta hundra år på att tallplantorna ska betala för sig?

Jag tror att domen som avkunnades i kammarrätten i Göteborg den 2 april 2013 kommer att få mycket stor betydelse för den svenska älgjakten i framtiden.

Det är dags att ta tillbaka äganderätten i landet Sverige. Får de osnutna på landets länsstyrelser fortsätta med sin EU-styrda verksamhet kommer landsbygdsbefolkningen som överlever få sin näring genom att suga på tummen.

Riksdagen har fattat beslut om att de stora rovdjuren ska förvaltas. All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare. Då borde vi acceptera besluten oavsett om vi är en myndighet, en naturskyddsförening eller en förening som organiserar jägare. Det är demokratins spelregler.

När den nya älgförvaltningen sjösattes fanns förhoppningen att man skulle följa en av de få positiva sidor som fanns med det nya systemet, nämligen att skapa älgförvaltningsområden med utgångspunkt från naturliga och av människan skapade barriärer i naturen. Tyvärr blev det inte så.

I senaste numret av Svensk Jakt finns ett inlägg under vinjetten ”Bakpasset” som jag verkligen kan stryka under. Det gäller säkerhet och seriositet i den så kallade säkra hanteringen av specialbagage (läs vapen) på flyget.

Miljörörelsen vill inte bara stoppa vargjakten utan också jakten på säl. Men det är bara halva sanningen. Sanningen är att miljörörelsen vill stoppa all småskalig näringsverksamhet på land och till havs. De vill stoppa all jakt, ja de vill stoppa vårt demokratiska samhälle i en malpåse.

Sverige är det EU-land som har störst och mest unika naturvärden. De har tillkommit genom demokratiska beslut i ett demokratiskt samhälle. Dessa värden är Naturskyddsföreningens ordförande beredd att ersätta med ett system byggt på kapitalets kortsiktiga vinstintressen.

För några år sedan var vargen hotad på grund av inavel. Trots det har vi nu en livskraftig vargstam som förökat sig lavinartat. Nu finns ett antal genetiskt viktiga vargar att vara rädd om – till vilket pris?

Människoföraktet lyser allt klarare i höstmörkret. Rovdjurspropositionen röstades igenom. Bra tyckte de flesta drabbade, tills det stod klart att Naturvårdsverket ska ha ansvaret.

Den 19 december 2013 blev 30 vargar med en smal genetisk bas värdefullare än de människor som vi kan tacka för att vi i Sverige har Europas finaste natur.

För ett år sedan sade miljöminister Lena Ek att alliansregeringen skulle försöka begränsa vargstammen till 180 individer för att minska skadorna för landsbygdsbefolkningen. Nu i efterhand så kan vi konstatera att det var en dimridå för att lugna den då mycket hårda opinionen mot en obegränsad vargstam.

Licensjakt är effektivt, säger Naturvårdsverket. Men vill Naturvårdsverket ha vargjakt?

”Ni måste skjuta mer vildsvin. Det är för många nu.” Det får man som jägare ofta höra från markägare, arrendatorer och allmänhet. Det är som om jägarna ska ta det fulla ansvaret för vildsvinens framfart och för skadorna de orsakar på jordbruksmark och i villaträdgårdar.