Vi har i idag omkring 400 vargar, medan riksdagens beslut säger att antalet ska vara mellan 170 och 270 djur. Att vargstammen troligen är betydligt större än 400 individer vittnar den nyligen avslutade licensjakten om, liksom flera uttalande från sakkunniga.
Att vargstammen dessutom mår bra och inte är alls så genetiskt skadad som många vill göra gällande har obduktionerna från vargarna som fällts under licensjakten visat.

Politikers ansvar
Regeringen, med Miljöpartiet som pådrivare, anser att det vetenskapliga underlaget för vargstammens storlek grundas på politiska överväganden, och avser alltså att ge Naturvårdsverket i uppdrag att på nytt utreda vad som ska räknas som gynnsam bevarandestatus för vargstammen i Sverige.
Men är det inte så att just politiken, med experters underlag, ska besluta i denna typ av ärenden som påverkar så många på olika sätt?
Frågan om vargstammen i Sverige torde vara en av de mest utredda frågorna i modern tid i vårt land. Nu ska det genomföras en ny sådan, samtidigt som regeringen av ekonomiska skäl väljer att lägga ner flera andra utredningar.

Sett ljusning
Den nya utredningen ska inledas precis efter att licensjakten på varg har avslutats. En jakt som innebär att boende, lantbrukare och jägare i de mest drabbade områdena sett en liten ljusning och fått förhoppning om att vi håller på att få en rovdjurspolitik värd namnet.
Detta är man alltså på väg att rasera. Människor kommer återigen att tappa den lilla tilltro till rovdjurspolitiken som just återskapats.
Miljöministern säger att utredningen tillsätts för att man kontinuerligt vill följa hur vargstammen mår. Men är detta den verkliga anledningen?
Företrädare för Miljöpartiet har ju klart uttalat att ”man ska göra allt för att stoppa vargjakten”, och att man inte är nöjd med det antal vargar som riksdagen beslutat om.

Litar inte på forskarna
Det är ingen hemlighet att man från Miljöpartiets sida vill se en betydligt större vargstam, och att man inte litar på de experter regeringen anlitat och de utlåtande som låg till grund för beslutet i riksdagen om vargstammens storlek.
Nu ser man troligen chansen att få kalla in de experter man vill ha för att få de svar man önskar. Med detta räknar man med att få till en politik som helt och hållet bygger på en växande vargstam, utan förvaltning.
De människor som på olika sätt berörs av vargarna tycks inte vara viktiga för Miljöpartiet och Åsa Romson.
Miljöpartiet håller alltså på att bli ett allt större hot mot en levande landsbygd.
Det är väl inte utan att man vill instämma i förre statsministern Göran Perssons uttalande där han säger att ”Miljöpartiet bedriver en pubertal trofépolitik”.
Johnny Anderson
Högsby